tearsofblue.blogg.se

Mitt liv är inte enkelt, det är ingens egentligen. Min blogg handlar om mitt liv, vad som hände, vart det fört mig idag, vad jag vill gå nu. Allt som jag lever med varje dag, mina oroliga tankar. Ja det mesta som en sådan som jag kanske egentligen borde släppa.

Gott Nytt år

Publicerad 2013-12-31 12:20:34 i Allmänt

Åter igen flög tiden förbi, och nu har redan julkänslans försvunnit och det nya året väntar på mig. Alla saker som hänt detta ret ger mig bde hopp, och lite känsla av sorg. För när klockan slår tolv så försvinner dessa minnen med året, och ännu en gång ser jag på livet lite ljusare. På något sätt har allt tvivel om nästa år redan blåst bort, och äntligen lite och se framm emot.
 Den nya början kommer strax, känns som evigheters väntan på något som man nästan alltid ser framm emot. Jag hoppas detta år bringar lycka till alla vänner, och även det alla kan behöva ibland kärlek. 

Gott Nytt år mina kära vänner och läsare <3 <3

Kommentarer (0)

Lite jul kul och en underlig drömm om hopp

Publicerad 2013-12-27 11:56:22 i Allmänt

Ja julen var lyckad mer än vad man trott, med julklappar ganska många trotts vår ekonomi. Maten var god som vanligt, ingen riktig julkänsla pga vädret tyvvär. Men ialafall så skyndar sig dagarna emot mammas födelsedag, och även det nya året. Men innan vi kastar oss in i spekelationer om det nya året och lite hopp man har om detta, skulle jag vilja dela lite bilder med er.
 En liten julbild som jag tyckte var fin, inte värdens bästa grafik men det är min webbkamera o skylla. Är så otroligt dålig o ta kort med kammera på mig själv. 
 Årets julgran <3 och så ser man en katt till vänster, detta är ju såklart min älskling nisse <3.
 Vi gjorde julgodis gräddfudge, underbart gott vi hade bokstäver som vi skrev lite ord på dom med. Detta är en av mina ord, lite uppmuntrande,
 Vissa ord kanske inte var lika fantasifulla, men detta är vad vi kom på just då. Inget ovanligt dock, men det vorre inte mitt hem om inte detta hade hänt <3.
 Nisse och Sessan är namnen på våra katter, kände för att skriva deras namn ochså. Älskar dock att man ser ett hårtstrå vid Sessans fudge grej(såklart ett katthår <3) som sagt inget hem med katter, är utan hår i maten och överallt. 
 Allt julgodis färdigt, från vänster längst ner så har vi rocky road. Över den så har vi gräddfudgen, under den har vi nogat chocklad och mandel. Brevid dem så har vi lakrisknäck, och brevid där har vi en nykomling som är lyxig lakris kola väldigt gott <3 och sista är brända mandlar :).
 Jag vet dokumentation på hög nivå, årets jul middag <3. 
En väldigt nöjd katt efter fisk middagen, hon pep inte mer på hela den kvällen inte så konstigt iförtjej,
 Katternas julmiddag, så det var nog inte konstigt att dom höll tyst resten av kvällen. 
 Nisse under vår julgran, han springer där jämt men där la han sig bara pladask o stirrade på mig . En av de underbara bilderna man lyckadess få <3.
 En ny dator mus väl behövd ^^
Det är så mycket mer jag vill visa men detta räcker för denna gången, nu vill jag skriva om en underlig drömm jag hade igår.  Den var väldigt konstigt, det hanflade om mig och min kompis Cecilia. Vi förberedde lite för mitt bröllop, jag minns att jag hade bröllopsklänning och en ring. Ringen var mest ovanlig den såg inte ut som en klassisk ring, utan den såg ut som en blomma med fyra blad utåt dom var helt safir blåa. Jag minns inte så mycket mer än att jag hade en ny katt, och en liten hund som jag döpte till buster just för att farmors tax hette det. Jag läste lite i ett drömmlexikon även om man inte ska tro på allt man läser, så tycker jag det är lite kul o läsa endå. Jag läste att hunden står för trofasthet osv men ringen betydde en romantisk upplevelese, och brudklänningen betydde ochså nåt med kärlek. Kanske om man har tur så blir det sant, så det är bara och fortsätta med samma blick emot horisonten av det nya året.

