tearsofblue.blogg.se

Mitt liv är inte enkelt, det är ingens egentligen. Min blogg handlar om mitt liv, vad som hände, vart det fört mig idag, vad jag vill gå nu. Allt som jag lever med varje dag, mina oroliga tankar. Ja det mesta som en sådan som jag kanske egentligen borde släppa.

Slår mitt hjärta för fort?

Publicerad 2013-02-28 22:40:10 i Allmänt

Går jag för fort, tar jag ett steg för långt. Är mitt sinne för segt, varför annars skulle jag fortfarande tänka på er. Mitt huvud går som en loop, näthinnan spelar upp bilderna men de bleknar mer för varje dag. Det enda som sätter färg på dom är bördan, jag bär den inte ensam men inte med någon heller. Jag pratar inte om det, jag visar inte att jag tänker på det, jag glömmer det aldrig. Mitt sinne börjar spela upp allt i detalj, allt som hände, och allt som följde efter. Nu befinner jag mig i varenda hörn av världen, letar efter lyckan, glädjen och orken att fortsätta gå frammåt. Vad gör man när man inte finner vad man letar efter, vad ska man göra och vad kan man göra?. Bilderna blir som en gigantisk tumör i huvudet, den kanske glöms men den försvinner aldrig. Inte konstigt att jag inte orkar, när varje vaken timme av livet ägnas omedvetet åt den. Det kan vara en sak, det kan vara en doft. allt kan påminna om min försvunna lycka, och det som fick mig och hamna här.
Jag bad en bön till gudarna att glömma dem, gudarna sa att de skulle behöva splittra mitt hjärta för att få bort smärtan. Dum som jag var sa jag ja, nu irrar jag runt överallt och ingenstans. Söker efter förlorade delar, vet inte var de är eller om jag någonsin finner de igen. Jag känner mig så nära, men endå så långt borta från dom. Jag vet inte hur man förklarar hopplöshet, och otröstlig ensamhet. Det känns så tomt, jag vara önska att jag kunda resa med någon i sökan efter delarna. Känslan kryper närmare om nätterna, och allt känns bara mer hopplöst. Jag sträcker ut händerna i luften, och kallar på hjälp ifrån både gudar och demoner. Men ingen vill hjälpa en själlös människa, makt spelet lämnar många av oss på jorden tjanslösa mot både liv och känslor. Vi fastnar utanför systemet, vi finns inte men endå är vi där. Det kan vara din bästa vän, det kan vara din mamma eller pappa. Det kan vara en du ser på stan, det kan vara du själv. Jag försöker sakta ta mig tillbaka i systemet igen, men all möda gör mig inte gott. Kämparglöden tog slut, och nu sitter jag kvar och väntar. Vad jag borde göra är att fortsätta gå, men vad jag gör är att vänta på någon som inte finns eller aldrig kommer finnas.
 Om du vill höra att jag mår bra, så säger jag att jag mår bra.
Om du vill veta vad jag tänker på, så lugnar jag dig och säger nåt annat.
Om du vill höra sanningen?... Då ljuger jag så du inte behöver oroa dig mer över det.
Vill du veta om jag är ledsen? jag drar till med ett skratt eller ett leende för att dölja tårarna.
Vill du veta om jag är säker? jag säger att jag är det för din skull.
 
Hejdå bloggen
Kommentarer (0)

Tre ord

Publicerad 2013-02-24 21:42:08 i Allmänt

Tre ord hade lätt kunnat ändra min atityd om dig, tre ord hade kunnat få mig på fall. Tre ord som saknas av mina öron, tre ord som jag aldrig lär viska igen. Varför tror folk egentligen att man är trött på allt, nog för att man har mycket och leva för men ingen som tar emot dig i fallet. Lite trött på mitt endlösa hopp, visst jag ska inte klaga. Alla runt omkring mig gör så mycket, endå gnäller jag endlöst. Känns nästan lite patetiskt och se på sig själv, allt jag kan se är en av dom där desperate tjejerna dom inte är ute efter mer än uppmärksamhet. Ni vet dom som har 20 killar svävande runt sig, men söker endå mer och mer. Fast i mitt fall har jag över 20 folk som svävar runt mig, och jag söker endå mer.
 
