Starkare än jag någonsin varit svagare än vad jag någonsin kommer bli
Jag är starkare än vad jag någonsin varit, jag är svagare än vad jag någonsin kommer bli. För ett år sedan var en annan värld framför mina fötter, en som förändrades drastiskt när min älskade katt gick bort. Jag har inga svar varför den ändrades, men han bar en del av de rädslor, hopp och drömmar en annan del av mig en gång hade. Med hans bortgång försvann de drömmarna, men samtidigt ochså mina rädslor och de få hoppen jag hade om vissa saker i livet. Med honom försvann även band till ett förflutet jag helst ville glömma, det känns som alla gammla vänner som var fäst vid honom försvann i bakgrunden. Bara timmar efter hans död kändess som dagar redan då, ett steg frammåt var lite lättare för varje gång.
Med ett skutt gick tiden och in kom en ny flamma, så full av liv och hopp att man orkade resa på sig igen. Med henne kom nya hoppp, drömmar och rädslor. Plötsligt öppnade sig världen och den låg framför mig, plötsligt vågade jag tänka utanför det gammla. En vandring har börjat och kanske leder mig dit jag är menad att sluta, eller så leder den mig dit för att utvecklas mer än vad jag redan vågat göra.
Efter flera veckors trötthet, orklöshet och rent ut sagt kraftlöshet, har jag återkommit för att börja igen. Kanske inte så ofta, men tillräckligt för att kallas ett besök.
Hejdå bloggen <3
Efter flera veckors trötthet, orklöshet och rent ut sagt kraftlöshet, har jag återkommit för att börja igen. Kanske inte så ofta, men tillräckligt för att kallas ett besök.
Hejdå bloggen <3
