Publicerad 2014-04-28 21:19:25 i Allmänt
Mycket funderingar kring träning osv, hade ett bra samtal med både morsan och farsan om detta. Detta gör jag av egen vilja, villket inte ofta faller mig in. Jag ska börja gymma varje måndag och torsdag, torsdagar gymmar jag redan med en grupp som heter mediaverkstan. Men att gå själv till gymmet kändess sådär, men när man väl var där den timmen kändess det helt okej. Folk var trevliga och man kände ingen press eller nödvändighet att prata med någon, oftast när jag är med mediaverkstan så vill jag gärna prata samtidigt som jag tränar. Just idag så var det ganska skönt och fokusera på musiken, och springa i samma tempo som musiken gav. Mina mål för tillfället är att gå ner 10 kilo till 1 juli, ett både realistiskt och ett bra mål. Inte bara för att man vet att man kan klara det, utan just för att man kanske går ner mer än vad man tror.
Klart framtiden är väl inte fri för det, men det glimtar till ialafall. En dag ligger man där på en strand någonstans i världen, och undrar varför trodde jag aldrig att jag kunde komma såpass långt. Men tills dess så är det ännu en drömm att fånga, och kanske en vacker dag eller regnig uppfylla.
Hejdå bloggen
Publicerad 2014-04-26 21:33:14 i Allmänt
Anledningen till framtida är väl att jag måste ändra vikten först, men det kommer när det kommer. I villket fall lägger jag upp lite framtida ideer nu på var jag vill cosplaya som, och gilla eller ogilla väljer ni själva. Eller om ni har andra förslag, fritt tänkande som sagt.
Min första tanke är Undertaker från Black butler, även om jag inte ler lika brett som snubben hade det varit awsome och cosplaya som honom.
Även har jag hittat var man kan beställa hans dräkt villket gör mig extra glad, dock hade dom inte håret villket sänkte det lite xD.
Har redan cosplayat some tobi en gåmg, och jag säger det igen gör det gärna igen var skit kul och man kände sig jätte glad.
Även Xaviers Break ännu en psyko karaktär som är min stil xD.
så långt har jag kommit nog med snack hejdå bloggen <3
Publicerad 2014-04-26 19:59:39 i Allmänt
Yes är allt jag kan börja med, jag kom iväg och mådde verkligen toppen idag. Ingen huvudvärk eller migrän, inga ilamåenden eller smärta över huvud taget. Känner mig så nöjd med dagen, och är skitglad för allting men mest av allt tacksam.
Det första man möts av, jag menar där ryker allt nästan. Egentligen inte men det kändess så, och det var awsome när man kände ingen alla anime grejer ATTACK ON TITAN.
Såg guvenören från Walking dead, älskar att dom lagt till ansiktet där brevid så det blir både före och efter psykbrytet typ.
Så cool mask, blev typ smått kär i den <3.
Även den här fångade hjärtat ite lätt.
I sälskap med
Felix
Mathias xD
Joakim
Och så Simon ^^
Var Ialafall en av de bästa dagarna i år, updaterar lite mer planer om mina framtida cosplay planer senare. Nu ska jag ta det lugnt, spela mario kart och ha det gött.
Hejdå bloggen <3
Publicerad 2014-04-25 18:10:12 i Allmänt
Nu är det dags för Scifimässan igen, villket jag hoppas att jag kan gå på i år. Jag har råd med det mamma var gullig och sparade så jag kunde gå på den. Men nu har man kanske migrän i en dag till, osäker om det håller i sig till imorgon. Igår var en händelserik dag kan man säga, inte för att gå in för mycket i detaljer men mattan i vår hall fick en ny färg. Det började med att jag vaknade för att gå till jobbet, kunde knappt ta mig upp bestämde mig för att stanna hemma plus att man kände den bultande huvudvärken. Man gick upp vid 11 hade fortfarande ont, försökte äta lite risifrutti men slutade med att man slängde nästan hela i paperskorgen. Gick sedan och la mig igen för att försöka sova lite, det gick sådär kan jag ju säga. Sov från 11 till 13 då mamma hade gjort god mat, kebab i god sås med ris och jag försökte äta för att se om man åtminstånde kunde få i sig något. Tog några tuggor av vardera och det funka si sådär, gick för att tömma tallriken märkte att magen inte mådde bra skulle till toan och vips så hade mattan och min tröja en ny färg. Fick ta en snabb dusch och gå och lägga mig igen, när jag vaknade på kvällen så drog jag i mig 10 mackor och minst 15 isglassar. Sedan funkade allt bra igen, och idag mjo lite huvudvärk igen hoppas det slutar snart har haft det sedan kl 9 imorse lite från och till.