 

Hejdå bloggen








Kommentarer (0)

Underligt

Publicerad 2013-12-23 12:36:59 i Allmänt

Underligt vad tiden kan åstakomma, så många förlorade vänner som försvann någonstans mellan glömskan och mörkret. Jag slog upp min Email bara för att se om något nytt hade kommit in, jag skickade iväg en story som jag ville att en mycket talangfull person på youtube skulle läsa. Dock inget svar än så jag kollade resten av skräpmailen, tillslut hamnade jag på skickat. Jag bläddrade lugnt mellan sidorna där jag hittade gammla bilder, till och med första kontakten med pappa efter vi hade blivit osams. Jag såg mail som jag skickat till lärarna på hvifeldska, gammla medelande till folk som hade varit med på bc manga. Gamlla vänner man skrev om att mötas med, så som lisebergs möten och gammla kalas inbjudningar. Det var då livet kanske inte var så svårt och hantera, det var då man visste exact hur man ville ha livet istället för nuet som är något mer osäkert. Då var det mer att solen lös hela veckan även om regnet skymde solen ibland, idag är det inte säkert att solen lyser igenom allt regn men man slutar aldrig hoppas på det.
 Åh hur tankarna fortfarande virlvlar runt dessa dagar, de som aldrig glöms men aldrig riktigt fanns heller. De man intalar sig själv att glömma, bara för att lätta stenarna från sitt ömma bröst. Man vill glömma kärleken och den ömma sidan man hade, även om den var bra att ha så hade den aldrig passat in. Tiderna forstätter i rask takt och skuggorna blir färre, villket visar alla dolda saker man trodde man slängt. En stund av förtvivlan, nästa stund som lugnet före stormen. Jag skulle inte vilja byta med ngon endå, för mitt liv är som det är det bästa jag kan få. Jag har kommit fram till en vändning för i år, och nästa år kanske ljusnar mer än vad jag vet eller ser. Se bara på sakerna jag åstakommit i år, jag nådde botten två gånger eller mer i år. Jag simmade upp till ytan igen och fick luft, även om jag blev lite bryten så är jag tillbaka igen, och ser ganska ljust emot framtiden. 
 Jag har lyckass nästan få ordning på min ekonomi, allt som behövs är att försäkringskassan läser och beslutar. Jag har snart fått en god man som kommer hjälpa mig frammåt, och snart så vänder väll resten ochså. Men nu ska jag dränka resten av sorgen med en sten gjord av det största som finns, glädje och skratt.
 
/hejdå bloggen <3
Kommentarer (0)

Snart är det jul igen :D

Publicerad 2013-12-15 13:29:36 i Allmänt

Kan knappt tro att ett år till strax har gått, äntligen kanske helvetet är över och man kan tro på något mer än ekonomi problem och deprissioner. Hur som helst har inte året bara varit helt åt helvete, mötte många folk under detta året. Mötte en kärlek som hette Emil en person med ett stort hjärta även om det inte blev som man innerst inne hoppades så är jag glad att han funnit sin väg, jag mötte även min engelska kompis Dark en underbar kille på 14 men han beter sig som han är mycket äldre än så. Han har fått mig och prata mer engelska och någon och umgås med i spel osv villket jag uppskattar mycket. Jag har träffat massa folk och alla de kompisar man förlorat är inget att sörja. Klart man saknar dom men det är en del av att gå vidare, gammla minnen bubblar fortfarande i hjärtat men jag ser mig själv fortfarande som en vinnare i varje strid. Jag har lärt mig nya saker om vissa personer, och andra kanske man tagit ett steg ifrån men inget jag ångrar.
 Tystnaden omkring mig är bekväm, det låter mig tänka en sekund. Tankarna har slutat storma mina många salar i sinnet, men ibland hälsar gammla vänner, minnen , personer på i dessa tomma salar. Det är båda uppskattat men samtidigt förödande. Men att förlora sig själv i sina tankar är något jag inte orkar göra längre, kanske pga ensamheten där inne. Jag reser mig åter igen från snön där mitt frusna ensamma hjärta ligger gömt, en dag skiner solen på det men den dagen ligger långt borta. Anledningen att det fortfarande slår med hopp, min familj mina vänner alla dessa håller det varmt åt mig.
Så kanske nästa år värms den av den sköna våran, eller så fortsätter vintern styra vinden som omger mig.