Hur vill jag bli sedd, jag vill bli sedd som en energirik tjej med mycket glädje. Om jag ska lyfta fram det snällaste jag kan om mitt utseende, skulle jag säga att jag ser ut som en miniflodhäst som kämpar sig ner mot målet att bli en minigris. En tjej som aldrig söker sig till smink, för att hon tycker att hon inte ska gömma sig bakom det. Hon försöker hålla sig till sitt bästa humör, och kämpar för att inte ramla ner igen. Hon söker inget stöd från någon egentligen, mest för att hon är rädd att tynga ner denne med sina problem. Hon är rädd att förlora dom som står henne närmast, men ibland gör hon fel och då går allt snett då blir hon ännu mer rädd. Hennes drömande kan gå för långt, bortom männskliga gränser och drömmars gränser. Hon saknar bara det alla runt omkring henne har, hon är bara rädd att vänta för länge så hon inte ser vad som är framför henne. Hon försöker säga till alla att hon älskar dom, men ibland kommer inte de orden ut och de försvinner i glömskan. Hon försöker visa det så ofta hon kan, men ibland är det för ensamt för att någon skulle kunna se det.
Allt hon hoppas är att hon kommer lyckass, och en dag vara allt hon kan vara.'
 
Hejdå bloggen
 
Kommentarer (0)

Klumpen av is

Publicerad 2013-02-23 01:05:40 i Allmänt

Vad är det som gör mig så nedlåtande på mig själv? jag känner mig kanske inte stark nog att tro att jag faktiskt klarar det. Ord som nej eller du klarar det inte är inte allt för långt borta, och dom närmar sig för var sekund. Det är jobbigt att vara desperat efter kärlek, det är inget jag tycker om hoss mig själv. Men jag vet inte hur jag tacklar känslan av ensamhet i denna stund, nu ligger jag där jag låg för ungefär två år sedan. Hur tacklar jag det? hur ska jag kunna känna att jag överlever?. Ända sedan incidenten hände har jag känt mig så maktlös, krafterna kommer ju tillbaka men inte lika snabbt som jag skulle behöva. Är det fel att söka skydd hoss andra? visar kanske bara hur patetisk jag verkligen är. Vad ska jag säga om mig själv, jag är en liten människa som aldrig haft speciellt höga tankar om mig själv. Borde kanske det, men för höga tankar gör mig ständigt besviken. Väntan efter någon som kan hjälpa mig bära smärtan tar kål på mig, vänner , familj hjälper mig inte i denna sitvationen. Hur förklarar jag min trötthet utan att framstå som en total idiot, klart stöd från vänner och familj finns där men det hjälper inte lika mycket som jag önskat. Att kravla i samma smuts som för två år sedan är jobbigt, gör ont på flera ställen än bara hjärtat.
Hur förklarar jag mina ljudlösa hjärtslag, hur förklarar jag mina ensamma drömmar om natten. Hur förklarar jag tårar som aldrig synts, hur förklarar jag min rädsla för mörkret. Jag borde kanske bara ge upp på all kärlek, eller kanske hoppas att någon märker mig. Turen kanske finns där, eller så är det ännu ett spratt hjärnan lägger på mig. Tyngden på mina axlar lättar aldrig, hur mycket jag än skulle prata. Mitt leende är tyst och inte så brett, jag älskar livet men behöver en ny källa till det. En ny källa som ger mig lite mer hopp, en ny källa som ger mig det jag behöver för att orka.
 
Känns så fel att drömma om allt, känns så fel och hoppas men hopp är allt jag har kvar. Tröttheten lägger sig över mig, och trycker våldsamt ner mig om jag skulle försöka ställa mig upp. Vad väntar jag mig egentligen, vad ska jag göra egentligen. Ingen kommer visa intresse, ingen kommer orka med mig. Så ligger jag där och kippar efter luft, lungorna fylls med giftig gas som sakta tar kål på mig. Jag stirrar upp på den molniga himmlen, jag saknar solen och våren. Jag saknar en famn som säger att allt kommer bli bra, jag saknar någon som håller mig tätt intill. Jag saknar värme, jag saknar aptit på livet. I dagens läge är aptiten på livet inte så stor, och jag är lika liten som när allt startade.
Om jag talade skulle du lyssna?
Om jag grät skulle du fråga varför?
Om jag skrattade skulle du vara där för att skratta med mig?
Om jag skulle vara nere skulle du då plocka upp mig?
Om jag vill ha en dröm skulle du då svepa iväg med mig och skapa den?
Om jag vill ha aptit på livet skulle du då skapa det?
Om jag är rädd för mörkret skulle du skydda mig och aldrig släppa?
Om jag bad dig att lyfta ett sjunket skepp skulle du då göra det?
Om jag bad dig att värma mitt hjärta skulle du göra det då?
 
Hejdå bloggen
Kommentarer (1)

Vart finner man ork?

Publicerad 2013-02-18 19:15:09 i Allmänt

Det är tröttsamt och ta hand om sig själv i dagens samhälle, det är så mycket saker du måste vara för att bli accepterad. Var finner man orken till allt detta, om man inte har kraft nog att orka sig igenom en dag?.
Ändlösa nätter fulla med drömmar, och fantasier som skener iväg. Vägarna framför fötterna tar slut, hjärtat går i en förvirrad cirkel. Vart tar jag vägen när vägen är slut, vart ska jag gå om det börjar regna?. Tystnaden sprider sig i luften, och hjärnan gråter i all förvirring. Vägen har tagit slut, och jag har gått förlänge för att hitta tillbaka. Vill veta vart jag ska ta vägen, vart jag ska hitta på. Vill veta om jag kommer hitta min väg, vill inte höra att jag gör det tillslut. Är för tröttsamt att höra att jag måste vänta ytterligare för att nå mitt mål. Jag har kämpat och nu börjar bränslet ta slut, luften i lungona räcker inte till. Är det för mycket begärt att finna styrka, att bli accepterad utan att vara vacker hela tiden.
Försöker så mycket att jag inte orkar fram till målet, har det i siktet men ligger och krålar med blod,svett och tårar. Orken försvinner igen, vart ska jag ladda mina batterier?. Trött på samhället som enbart dömmer mig, och trött på sinnet som får mig och drömma lite för mycket.
 
 
Hejdå bloggen
Kommentarer (0)

Varför jag känner så för alla hjärtans dag

Publicerad 2013-02-14 22:59:15 i Allmänt

Folk tycker ofta att alla hjärtans dag inte handlar om par, eller förälskade tonåringar eller gifta par. Vaddå inte handlar om det, det är allt den handlar om. Varför mår jag som människa dåligt över denna dag, för att jag har aldrig blivit utfrågad. Är det en anledning, eller är det att jag är så osäker på mig själv att jag bara mår mer piss. Jag har aldrig fått ett beundrar kort, jag har aldrig fått chocklad eller något sådant skit. Ingen har sagt till mig, förutom familj och vänner att ha en bra glad alla hjärtans dag. Visst det är la alltid något, men jag som människa drömmer om mer än så. Jag känner mig extra sårad en sån här dag, speciellt när jag ser på FB där alla har sina dejter att gå på eller "Älsklingar". Så det där ska inte få mig och må dåligt, jag vet inte hur man beskriver känslan av sorg och ilska på samma gång. Det är svårt att beskriva känslan, att känna sig totalt värdelös och samtidigt så arg för att man inte är mer än människa. Att bli så ledsen för att man måste passa in, och jag är en av dom som inte gör det. Folk tror att det är enkelt att tänka possetivt, så fan heller att det är det.
Är det så mycket begärt att få lite förståelse, att få lite medlidande för jag känner att jag har för lite av det. Jag mår inte bra för att jag aldrig blivit riktigt uppvaktad av någon som älskar mig, jag har aldrig fått höra att jag är snygg eller sexig. Mest för att jag inte är det, jag är tjock då är jag automatiskt ute ur systemet i detta samhället. Jag har aldrig fått chocklad eller blommor, jag har aldrig fått kort eller ens en date. Jag saknar det normala personer får, jag saknar det jag aldrig fått. Är det svårt att förstå?, jag avundas er alla. Jag är en lycklig person, men idag så mår jag skit. Ensamheten, tröttheten men framförallt kärleken som inte finns hoss mig. Förstå eller försvinn, söker medlidande inte folk som säger åt mig och vänta. Tålamod har jag, men sårad har jag blivit för mycket. varför får jag aldrig den kärlek jag förtjänar................................
Kommentarer (1)