Hoppas att jag kan gå imorgon, har varit så pepp för det hela veckan. Nästa år hoppas jag att man kanske kan cosplaya som Tobi igen, men då måste jag framförallt köpa något som passar. Man får la se hur det går, nåja nu kanske jag ska gå o dra i mig lite mer glass.
Hejdå bloggen <3
Publicerad 2014-04-22 23:29:04 i Allmänt
Plötsligt var det sommar igen, men de senaste två åren har varit som en dimma för mig. Allt har inte försvunnit men de mesta är gömt bakom moln på en solklar himmel. Jag blundade när jag vilade i sängen, jag kände en doft av sommar i luften även om dagen var si sådär mulen. Jag kände igen känslan, men kunde inte riktigt pricka in vart det kom ifrån. Jag låg en lång stund och försökte förstå varför det kändess som att detta var första sommaren på ett bra tag. Jag antar att 2012 var man i chock fortfarande efter sveket, sedan så fick man nästa käftsmäll 2013. Men i villket fall är det skönt att se sommar igen, och en känsla inom mig längtar efter mullriga nätter av åska och vilt regn.
Även om väntan inte alltid är värd målet, så kan ibland väntan vara just målet med saker. Att ha känslan av glädje inför något som ska hända, medans ibland kan det vara svårt att vänta inför något som står oss nära. Ibland önskar jag att jag var vaken redan år 2012, men samtidigt kanske i det här fallet är målet viktigare än resan. Jag lär mig mycket av den smärtsamma resan frammåt, och samtidigt så siktar jag in mig på saker som får min vardag och funka så bra som möjligt. Att trycka på en knapp och stänga av allt då och då, är en av de bästa sakerna som kan göras. Det behöver inte alltid vara när det är jobbigt utan när man kanske bara behöver det. Ta en dag när man försöker sitt bästa att lämna tankarna under huvudkudden, och bara ha musiken i öronen så högt det går och spela in sin lilla video med ögonen. När musiken fyllt alla delar av kroppen, stampa,klappa eller sjung ut känslorna. På gatan eller i skogen, ett ensamt hem eller i dina tankar. Gör något spännande du aldrig gjort förut, njut av resan med en buss till ett speciellt mål. Njut av en regndroppe på fönstret, för alla dessa saker händer aldrig lika dant igen. Jag kan ju säga ärligt att jag inte alltid njuter av den där bussresan till målet, eller stirrar på den ensamma droppen i fönstret. Men jag försöker tänka på det och gör det som känns rätt, för vem vet kanske just på bussen du sitter på finns en stjälsfrände. Kanske i detta nu så sitter en helt främmande person och ser på samma regn som faller från himmlen, och kanske i detta nu gör ett par slut för att bilda två andra par. Världen är full av under som vi missar var dag, visst jag är bitter på mycket ibland. Jag ogillar getingar som surrar runt mitt fönster, eller hur mina katter sjunger för mig kl 8 en sovmorgon. Medans det ögonblicket spelas upp, är det något du kanske saknar om en vecka.
Minnen skapas av många saker
Så var säker på villka du sparar
Hejdå bloggen <3
Publicerad 2014-04-21 17:39:07 i Allmänt
Igår var jag och min kära mamma nere i källaren/förådet för första gången på länge, vi hade en jäkla oreda där nere och eftersom det är aktuellt att flytta så småningom så tänkte vi rensa där. Det är helt otroligt vad man fann saker där nere, vissa bortglömda andra kom man ihåg som det var igår. Jag fann en tiger nalle som pappa hade köpt till mig på en loppis i min grundskola, den som fanns i kortedala men som tyvvär byggts om till högskola eller något. Jag såg ochså en action figur som min kusin och jag lekte med, vi hade likadana så dom var på en massa olika uppdrag i just den här lägenheten. Ett par gammla My little pony leksaker som man nästan kommer fortfarande ihåg namnen man gav dom, en av dom hette madelen en annan kalladess silver som var kille i mina ögon men han såg facktist mer ut som en tjej. En gammal docka som man hade ett vagt minne av, en drös med brev och skolböcker. Turen ner i källaren var slitsam men värt det, att sitta och beundra alla små saker som man faktist minns.
