tearsofblue.blogg.se

Mitt liv är inte enkelt, det är ingens egentligen. Min blogg handlar om mitt liv, vad som hände, vart det fört mig idag, vad jag vill gå nu. Allt som jag lever med varje dag, mina oroliga tankar. Ja det mesta som en sådan som jag kanske egentligen borde släppa.

Om man hade fått välja

Publicerad 2013-08-23 22:02:03 i Allmänt

Livet i all allmänhet nu är väl bra, kanske inte tillräckligt men endå bra. Fick bostadstillägget och soc håller på och utreder vad de kan göra, och träffade Majvor i tisdags och det lät bra hon verkade ialalfall förstå mig. Kanske året äntligen börjar lugna sig lite,men det fattas fortfarande stora pusselbitar i mitt liv. Det är så mycket i vardagen jag aldrig nämner, men allra minst mina älskade vänner runt omkring mig. Jag kanske inte nämner er, eller verkar visa något tecken på saknad eller intresse till detta säger jag förlåt. Varje dag försöker jag släppa saker som drar ner mig, vissa omöjliga att glömma andra omöjliga att gömma. Jag försöker låta bli och tänka så mycket på dom men det förblir vad de alltid varit, ett stort faktum av mitt liv och hur jag mår av det. Till alla er som lyssnar på mig tack, till alla i mitt liv som orkar med mina olika stunder tack. Det känns så skumt att jag inte kan släppa dessa människor, jag har börjat drömma om min förlorade vän igen. Trots att det gått år sedan jag såg henne, eller ens hörde hennes röst så har drömmarna om henne kommit tillbaka. Varje drömm kämpar jag alltid faktumet att hon är borta, och aldrig mer kommer tillbaka. Sedan drömmer jag mycket om en annan med, jag tror de flesta vet vem. Jag vet inte varför just du är så svår och släppa, men jag antar att det är för att du är allt i en person som jag söker.
 Det är så svårt och förklara känslan av förlust och vinst samtidigt, det känns som jag accepterat det men en liten del av mig forstätter och sätta sin energi på drömmar som aldrig besannas. Det är svårt och tro på bättre tider när man aldrig kommer upp från stegen, när man sitter fast med ena foten på marken och andra på första steget. Vägen för mig är för lång och sakna någon i sitt hjärta är alltid svårt, det spelar ingen roll hur erfaren någon är. Jag pekar inget finger på någon här, allt jag gör är att vara tyst och försöka reda ut allt. Det känns som pusselbitar som sitter i mitt pussel hörde dit först, men sedan när platserna runt pusslet fylls så ser man att just den inte hör dit. Det är så mycket i mitt liv som har varit ner och upp, jag saknar känslan av att stå upp och orka ha orden till att säga ifrån eller våga gå rät ryggad emot något. 
 Det är svårt och tala högt när du inte vågar, det är svårt att visa vad du verkligen tycker när du är rädd. Alla säger att du behöver ingen för att må bra, men allt jag känner är att jag behöver någon som stöttar mig för att orka gå vidare med livet. Jag kan vara stark på egen hand, men just nu behöver jag någon som tar min hand och får mig och känna att jag är just den som är speciell. Jag behöver energi jag behöver en avkoppling från mitt liv, rymma iväg några sekunder ut i nattens friska luft. Jag behöver tryggheten av ett förhållande som jag inte fick på mitt första försök, kärlek är aldrig enkelt men utan den så faller jag i bitar och min syn framför mig blir suddig. Trots att de flesta är bättre utan den, så önskar jag i botten av mitt hjärta att finna den. Ge mig ett mirakel innan livet tar kål på mig.....
Jag behöver något och tro på.
 
Hejå bloggen
 

Kommentarer (0)