Trött på alla hjärtans dag+ allt annat

Publicerad 2013-02-14 20:38:39 i Allmänt

Mentalt trött på den här dagen, den påminner dig att du är helt ensam bland alla par. Den påminner dig att du inte har någon och spendera den med, förutom möjligvis vänner eller familj. Så nu sitter du där igen och gråter i ett hörn av världen, medans alla andra gör det omöjliga för att visa sin kärlek för någon speciell. Ont som fan i hjärtat, och det svider igen. Såren blir aldrig lätta och bära, speciellt inte idag. Har alltid varit ensam på alla hjärtans dag, har aldrig fått något kort eller en kärleksförklaring. Har alltid suttit ensam och sett världen älskat utan gränser, medans jag sitter tyst och ger mig fler ärr på kroppen. SÅ TRÖTT PÅ MIN FAMILJ OCHSÅ, denna ständiga fejd mellan dom. Ja jag vet att ni inte gillar varandra, men håll inte på då. Halv diskreta kometarer på facebook, ilskna saker från båda sidor. Så är jag i mitten igen. Jag riktar min ilska emot en person som borde veta bättre, du menar väl men tänk dig för. Bara för att du tycker så, betyder det inte att det inte sårar folk. Jag önskade min släkt kunde växa upp, och sluta sätta mig som mitten person i hela skiten. Jag älskar er men tänk förfan, ni är inte tonåringar längre utan vuxna. Jag är ingen 6 årig flicka som inte fattar nogot, jag ser allting klarare nu. Så bara sluta vänd ryggen till och sluta, skriv inte skit utan tänk. Det gör mig bara så trött på alla dessa förbannade kommentarer, det gör ondare i själen av det. Jag vet att du vill hjälpa, jag vet att hon ochså kan hjälpa men det kan min ochså. Trött på fejden, trött på livet. Gör ondare nu än förut, kanske för att sitsen jag är i svider lite mer än vanligt.
Hon är kvinnan som tog hand om mig när du inte var där, hon är kvinnan som kämpade och tog mig till alla läkarbesök när du försvann. hon är kvinnan som gjorde allt för mig, medans du inte kunde det. Endå visar du ingen respekt för det alls!?. Nog för att jag kan övereagera, men du har inte varit här. Jag försöker förklara att hon finns här, att hon gör allt för mig men endå fattar du inte. Men lyssna nu då, hon har gjort allt medans du försvann ur mitt liv. Jag skyddar dig när hon säger dumma saker, så våga inte säga dumma saker om henne nu. Jag orkar inte vara i mitten mer så bara sluta, vänd om och fråga innan du utalar dig. Hon gör allt hon kan, och det svider när du säger så. Hon trollade med benen, när du inte ens orkade med mig. Hon tog hand om mig, fast hon inte orkade. Hon behövde avlastning, och du försvann. VISA RESPEKT!, hon är kvinnan som gjorde mig till mig. Jag älskar dig, men din respekt för henne kunde varit bättre. Jag förstår de skilda liven vi lever, men hon hade kunnat göra saker minst lika bra som din. Så snälla förstå mig när jag säger, min mamma behöver inte sådan skit och borde få mer respekt.
 
Hejdå bloggen
Kommentarer (1)

Färdig

Publicerad 2013-02-09 00:53:27 i Allmänt

Färdig, Klar med allt, jag behöver inte folk som sviker eller gör klart för en att man är något att skämmas för. Färdig med kärlek, har aldrig fått tjansen att möta den rätta och verkar aldrig komma hit heller. Färdig med mina drömmar som skenar iväg, och syns för högt upp för att nå. Måste kämpa igenom eld och vatten, tårrar och svett. Kämpa är ett ord jag hört genom hela mitt liv, men just nu betyder det bara att överleva. Blir jag sjuk en gång på jobbet, kommer allt kolapsa. Allt kollapsar omkring mig, och allts om hörs är att en olycka sällan kommer ensam. Försöker få tag om förståndet, men det slinker iväg snabb som den är. Försöker inte tappa fattningen, försöker att orka med allt. Det ständiga intallandet att jag kommer orka, även fast mina ögon berättar en annan historia. Ni kan kalla det en person som kämpat för länge, eller en person som vandrar tills alla väger försvinner. Mitt leende sitter där, och mina vänner styrker mig ständigt. Alla dessa människor får mig och gå några steg till, får mig och orka en dag till. Endå jämrar sig sinnet av smärta, och endå viker sig benen av trötthet. Jag vill finna en rofull plats att sova, jag vill finna en som håller mig tills natten försvinner. Mörker överallt skymmer min syn, ögonen svider och får mig att se sämmre.
Jag tror jag behöver en semester, jag tror jag behöver en vän. Inga utsträckta händer, inga öppna dörrar. tillslut vaknar jag, och ljuset lyser mig i ansiktet. Äntligen kanske jag är Färdig med allt.
 