Kanske alla minnen överflödade, men allt kändess endå som en simplare tid. Då man fakctist satt med leksakerna i handen, så var man bara 8år och inte en dag äldre. Tyvvär hade även råttor intagit vårt utrymme med en massa saker och mysa i, så som mina fluffiga kuddar gammla papper osv. Men turen var väll att dom inte tuggade sönder de saker som betydde mest, typ som första dockorna osv. När dagen var klar orkade man knappt lyfta ett finger, mycket slängdess och hela utrymmet blev rymmligare. Dock saknar jag vissa saker, men samtidigt kan man inte spara på precis allt här i världen. Hade dock viljat se vhs filmerna som låg där nere en sista gång. Till exempel Prinsen och tiggarpojken, eller black beuty osv. Men men life goes on och internet är stort, har man tur så finner man dessa filmer någonstans här. Jag sov som en sten senare den natten, och vaknade ovanligt tidigt för att vara mig kvart i 11. Jag gick upp och kände mig pigg som en mört, kommer nog ändra på lite saker i framtiden. Men nu ska man ta det lugnt och imorgon blir det mer jobb, och med lite tur en lösning på lite problem.
Hejdå bloggen <3
Publicerad 2014-04-18 19:35:40 i Allmänt
Även om jag har tendenser att göra ganska bra val i mitt liv, så är det alltid svårt att säga eller göra rätt jämt. Det kan handla om nästan vad som helst, och det behöver inte alltid gälla en själv. Det kan vara en kompis som behöver hjälp att göra ett val, eller en nära vän som står inför stora svårigheter. Det kan lika väl vara en person i närheten av dig som det gäller, och när man gör rätt är det inte alltid man känner det. Men när man gör eller säger fel då känns det långt inne i märgen.
Jag försöker alltid se mig som den lilla personen som försöker igen, även om jag misslyckass med en sak försöker jag igen. Men ibland när man verkligen inser att det inte går något mer så gör man ett sista desperat hopp och det är över. Slår du i backen vet du att du förlorade, men om du lyckass kanske det är värt att försöka en sista gång. I mitt fall är jag snart redo och göra det sista hoppet, för att se om jag når den älskade personen jag vil nå. Jag vet att tiderna ständigt förändras, och att alla inte finns i det bittra slutet som man hoppats. Men den här personen är värd att kämpa lite extra för, bara om denna personen tycker det med.
hejdå bloggen ~~
Publicerad 2014-04-17 22:58:20 i Allmänt
Finns alltid den lilla rubbade bilden om hur just DU ska vara, speciellt när det kommer till kvinnor. Jag utesluter inte män i detta, men det finns en större press på oss tjejer i det hela stora. Inte för att jag som person tänker på det varje dag, men samtidigt är det något som man har i baktanken endå. I mitt fall har jag svårt och tro att jag någonsin skulle leva upp till de krav vissa partners har idag, men samtidigt har en liten del av mig insett att jag inte behöver detta. Det är självklart fortfarande svårt att acceptera att jag är fin som jag är, det är spår av det såliga självfötroendet som spökar. En del av mig säger att den föralltid kommer spöka, det är just därför jag försöker att komma sakta men säkert upp på fötter igen.
Jag ska försöka senare kanske till hösten med psykolog, det har börjat att bli lite grejer och förbereda för och även lite grejer och ta tag i. Men med de få bollarna jag har i luften redan blir det ganska bra. Det känns lite underligt på många sätt att det redan är år 2014, det kändess som igår när man nyss börjat gymnasiet. Ialafall känns det som detta ret är ett år av förändring, och en bra sådan ochså.
Nåja nog med tänkande för idag, nu ska man se lite Shingeki no kyojin(attack on titan) konstigt nog den enda serien jag facktist orkar se ensam.
Hejdå bloggen~~
Publicerad 2014-04-15 20:26:01 i Allmänt
De senaste veckorna har varit lite udda, efter allting känns det endå bra i kroppen. Många av mina måsten har nu åkt upp på hyllan, och de viktigaste finns nu kvar i händerna. Även om jag vet att vissa av drömmarna ochså befinner sig på hyllan, vet jag att dom kanske blir mer som mål än drömmar en dag. Jag tar livet lite mer steg för steg nu mera, vill jag gå ut gör jag det och "stormar" det ute så låter jag bli helt enkelt. Jag presterar så gott jag kan på gymmet, men är endå ganska glad att jag kommit igång lite bättre på det. Men det som är mest konstigt för mig är att släppa den drömm som hängt kvar längst, eller mer acceptera att den facktist flög till någon annan. Men inom mig så börjar det sjunka in att jag facktist inte behövde den längre, den som har den nu behöver den mer än mig och bara det gör mig glad.
Jag har inte beslutat helt om jag ska testa "Lyckopiller" eller ej, för jag vet inte riktigt än om jag orkar dra upp den kampen. Men funderar snart på att boka en tid till ungdomsmottagningen, för ett samtal och se om alla tankarna är det som tynger mig. Jag vill fotfarande göra klart för alla som läser att jag inte ger mig in på något förrän jag vet säkert hur jag känner, det gäller även en speciell komentar jag fick på inlägget om det med "lyckopillerna" men som sagt bestämmer inte än. Själv så ser jag fram emot stockholm i sommar, mest för att jag och min kära sis/Leila funkar perfekt tillsamans. Just våra samtal känns så anorlunda på så många sätt, och jag är lyckligt lottad att ha henne. Om jag kunde skulle jag vilja öka självförtroendet och även våga ta första steget, även om en av de vägarna är de svåraste.
Lite ständigt på jakt efter ett sätt att få det ochså, jag vet att vissa saker måste övas in men samtidigt så blir det svårt för mig. Men vad är det man säger Övning ger färdighet, och jag hoppas att i mitt fall att den ger mig lite mer mod ochså. Om inte så får jag väll gifta mig med ett tv spel, som alltid finns där när jag behöver den. Nåja lite avstånd ifrån sökandet skadar aldrig, men det svåraste är väl den bitande ensamheten som uppstår då och då. Men samtidigt när jag ser omkring mig i nutidens värld, så kanske det inte längre är bara jag som är ensam.
Hejdå bloggen
Publicerad 2014-04-09 23:36:47 i Allmänt
Jag tänkte såhär nu in på natten om ett samtal jag hade med min nära kompis Rebecca, angående just vikten och skildnader mellan människor och djur. Så kom vi in på detta med varför är tjocka djur söta, men samtidigt kan inte en människa vara tjock och söt. Vissa har väl sina åsikter om detta ochså, men så som jag upplever det är det väldigt svårt idag att känna sig söt som lite överviktig.
Ett exempel är min tjockis katt, hur mullig som helst men man kan inte sluta älska honom. Nu säger jag inte att djur och människor är skitlika, men jag tror ingen hade älskat mig mer om jag var täckt av hår och kröp på alla fyra. Men det jag säger att man inte känner sig speciellt vacker, visst har det men självförtroendet och göra det med men är det så omöjligt och känna sig vacker som överviktig?. Det känns som de flesta i dagens samhälle är ytliga, kan ju inte påstå att jag är bättre om jag ska vara ärlig. Men samtidigt så känns det nästan gränsfall att man drar på sig en luden kappa och kryper runt på golvet. Inte för att jag skulle se gulligare ut men då kanske man hade fått blickarna på sig, och möjligtvis psykvården ochså men det är en annan femma.
Den här bilden är hur jag skulle vilja vara, inte just för elakheten utan för självsäkerheten.
En dag vill jag bli sådan, och äntligen våga stå upp för mig själv och den jag är på samma sätt.
Hejdå bloggen ~~
Publicerad 2014-04-09 13:05:54 i Allmänt
Det är konstigt vad ett huvud kan koka ihop ibland, just inatt var drömandet kanske just det jag behövde för morgondagen. Jag drömde som vanligt om ett romantiskt möte med något, som hade lite samma intressen och gillade mig för mig. Även om det bara var en drömm kändess det lite roligt på något sätt, det är nog mest det jag saknar med att vara singel romantiken. Visst i vissa fall måste man skapa den själv, men samtidigt har en blyg tjej inte en suck och göra det. Jag och min syster(vännen i stockholm) pratar mycket om vår blyghet, hur man planerar en sak och gör en annan. Vissa överkommer sin rädsla och lyckass, andra som jag och hon kommer inte runt blygheten lika lätt. Om jag fick välja skulle jag nog vilja vara utåtriktad, mest för att känna att jag skulle våga ta plats någonstans. Man känner sig nästan pinsam blyg när man känner sig intryckt i ett hörn av rummet, även om vissa av människorna är folk du träffat förut. Familj, vänner eller närstående är det inte riktigt så, men om vi säger vänners vänner eller jobbarkompisar osv då kan jag vara en gnutta blyg.
I min drömm var jag fortfarande blyg men inte lika blyg, jag lyckadess till och med ge killen nr och skype. Kan ni tänka er vad ett litet ensamt huvud kan egentligen koka ihop. Ialafall känns hjärtat lite mindre tomt, och huvudet fullt av minnesbilder av en person jag aldrig mött. En liten del av en motivationskälla man kanske hade behövt, och som kanske väntar där ute på mig.
Om vi drömde samma drömm kanske han har mitt nr
Om vi drömde samma drömm kanske vi finner varandra
Om vi drömde samma drömm finner vi nog varandra tillslut
Om vi drömde samma drömm kanske vi finner ett lyckligt slut
Hejdå bloggen
Publicerad 2014-04-08 18:50:26 i Allmänt
Tiden är något alla vill ha kontroll över, hur man spenderar den, vad man gör med den osv. Jag till exempel önska för en dag att gå tillbaka till skollivet som det var, inte bara för känslan i sig utan för minnena man skapade just då. Det kanske var lite mindre krångligt just då, även om just då var en "krånglig" period. Då kärleken fortfarande var något som var en distans för en, men samtidigt något man drömde om inte för att man behövde den utan för nyfikenheten. Då livet inte var så mycket mer än du och jag, och när livet facktist inte kunde tolkas så mycket fel. Visst då kanske inte bara var en dans på rosor heller, men då kände man ialafall att man hade orken att se bortom nuet.
Men nu känner jag mig någolunda lugn av två anledningar, jag behövde skicka in lite papper till Försäkringskassan och det är klart så förhoppningsvis så kanske man inte blir återbetalningsskyldig. Sedan fick man ett brev ifrån Alingsås tingsrätt att det med god man har gått igenom, så nu är en jag känner väl min gode man villket får mig och känna mig något bättre det med. Det som fattas är väl lite motivation, och en gnutta drömmande så blir kanske man lugn i själen igen. Jag försöker ta det lugnt frammåt med grejer, och bollarna i luften är väl bara tre för tillfället. Jobbet, vikten och motivationen antar jag det blir, även om motivationen är halvt så försöker jag ialafall. Jag ska nog försöka söka mig till ungdomsmottagningen för att prata, fick ett tips ifrån min gode man om en som var bra där. Sedan får man väl se vad som händer, just nu försöker man väll bara stänga ute den lilla ensamhet som försöker leta sig in i kroppen. Just nu är väl det lite ostabilt men jag klarar det, det är inget jag inte hanskats med förut så. Allt jag behöver är ett fungerande wii(fullt fungerande för min har ingen gamecube anslutning D:), villket behövs om man vill spela mitt älskade zelda ocarina of time. Varför drar jag upp spelet?, jo för det hade nog dragit iväg ensamheten för tillfället.
Kanske lite barnsligt men det är halvterapi för mig, just för att det är spelet jag spelat genom tiderna.
nåja just idag får jag nöja mig med lite musik, och en gnutta drömmande tankar.
Hejdå bloggen
Publicerad 2014-04-06 01:37:58 i Allmänt
Var på rockbaren igår men min barndomsvän Rebecca, vanligtvis så gillar jag inte barer eller pubbar eller något sådant men gick för hennes skull. Jag vet inte om jag är för blyg eller för skygg, eller om mitt självförtroende ställer till det för mig men det är något med hela miljön som gör mig obekväm. Kanske är det de faktum att man är en plus sizare som sitter brevid några som är något smalare, eller så ser man fortfarande ner på sig själv och vågar inte göra något annat heller. Men för hennes skull så satt jag där från cirka nio på kvällen till efter tolv, och om jag ska vara ärlig så var det värt det. För hon sa det senare den kvällen hur mycket det gladde henne att jag var där, och det för mig är guld värt hur plågad jag än var av miljön. Jag avundas henne lite just med hennes utstrålning och vilja, hon är så glad,posetiv och så utåtriktad där att man nästan inte kunde se något annat. Jag som vanligt satt nästan som i ett hörn och var tyst, visst pratade jag ibland men endå så var mina tankar på annat håll. Jag försökte och prata och se lite aktiv ut, så att vakterna/servitörerna inte skulle tro att man var stupfull men det fick mig säkert och se ännu fullare/dummare ut. Ändå så drack jag inte mycket den kvällen, jag drack cirka en halv cider och typ som en shot. Anledningen är väl att jag är försiktig av mig, jag har hört mycket ifrån pappa att många blir agressiva i vår släkt när dom dricker för mycket. Så jag har alltid varit ett steg före mig själv och tagit det försiktigt, och dessutom kan man ha kul utan alkoholen enligt mig.