Effekten av tystnad

Publicerad 2013-08-19 15:26:52 i Allmänt

Jag älskar verkligen att skriva av mig här, detta får mig och slappna av och får mig lugn. Men det som är absolut svårast för mig mär jag skriver, är att inte blanda in djupa känslor i varje inlägg. Just nu känns världen lite svårare för mig, jag trodde något skulle gå o släppa men det hänger fortfarande kvar. Jag försöker och inte skriva för mycket om det, mest för att jag inte vill få det hela jobbigt för denna personen. Det är svårt hur en annans lycka kan vara svår och acceptera, och hur själviska vi människor kan vara. När du hör ifrån dina kompisar om en jobbig grej som hänt dom, klart man känner sig ledsen för deras skull men en liten röst säger ochså tur att det inte är jag. Men när det väl händer en själv vet man inte riktigt hur man ska hantera det, för man vet även om alla har sympati är de flesta glada att de har sitt liv i sin kontroll. Att se en annan människa lida, eller inte alls vara i kontroll kan vara jobbigt men endå finns rösten där. När du ser på tv om folk i fattiga länder och krig inte tänker du att du vill byta plats med dom, kanske vissa men i så fall ytterst få skulle ha den reaktionen. Jag är ingen ängel här i livet, jag har ochså sådanna tankar som jag beskriver. Men det som är ohejört svårt för alla är nog kärlek, eller försöka glömma den som man egentligen aldrig riktigt kan göra. Du kan till exempel aldrig glömma ett av dina ex tillräckligt, en sång på radion som kanske var eran sång just då. En doft av parfym som hon/han hade, en film som ni båda älskade just då. Känslor finns där inte på samma sätt men det försvinner aldrig, deras bild finns alltid innanför näthinnan. Det är ochså svårt att glömma folk som man älskar, det behöver inte vara folk som du vill ha en relation med. Det kan vara föräldrar som du kan ha fått en dålig kontakt med, det kan vara kompisar som betyt världen för dig men svikit dig. Det kan ochså vara just en relations drömm som går i kras, men minnet finns fortfarande nästan som inbränt. En person som fått dig och känna dig så speciell, som du trott visat alla tecknen men egentligen är det bara du som tolkar detta fel.
 En tyst bön om ett avslut på det, en strimma hopp som håller såren öppna. Du förblöder med läpparna i ett leende, medans varenda känsla i kroppen ber dig vända om och gå. Svår kontrolerade tårar, och känslan av botten igen. Försöker ta mig upp för att inte låta det gå ut över andra, men att simma ensam uppåt känns som ett ensamt mål. Ytan känns inte lika lockande som förut, drömmen som håller mig nere känns som en plats och föredra. Rushen av lycka genom kroppen, och när den tar slut försvinner allt ljus igen. Söker mer sår att öppna för att hålla lyckan levande, ju mer jag skrapar upp desto mer försvinner den riktiga drömmen. Tröstar mig själv med ouppfyllda drömmar, och håller mig i bubblan av hopp. Det är svårt att le när man knappt orkar det, jag vill inte tynga ner någon med mina inlägg. Det känns som jag vill prata men får inte, för att hålla allt tyst och lugnt runt om mig. Jag vill inte skriva för mycket, det kanske resulterar i andras lidande. Jag hoppas att alla förstår att mina känslor har alltid förvirrat mig, och det kommer fortsätta så livet ut.
En dag finner jag dig, min dolda kärlek.
 
Hejdå bloggen
Kommentarer (0)

En rolig dag/kväll varför kommer känslorna alltid ivägen

Publicerad 2013-08-18 01:09:46 i Allmänt

Idag var det en heldag med Felix och Emil, vi hade skitkul och vi spelade såg maratonet på 6an och flummade. Jag vet att jag borde släppt känslan för länge sedan, men när han ser på mig och ler så värms de frusna känslorna upp igen. Faktumet att han inte är inom räckhåll nu känns lite jobbigt, jag försker endå hålla god min och vara snäll. Ingen person förtjänar det mer än honom, han gjorde sitt bästa för att inte såra mig. Antar att man själv är lite överkänslig, det känns så svårt och fighta bort alla känslor han ger mig. Jag blir lycklig, jag blir ledsen och arg, hade jag varit tidigare men jag vet att det inte hade funkat endå. Jag vet inte längre vad jag ska göra, allt bara fortsätter rulla på i mitt liv, men det känns extra ensamt. Jag ska inte behöva våga jämt, jag ska inte behöva åka till andra för att finna kärleken. Allt känns så tyst nu, jag vet att hjärtat snyftar tyst i mörkret. Jag försöker le för att inte dras med i stämningen, men det är svårt att ha ett krossat hjärta. Att försöka laga det är svårt, bitarna finns där men det går inte riktigt. Det känns hemskt när man verkligen känner kärlek för en person detta är ganska starkt, men att ignorera denna känslan gör ondare än någonsin. Men skulle jag ge efter skulle det inte funka, och allt skulle gå ner i marken igen.
 Det är jobbigt och sitta fast i ett rum med väggar av drömmar, din kontakt med den verkliga världen blir tunn och dina ögon är öppna men hjärnan stannar i drömmen. Jag borde sluta nu, känslorna tar över och snart är jag fast där igen. Känslan av att du kanske är pusselbiten som fattas i mitt liv, jag kan ha fel men varför då gör det fortfarande ondare än vad det borde. Mina ord slutar och jag sitter ensam i sängen åter igen, det är svårt att öppna sig mot någon nu mera. Jag vill verkligen inte känna såhär men känslan av värme gör mig glad, sedan sitter man i samma sits igen när drömmarna tagit slut. Hur länge ska man hålla sig flytande, hur länge orkar jag flyta. Visst några problem löser sig men just nu känns det inte längre värt och hylla, allt i mig fortsätter och brytas ner bit för bit. Jag lägger ingen skuld på någon i min omgivning, jag drar detta över mig själv det vet jag men så kommer det nog alltid vara och förbli. Jag känner att jag behöver styrka ifrån en annan individ hur löjligt det än låter, och att leva med dessa tankar som ständigt gnager gör slut på mig en vacker dag. En gång vågade jag säga allt jag tänkte på, men jag bara slutade för tillslut började det handla om sådant du kanske redan vet. Sena nätter med att lista ut hur man ska orka gå några steg frammåt, hur man ska hantera sin sorg denna dagen. Hur man ska orka se sig i spegeln och tänka possetivt, hur man ska orka le och gå vidare. Jag är ingen stark person det erkänner jag, min ensamhet är min svaghet och min förbannelse. Men det är ochså bara männskligt att känan sig ensam, och söka efter sanna kärleken.
 
 
Hur kan man älska någon utan kärlek
Hur kan man gifta sig om du inte älskar personen som du ska ha brevid dig för resten av ditt liv
Hur är det kärlek om man inte vill finna en person som är rätt för en
Hur kan man finna den om man redan gett upp
 
//hejdå bloggen <3
 
 

Kommentarer (0)

En helg/ vecka av skoj

Publicerad 2013-08-14 00:20:42 i Allmänt

Förra veckan gick nästan för snabbt för mig, först träffade man Emil på onsdagen och hade en heldag med honom. Sedan for man till Älvängen för att få slut på fonderna, sedan for man till anneli :3.
Lämnade en kattbur hoss henne och fick träffa hennes bedårande kattungar <3.
 Anneli med  sin ena katt x3
 xD ibland sitter den randomly 
 Nu random bilder :D
 
 
 
Sedan kom min barndomsvän över helgen <3 det var awsome :3. Vi spelade och åt tacos <3.
 
Classic Taco time med Rebecca <3. Med Extra Nötter,Rödlök, Annanas och Majs x3. Visst folk har säkert detta, men en Classic med mamma och mig brukar vara gurka, ost,köttfärs lök taco chips och gräddfil :>.
Rebecca är den mest mogna kompisen EVER :D, skrev Penis istället för Link då blir det såhär intressanta dialoger xD ha ha ha.
 Vi skulle ut på lördagen och här är Rebecca med hennes Smexy outfit ^^.
Älskade hennes strumpbyxor *_*
 Jag sminkad för typ nästan första gången ever :O, Rebeccas verk såg ganska bra ut ^^-
Kändess jätte anorlunda att se ut så, men det var okej för natten <3.
Arent we cute <3
Saknar dig redan D:
Rebeccas awsome BOOB foto x,,D hon skulle ta kort men det blev lite fel x,,D
Suddigt men whatever
:P
Vi var ute på sticky först och jag gick med det jag har på mig, utan jacka eller något. Dock oturen var ju att det började regna senare under den natten. Vi gick senare från sticky till Rockbaren där vi mötte upp Emil och hans vän Stefan. När vi skulle gå till Parken/Babar så regnade det som fan, så vi kollade inträdet men bestämde oss för att skita i det och äta på burgerking. Efter Burgerking så gick vi från avenyn till hamnen, och fick mycket motion speciellt beccis med sina högklackat. Var en awsome natt <3 tack för det Rebecca.
Igår kom Felix över o flummande lite med mig x3 var skitkul, och ett planerat bio besök nu på fredag x3.
 