Hejdå bloggen
Kommentarer (0)

Snötäcket som döljer resten av tankarna

Publicerad 2013-12-07 00:17:48 i Allmänt

Jag ligger vaken sent om nätterna med alla tankar i fullt bruk, tänk att lite snö kan vara så mycket nytta för mig. Detta smala täcke snö har grävt ner mina tankar en liten liten bit under marken, och låter mig fokusera på det som kanske gör en skillnad. Men så snart ytan skrapas, och snön försvinner kommer jag ligga sömlös igen. Att vara lycklig är nog ett stort problem för alla, eller ialafall att bara vara nöjd. Du målade en bild precis men den blev inte riktigt som du hade sett det i huvudet, du frågade precis chans på den du gillar men det blev inte ett ja. Din kompis och du pratar inte lika ofta längre, du är inte lika lycklig som du vill vara. Jag har mycket att vara tacksam för, men att vara nöjd i detta perfekta samhälle blir nog svårt för alla. Vi uppfostras med att det är okej att vara anorlunda, endå så stänger stora delar av samhället ute oss för just den anledningen. Vi blir uppfostrade att vara nyfikna på världen och godhjärtade, endå så ser vi inte de hoss personerna som tar hand om oss i skolan. Vi blir uppfostrade att tro på magi och under, endå så tas dom ständigt ifrån oss varje gång vi försöker göra dem.
 Så simpellt som ett penseldrag emot papper, så simpelt som en vind emot din kind. Så simpellt önskar jag ibland mina känslor var, men jag vet redan djupt inom mig att ingen människa kan vara så simpell. Jag tror ingen i världen ser allt svart och vitt, det finns så många färger emallan som vi ser dagligen. Vissa saker är ju klart vitt och svart men, sedan finns det andra saker så som att busschaffören körde ifrån mig det var ju såklart lite grått men inte svart. Så som en person som plockar upp något du tappat för att ge tillbaka det, klart så är det inte den vitaste nyansen men den färgen är väldigt ljus. Jag hoppas många i min generation, och förhoppningsvis en generation under oss ochså kommer lära våra barn om samma saker vi lär idag. Om magiska under, om att ha lite hopp i livet. Men framför allt att aldrig ge upp, faller du ner ge inte upp utan ta bara baby stepps tillbaka där du stog förut och försök igen.
 
// Hejdå bloggen
Kommentarer (0)

Liseberg och julkänslan

Publicerad 2013-12-06 00:31:44 i Allmänt

Det har gått ett litet tag sedan jag skrev, förra veckan var man på liseberg tack vare min chef/handläggare. Så jag och några ungdommar åkte iväg till liseberg, och var på jul på liseberg. Första gången jag någonsin varit där, det var helt magiskt måste jag säga.
 Alla ljusen i träden och runt omkring en, alla folk och den mysiga stämmningen. Det var en av de bästa dagarna på året, detta har fått mig mycket mer possetiv till resten av detta året. Alla fick gå som de ville, och jag gick med två av mina bästa vänner.
 Min underbara kompis Felix :D
 Och min andra vän frida, den underbara sångfågeln. 
 Vi stötte genast på en medeltidsmarknad, villket jag fastnade genast för. Dessa saker fick mig nästan att storkna, så vackra saker till höger och vänster men ack så lite pengar. Men jag är endå ganska nöjd, lyckadess köpa en julklapp och en födelsedagspresent till mamma så det var kanske precis lagom det.
 När vi gick in i en butik en bit bort så fann jag julgranskulor, Julgranskulor till förbanelse. Stora och små julgranskulor, underliga och söta små saker. De hade verkligen precis allt där, nästa gång ska jag ha mycket pengar med mig, en dag ska jag ha en mycket undrlig gran full av magiska julgranskulor. 
 Allt efter färden genom liseberg fortsatte, så såg man gång på gång underligt vackra saker som man aldrig brukade se på sommaren. Eftersom det var min första gång på Liseberg på vintern tyckte jag nästan allt var helt fantastiskt.
 Som sagt så älskar jag verkligen vintern, även om snön inte fanns där än så var det verkligen jul känsla endå.
 Dessa herrar var två underbart coola människor, de fick både mig och Felix och ligga dubbeltvikta på marken. Deras sätt att bara babbla på om allt och inget var helt fantastiskt, hoppas dessa herrar går långt i livet men det tror jag med den talangen dom har så.
 Vårt sista stopp(nästan ialafall) var på tomteland, som dom tillfälligt byggt vid kolerado. Det var väldigt barnvänligt där inne, och mycket fint dekorerat. det förundrar mig fortfarande hur vackert alla på liseberg hade gjort det. 
 Nu när snöstormen lugnat sig lite, känner man sig upprymd av den vita marken. Allt jag kan hoppas är att den stannar, tills våren åter igen kryper in. 
 
Hejdå bloggen





Kommentarer (0)

Om

Min profilbild

Angie

Är en tjej på 21 år än så länge som skriver om känsliga delar av livet och ibland inte alls känsliga saker för mig

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela