Tre steg frammåt
Jag har haft otroligt många mål i livet, ochså som alla andra många orimliga mål. Som att gå ner jätte mycket i vikt på bara några få veckor, även om man vet innerst inne att det inte är alltid så lätt. Självklart finns det extrem metoder, bantningskurer och annat hokus pokus nu för tiden. Men efter många konversationer med vänner, och speciellt en konversation med min kära syster(inte biologisk syster mer en kompis som känns som en <3). Vi diskuterade mycket om press och stressen att nå sina mål, och att man aldrig riktigt når sina mål under all press av dessa måsten.
Att man till exempel pressar sig själv för hårt, så hårt att man istället får bakslag för att man inte längre orkar Jag tror där är både ett misstag men ochså en lärdom, så från och med nu slänger jag upp mina "Måsten"på en hylla. Jag "måste" inte längre gå ner i vikt, och jag "måste" inte längre orka gå ut var eviga dag för att gå ner i vikt. Istället för att hålla alla bollar som jag redan har i luften, ska jag börja lägga några åt sidan. Visst det finns fortfarande saker i mitt liv som är "Viktiga" och är "Måsten", men nu kanske jag ändå tar mina "Måsten" lite lättare. För dessa kraven kanske är vad som har fått mig hit, att jag faktist gått upp i vikt för att jag inte längre orkat med måstena och alla kraven så jag bara släpper allt istället. Men trotts att jag lägger lite av detta på is, så har jag endå bestämt mig för 2 saker som jag ska försöka mig på i år. Det första är att kanske försöka prata med en psykolog eller ungdomsmotagningen, för jag känner att många tankar gnager på mig. Men även ett besök från min underbara barndomsvän fick mig att ändra lite uppfattning, och fick mig och tänka att det kanske facktist är värt ett försök till. Jag har ingen bra uppfattning och psykologer alls, för dom man öppnar sig till brukar oftast sluta veckan efter och så kommer nästa och så får man börja om igen. Så inget vidare fan av psykologer, men några sista försök på den biten kan nog hjälpa mig frammåt. Sedan den andra biten är lyckopiller, det kanske låter konstigt,dumt eller helt enkelt förjävligt men det tänker jag kolla om jag kan börja med.
Har pratat med min kära sis (tjejen från stockholm som jag ser som min egen syster), och på henne har den bra effekter och några egenskaper som jag kanske skulle behöva. Så om den funkar med min kära concerta medecin ska jag försöka mig på det. Jag känner väll att det är dags att vända på saker, men den här gången ska jag inte ha några krav. Jag vill inte leva med dessa onödiga Måsten, för som jag minns det levde jag bättre utan dom. Säger detta igen att jobbet är ett måste som jag endå fortsätter med, det är för att jag vill även om det är ett krav. Jobbet är en av de sakerna som får mig ur det stora ensamma rummet jag bor i. Till sist kanske när alla måsten och krav är ute ur bilden, kanske då kommer jag få tillbaka en liten del av min motivation.
Hejdå bloggen
Hejdå bloggen
