Högt blodtryck och långa dagar
Man känner sig fast i sin egen kropp, man vill ta ett steg frammåt men hamnar tillbaka i sängen igen. Huvudet är dimmigt, och man går ständigt runt sovande. Högt blodtryck är något jag inte haft så här förut, självklart har jag fixat så jag ska undersökas för det och så vidare. Men att vänta en dag på detta känns som en evighet, man orkar inte jobba, man orkar inte ens vara uppe en hel dag längre. Det blir bra snart men det gör så ont att inte orka något alls. Huvudvärken är nog det som gör mig mest trött, medans man försöker sova känns det som ett krig pågår i skallen. Man vaknar med huvudvärk, man somnar med huvudvärk och inte minst lever med den. Orken och lusten sviktar lite när man har så ont hela tiden, men det finns alltid de som har det värre.
Förutom de oändliga dagar som paserar så blir man snart ensam hemma igen, mamma ska iväg och min barndomskompis kanske kan vara här en vecka. Man kan knappt tro hur gammal man är, jämfört när vi först träffades. Jag träffade henne i sexårsgruppen även kallad nollan nu mera vad jag hört, vi brukade alltid leka i en gammal stenborg bakom skolan varje rast. Utan henne hade jag nog inte varit den jag är idag hon har gjort så mycket för mig utan att veta det. Men störst av alla dessa saker har varit att hon är och alltid varit min vän. Så man kan hoppas att vi får ses och ha en spelkväll eller två för gammla minnens skull.
Hejdå bloggen <3
Hejdå bloggen <3