Hejdå bloggen
 
Kommentarer (0)

Jag ska vara en supermänniska

Publicerad 2013-02-07 22:57:52 i Allmänt

Jag tål inte skitsnack det får mig att må skit, jag orkar inte med folk som skäms för sina kompisar det känns inte som något jag vill ha. Återigen försvinner en ljudlöst ur min tronsal, och platsen är välbehållen men avskrubbad från den som satt där innan. En av mina vänner sa att hon inte ville bli taggad på en bild på facebook, det var bara en helt vanlig bild av Olyckan från trasan och bananen. Hon sa att hon ogillade bli taggad, och att hon skämdess över sina kompisar. Vem säger så? jag var en av dom, juste...va en av dom. Jag känner dock ingen sorg för denna människa, säger att du skäms för dina vänner som förmodligen är dom äldsta du haft. Då är det något allvarligt fel, men hjärtat blöder inte bara av dina ord utan en annans ochså. Denna människan har varit med mig från start, varit snäll och helt underbar. Men när det gäller bråk och groll verkar hon fokusera på det jag gör, och att det är enbart jag som är felet. Ja det är så det känns ialafall, ... jag menar du är min barndomsvän.. inser du inte hur mycket sådant sårar.
Ord som ekade djupt i mig, om du är sådär envis kommer du inte ha några vänner kvar. Det gör ont så det svider, ska jag orka med det här. Ska jag vara vänner med allt och alla då, ska jag bara acceptera att hon skämms för oss. känns bara som jag vill säcka ihop, bara sova och starta om på nytt. Orden sårar mig mycket djupt, gör så ont och höra det från en person som inte ens sett båda sidorna bara 1 av det och den sidan är inte min. Kommer aldrig villja förlora henne, men det är precis som om hon ger sig på de problemen jag skapar och ser inte vem som började de. Svider bara mer och mer, visst att en olycka kommer sällan ensam men detta är för mycket. Så jag ska orka med allt, så jag ska vara förlåtande som fan då?. Nej det tänker jag inte, och jag tänker ge dig flera försök om du vill.  Bara trött att jag alltid ska vara problemet i allt, trött att du står på alla andra sidor än min. Det gör ont så ont, men imorgon kanske jag vaknar lycklig igen.
Kommentarer (0)

Att ta sig upp för en vägg

Publicerad 2013-02-04 21:50:55 i Allmänt

Även om det är en lättnad att inte gå under, så känns det endå lite tungt i bröstet. Hur säger man till någon att man vill ha förändring, utan att göra personen ledsen eller arg. Jag älskar två personer lika mycket, men dessa två driver mig ochså till vanvett. De kanske inte ser det själva, de kanske skulle behöva höra hårdare ord. Är jag bara rädd för konflikten, eller är jag rädd att glömmas bort. Ni säger att ni vill, men endå händer inget. Den ena lägger ansvaret på den andra, medans den andra tror att den ena har det ansvaret. Hur säger jag att jag är trött på att sitta här, hur berättar jag vad jag tycker utan att såra någon djupt. Jag älskar dig endå kommer nog inte funka, mina ord kommer nog sitta lite för djupt för det. Att höra om en tid som gått är svårt, och höra att ni gled isär gör det svårare. Om mitt hjärta fick en blygsam önskan, skulle det vara att ni blev sams. La all skit ni gjort bakom er, inte bara för min skull utan för er egen. Rätade på era ryggar tog varandra i hand och sa förlåt, jag menar en förutom er tog ett steg även fast det steget aldrig behövdes. Varför lyssnar ni aldrig på mig, är det för att ni tror att jag inte förstår. Jag är rädd att berätta saker, för att ni kanske blir arga av att höra om varandra. Ibland går det bra ibland inte, ibland sårar ni mig med era ord men jag vill inte visa det. Tysnaden sprids i hjärtat, ensamheten och förvirringen söker sig in igen. Kommer jag klara av detta, kommer jag orka med detta livet ut. Jag önska att folk kunde lägga sitt gammla groll bakom sig, och sluta tjura och dömma efter vad som varit.
En tyst tanke viskas i mitt öra, det är försent för att ens försöka. Det är upp till dom nu, du har försökt och ena dom men det går inte. Jag blir som ett barn igen, rädd för att bli lämnad åt tiden. En tyst suck hörs från hjärtat, och en önskan ropas ut. Tänk innan du säger nåt, jag önska fler folk gjorde det. Jag suckar tyst för mig själv, innan jag sakta dras tillbaka av tiden. Jag sitter fast igen, flyter med tiden som villken människa som helst. Allt blir mörkt, tyst och ensamt.
 
 
Hejdå bloggen
Kommentarer (3)

Om

Min profilbild

Angie

Är en tjej på 21 år än så länge som skriver om känsliga delar av livet och ibland inte alls känsliga saker för mig

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela