Ett svar som alla kan se
Tänker börja hälsa till mr Eric som förmodligen är någon jag har känt, du vet ingeting.
Alla som känner mig, mina vänner som varit där från start vet att beslutet om nisse vägde tugnt. Men det var antingen att avliva honom, eller att låta honom självdö på soffan utanför mitt rum. Den sista dagen i hanns liv hade han så ont att han inte ens kunde spinna längre, han drog sig undan och var så osocial pga sin smärta att han inte kände igen honom längre. Så Eric vad gjorde jag för fel?, jag avlivade Nisse för hanns bästa. Det vet nog alla som läser, och alla som är mina riktiga vänner ocshå. Alla som har katter vet att det blir tomt efter en katt har avlivats, och att jag är i tankarna om en ny katt är ingen hemlighet. Detta har jag dock inte tänkt förrän minst några veckor efter hans avlivning, då jag och min mamma kom överens om detta. För både jag och mamma tyckte att det var för tomt här hemma, och vår andra skönhet kände sig ochså ensam. Så vi bestämde oss för att försöka skaffa en ny katt, självklart har jag inte gått vidare helt ifrån nisse han var en legend i mina ögon. Det är fortfarande svårt att fatta att den tjockisen inte kommer springande emot mig längre, men att avliva honom för hans egna bästa är inte att döda för en kattunge. Någon gång vill man gå vidare, och fylla lite av det tomrum min älskling lämnade efter sig.
Hejdå bloggen<3
Alla som känner mig, mina vänner som varit där från start vet att beslutet om nisse vägde tugnt. Men det var antingen att avliva honom, eller att låta honom självdö på soffan utanför mitt rum. Den sista dagen i hanns liv hade han så ont att han inte ens kunde spinna längre, han drog sig undan och var så osocial pga sin smärta att han inte kände igen honom längre. Så Eric vad gjorde jag för fel?, jag avlivade Nisse för hanns bästa. Det vet nog alla som läser, och alla som är mina riktiga vänner ocshå. Alla som har katter vet att det blir tomt efter en katt har avlivats, och att jag är i tankarna om en ny katt är ingen hemlighet. Detta har jag dock inte tänkt förrän minst några veckor efter hans avlivning, då jag och min mamma kom överens om detta. För både jag och mamma tyckte att det var för tomt här hemma, och vår andra skönhet kände sig ochså ensam. Så vi bestämde oss för att försöka skaffa en ny katt, självklart har jag inte gått vidare helt ifrån nisse han var en legend i mina ögon. Det är fortfarande svårt att fatta att den tjockisen inte kommer springande emot mig längre, men att avliva honom för hans egna bästa är inte att döda för en kattunge. Någon gång vill man gå vidare, och fylla lite av det tomrum min älskling lämnade efter sig.
Hejdå bloggen<3