Tack o hej


Kommentarer (1)

Lite på bättre humör

Publicerad 2013-08-07 23:48:23 i Allmänt

Visst är det lite svajigt ibland, men det känns som att vara med mina kompisar får mig att må bättre. Idag hade man Emil över igen, skitkul som varnligt ^^. Imorgon ska man till Anneli ska bli kul, var ett tag sedan man träffade henne. På fredag kommer Rebecca det var ett bra tag sedan, ska bli skönt att vara med henne en hel helg. Sedan åker ju mamma i samma veva, då kanske man får lite lugnt ett tag. Sedan nästa vecka åker nog jag och Emil och Rebecca till Ullared, och sedan åker jag och Stephanie på bio. Det känns lite ljusare även om det tar tid, kanske kommer bli illa vad vet jag. Men det är kanske bäst och låta det vara för nu, för jag har annat och se framm emot. En dag kommer jag resa på mig igen, det tar tid men det gäller att hålla fast så hårt du kan tills dina knogar vitnar. Visst det är svårt det är så livet ut, tro aldrig att allt är gratis det kommer allt med ett pris. Jag väntar på lyckan som kanske finns runt hörnet för mig, jag hoppas det det hade hjälpt mig att resa mig lite. Jag vill bara säga tack till alla mina vänner, alla er som läser och hela min familj. Visst jag är nere men ni gör att jag fortfarande tar mig fram, det är svårt det går sakta men jag rör mig ialafall. Att vara med alla er får mig och le och skratta gött, jag känner mig lite possetiv om framtiden äntligen.
 Jag känner mig lite starkare och lite mer villig och kämpa, och en dag kanske jag ger bättre resultat än de jag redan uppnåt. Tider kan vara svåra att hålla på med, tiden i sig är alltid skrämmande för mig. Men i mitt hjärta vet jag att det alltid är ett faktum, att det som finns här idag kanske är borta imorgon. Även om man hoppats på en annan sak, kan man inte alltid förhindra allt. Det är en lång bit ner till botten, att se ner dit påminner mig om minnen jag lagt bakom mig. Så många man fortfarande drömmer om, även om man trodde att det var folk man lagt bakom sig. En lite dush av saknad sköjer mig, men som sagt man kan inte alltid vinna. En dag lär jag inse att jag är värd guld, det vet jag att jag är. Just nu känns det som jag fått nog av folk som försöker trycka ner mig, give it a shoot then. Jag tar en enkel väg ut och säger nej, och raderar allt du har med mig och göra. Ibland får man kommentarer här som stör skiten ur mig, men då finns det knappar som raderar det med. Jag tål kritik men jag tål inte när folk säger att skaffa riktiga problem, alla har vi olika grader av problem här i världen. Visst vet jag att jag inte har samma problem som en knarkare, men jag kanske känner mer emotionelt. Det vet inte ni som läsare, ni som känner mig kanske förstår lite bättre. Jag vill bara säga att jag inte är lätt och hanskas med, men det är för att kurvorna är för många och raksträckorna för få. Går inte och svänga så snabbt som jag vill, så jag har hamnat i diket för mycket. Ja visst längtar jag efter kärlek som många andra, men jag vägrar ta någon som är depserat för det är jag inte. Jag saknar känslan av närhet den ligger alltid och gnager mig långt in på natten, men jag fyller den med glädje från vänner, familj och andra saker som gör mig lycklig. Jag har mina perioder när jag mår skit, men jag är inte lika tålig som alla andra. jag har mina sköra delar jag med, och jag har skadat mycket av min självkänsla för länge sedan. Den finns gömd men för väl gömd ibland, men jag finner den när jag är modig eller står upp för saker jag finner rätt. Min syn på livet kan vara skevare än er bild, men det är vad jag tolkar som rätt. Så dömm mig inte för detta, jag har en lång trappa att gå i varje morgon för att orka. Mitt leende ska alltid finnas där, men för att få det och finnas måste jag bestiga trappan varken om jag orkar eller inte. Jag har vant mig vid stegen men ibland blir den för lång, och ibland kanske jag kommer upp för den snabbare än vad man tror.
 
Hejdå bloggen
Kommentarer (0)

Allt är lite bättre nu

Publicerad 2013-08-03 00:21:13 i Allmänt

Lite jobbigt och körigt med pengar just nu, men jag överlever antar jag. Just nu känns det lugnt ville bara lägga in en litet blogg inlägg medans jag orkar, har varit ett helvete mellan mig och mamma men som sagt det är lugnt nu vi bråkar mest tack vare att inget går så smidigt som vi vill. Jag var på kalas hoss en vän idag som fick mig och känna mig rikigt mycket bättre, är ganska glad för det. Just nu är jag dock liet för trött för att skriva mer, kram på er alla
 
//Hejdå bloggen
Kommentarer (1)

Om

Min profilbild

Angie

Är en tjej på 21 år än så länge som skriver om känsliga delar av livet och ibland inte alls känsliga saker för mig

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela