Minnen av ett förlfutet
Folk inser nog inte hur mycket som bubblar under ytan, hur mycket av allt jag egentligen minns. En glimt och en hel flod av olika saker strömmar igenom mitt hvuud. Att se frammåt hela tiden görs aldrig för någon, hur man än ser på det finns alltid fragment av personer, djur, platser och liv som man korsat på vägen dit. Även om hälften av alla minnen som jag har kunde försvinna, så är det till ingen nytta endå. Även om jag har lärt mig att leva mcyket efter mina mål, så finns fortfarande drömmar av andra i bakhuvudet.
Drömmar som kom ifrån folk som ville så mycket mera, drömmar av barn som ville aldrig växa upp. Drömmar av starka personer, som förlorade all styrka på vägen. Drömmar om evig vänskap som försvann mitt i tomma intet. Jag sörjer de som försvann, jag fäller tårar för de som saknadess i strid. Men hyllar de som kom segrande ur striden, och höjer glaset i minnet av de som aldrig kom tillbaka mer. Jag ber en tyst bön för de som blev bortglömda, en tyst suck för ett vilset hjärta. Jag önskade så mycket mer än det jag har nu, men som livet lär ut till en tillslut är att man aldrig kan få allt.
Det är sällan en sovande själ fär ro
Det är sällan en orolig själ får frid
Det är sällan en komplicerad själ hittar hem
Det är sällan en fantastisk person får ett lyckligt slut
Det är sällan livet ger dig det du behöver
Hejdå bloggen <3
Det är sällan en orolig själ får frid
Det är sällan en komplicerad själ hittar hem
Det är sällan en fantastisk person får ett lyckligt slut
Det är sällan livet ger dig det du behöver
Hejdå bloggen <3
