Mycket på en gång
Plötsligt var ett nytt år här, med nya medeciner och nya prövningar. Kattungen har nästan vuxit upp och tar större plats i hjärtat än vad man trott, även om det är svårt att tro så gör Kiwi nästan dubbelt så mycket hyss som katten Nisse. Man har honom fortfarande i bakhuvudet men det går lättare när mycket av tankarna riktas emot vad Kiwi gör och inte emot det förflutna. Men på något sätt vet jag att han har det bra, jag glömmer aldrig drömmarna man hade när han dog. Den allra första så låg han på vad som verkade vara min säng, han jamade och såg levande ut i drömmen men jag hörde inte hans jamande. Det var som om ljudet inte nådde ut, men i drömmen så var jag ändå överlycklig att se honom så levande igen. Jag glömmer inte heller drömmen jag hade när min allra första katt avlivadess Sindy, då låg hon i mitt knä och jag minns så tydlig hur jag sa i drömmen att hon inte kunde vara där hon lever ju inte längre.
Det som started som en pytte katt, växte till ett litet lejon. Hon är fortfarande förtjust i vatten villket gör mig glad, har alltid viljat ha en badande katt. Hon kan dyka upp när man duschar och sätter sig på kanten och kikar in på en, men sällan ner i själva badkaret eftersom hon inte gillar just duschen och när vattnet kommer i öronen. Blomkrukor, diskbänkar och höga hyllor älskar hon, och varje natt sover hon med mig villket glädjer mig som mest. Även om jag hade älskat och sova med Nisse, så hade jag nog inte hade några sladdar kvar efter en sådan natt. Med tiden läker många sår, och fick ochså reda på att vi har råd att skicka mig till Dalarna och stockholm igen. Det känns som det behlövs för min del, så emot nya äventyr antar jag,
Hejdå bloggen <3
Hejdå bloggen <3