Jag beklagar mig inte om det är det ni tror, jag bara avundas det liv jag inte vågar leva. Jag skulle bara för en dag vilja våga saker lite mer, nu menar jag inte att ragga på dessa pubar/barer/whatever. Utan vad jag menar är att ha modet att vara social, det är inte lika lätt som man tror inte för mig ialafall. Jag är sällan den som tar första steget och om jag gör det, betyder det att jag antingen är sjuk eller att jag verkligen strävar efter det som händer efter det första steget. Det första steget för mig behöver inte alltid ha med relationer och göra, det kan vara ett hej, förlåt, saknar dig, jag önskar med mera. För jag är nog inte den som bör finna ett ragg på en krog/bar/pub, det i min mening hade nog blivit katastrof. Tills vidare kommer jag nog alltid vara den vilsna tjejen i hörnet på baren, som inte vågar öppna sig eller ens hälsa.
Hejdå bloggen <3 ~~
Publicerad 2014-04-02 22:55:16 i Allmänt
Jag har haft otroligt många mål i livet, ochså som alla andra många orimliga mål. Som att gå ner jätte mycket i vikt på bara några få veckor, även om man vet innerst inne att det inte är alltid så lätt. Självklart finns det extrem metoder, bantningskurer och annat hokus pokus nu för tiden. Men efter många konversationer med vänner, och speciellt en konversation med min kära syster(inte biologisk syster mer en kompis som känns som en <3). Vi diskuterade mycket om press och stressen att nå sina mål, och att man aldrig riktigt når sina mål under all press av dessa måsten.
Att man till exempel pressar sig själv för hårt, så hårt att man istället får bakslag för att man inte längre orkar Jag tror där är både ett misstag men ochså en lärdom, så från och med nu slänger jag upp mina "Måsten"på en hylla. Jag "måste" inte längre gå ner i vikt, och jag "måste" inte längre orka gå ut var eviga dag för att gå ner i vikt. Istället för att hålla alla bollar som jag redan har i luften, ska jag börja lägga några åt sidan. Visst det finns fortfarande saker i mitt liv som är "Viktiga" och är "Måsten", men nu kanske jag ändå tar mina "Måsten" lite lättare. För dessa kraven kanske är vad som har fått mig hit, att jag faktist gått upp i vikt för att jag inte längre orkat med måstena och alla kraven så jag bara släpper allt istället. Men trotts att jag lägger lite av detta på is, så har jag endå bestämt mig för 2 saker som jag ska försöka mig på i år. Det första är att kanske försöka prata med en psykolog eller ungdomsmotagningen, för jag känner att många tankar gnager på mig. Men även ett besök från min underbara barndomsvän fick mig att ändra lite uppfattning, och fick mig och tänka att det kanske facktist är värt ett försök till. Jag har ingen bra uppfattning och psykologer alls, för dom man öppnar sig till brukar oftast sluta veckan efter och så kommer nästa och så får man börja om igen. Så inget vidare fan av psykologer, men några sista försök på den biten kan nog hjälpa mig frammåt. Sedan den andra biten är lyckopiller, det kanske låter konstigt,dumt eller helt enkelt förjävligt men det tänker jag kolla om jag kan börja med.
Har pratat med min kära sis (tjejen från stockholm som jag ser som min egen syster), och på henne har den bra effekter och några egenskaper som jag kanske skulle behöva. Så om den funkar med min kära concerta medecin ska jag försöka mig på det. Jag känner väll att det är dags att vända på saker, men den här gången ska jag inte ha några krav. Jag vill inte leva med dessa onödiga Måsten, för som jag minns det levde jag bättre utan dom. Säger detta igen att jobbet är ett måste som jag endå fortsätter med, det är för att jag vill även om det är ett krav. Jobbet är en av de sakerna som får mig ur det stora ensamma rummet jag bor i. Till sist kanske när alla måsten och krav är ute ur bilden, kanske då kommer jag få tillbaka en liten del av min motivation.
Hejdå bloggen
