tearsofblue.blogg.se

Mitt liv är inte enkelt, det är ingens egentligen. Min blogg handlar om mitt liv, vad som hände, vart det fört mig idag, vad jag vill gå nu. Allt som jag lever med varje dag, mina oroliga tankar. Ja det mesta som en sådan som jag kanske egentligen borde släppa.

Det känns som sand genom fingrarna

Publicerad 2013-11-27 00:32:49 i Allmänt

Fick mina nya glasögon idag, lyckligtvis lyckadess man ju övertala sociala om att få helt nya(tack och lov för det).
 Min älskade webbcam är ju så bra, men det får duga sålänge tycker jag. Anledningen till nya glasögon var att jag blivit nickelalergisk, och vi var tvungen och välja något utan nickel så det blev dom här. Jag gillar dom ganska mycket facktist på något sätt ser jag mognare ut, jag vet inte om jag bara svamlar men det är så jag uppfattar det. Dagarna flyter på bra, och tja snart är det fredag igen. Det känns så udda att inte veta vad man ska skriva om riktigt, men just nu så är det mest stillsamt. Det går frammåt med min sitvation, allt som fattas är en till pelare som håller taket över mitt huvud. Annars sitter alla tavlor på plats, alla möbler fint placerade och alla pelare står nästan upp. Aptit på livet är väl lite det som fattas, och att sluta drömma om sådant skit som inte behövs. Jag är trött att se dig i mina drömmar nu, även om du är en del av mig för alltid så vill jag ha dig ut ur mina tankar. Den plats du krossade har börjats att byggas om igen, den är nästan klar men vem som ska sitta där nu är ännu oklart. Det känns som för varje tanke som vandrar genom huvudet, så dyker du eller en annan kär gammal vän upp. Klart s är det nog för alla att vi har saker vi inte kan sluta tänka på, jag antar att jag var väldigt naiv när jag var yngre. Jag kommer ihåg hur jag hatade när mamma berättade att en dag finns inte alltid de som finns idag, jag tror jag förstr bättre än vad jag gjorde då. Jag finner nya vänner de stannar för ett tag, och sedan går det vidare som inget har hänt. Men antar att det bara är jag som hänger i det förflutna, sitta i tankarna och mata duvorna är inget hälsosamt precis. Men jag är nog inte rätt person och prata om hälsa överhuvudtaget, jag har varken orkat ta tag i min pyskiska eller fysiska hälsa. Men som folk att säger, work in progress. Jag gör mitt bästa för att få resultat, men tack vare alla tankar så är det svårt att resa sig från den delen. 
 Även om duvorna betyder otur för mig, så behåller jag dom nära mig. Inte för att jag fortfarande ältar, utan för att det är det lilla minnen jag har kvar av de orginala vännerna jag hade. Det går inte en dag utan att jag tänker på dom, men idag så hoppas jag att jag finner en dag utan att behöva minnas dom.
Inte för att jag hatar det, men för att smärtan fortfarande ligger mig varmt om hjärtat.
 
//Hejdå bloggen

Kommentarer (0)

Bakom Molnen

Publicerad 2013-11-25 21:41:31 i Allmänt

Kände att andra inlägget blev lite kort, det känns skönt att ha lite mer ork än vanligt. Ta några fler steg frammåt, orka se solen som gömmer sig bakom molntäcket i mitt liv. Kylan sprider sig runt omkring mig, och en kall bris gör så att håret fladdrar till för en sekund. Det kändess som ett ögonblick, och sedan försvann det. Nu står man här igen och undrar när det händer, kommer det imorgon eller till december. En sekunds längtan efter det, och en evig väntan. Julstjärnor och gardiner är redan uppe, allt som fattas är just det. Det som gör varje jul så speciell, det som får mina ögon att lysa upp en tidig vardags morgon. Jag andas in den kalla luften och vet att du är på väg, men varför är du sen?. Jag trodde vi bestämde förra gången att du skulle komma hit, du vet hur jag avskyr att vänta. Du ser väll att jag redan bär mössan på mig, vantarna tar jag fram först när du kommer till mig. Det känns som en evighet sedan vi träffadess, endå så var det bara ett par månader emellan. Tanken på allt du kommer ge mig detta året får det att bubbla i mig, ett leende kryper fram och innan jag vet ordet av det så är det sommar igen.


// Hejdå bloggen
Kommentarer (0)

Jag hör inget mer en mina

Publicerad 2013-11-25 17:09:40 i Allmänt

¨det finns en annan sida, det finns någonting jag aldrig ser
men jag vill inte veta vad, för därifrån syns längtan mer.
men om jag tar mig ifrån en sviken dröm och hit igen
så kanske jag kan känna meningen med tystnaden.

svalkar vinden värmer solen
ser du något bakom molnen
känner du lyckan genom sorgen
jag har inget mer än mina

svalkar vinden värmer solen
ser du något bakom molnen
känner du lyckan genom sorgen
jag har inget mer än mina

svalkar vinden värmer solen
ser du något bakom molnen
känner du lyckan genom sorgen
jag har inget mer än mina tankar

har fått lovord och mordhot piska o morot
ångest och oro som jag vore av stål och glas, borde gå men stannar kvar.
jag har lovat och glömt, förlåtit fördömt, försent för å ångra men tid nog
att tänka om och leva med det.

svalkar vinden värmer solen
ser du något bakom molnen
känner du lyckan genom sorgen
jag har inget mer än mina

svalkar vinden värmer solen
ser du något bakom molnen
känner du lyckan genom sorgen
jag har inget mer än mina

svalkar vinden värmer solen
ser du något bakom molnen
känner du lyckan genom sorgen
jag har inget mer än mina tankar

jag saknar det som inte finns och sprider ut mig själv i vinden
bara du kan bära det som gör så ont i mina ögon. vi har något stort
på gång, så länge ingen bryr sig om vilka höjder vi kan nå
på vilken sida som vi står.

svalkar vinden värmer solen
ser du något bakom molnen
känner du lyckan genom sorgen
jag har inget mer än mina

svalkar vinden värmer solen
ser du något bakom molnen
känner du lyckan genom sorgen
jag har inget mer än mina

svalkar vinden värmer solen
ser du något bakom molnen
känner du lyckan genom sorgen
jag har inget mer än mina tankar
 
Det är svårt att förklara vad jag tänker alltid, men denna sången har fångat de flesta av tankarna som behövs i mitt liv.
Kommentarer (0)

Ännu ett år

Publicerad 2013-11-23 21:54:02 i Allmänt

Födelsedagar är speciella, det är varma en gång om åren när folk du inte brukar prata med säger grattis. En dag på året när just du hyllas, och din tid här på jorden. Det är lite udda när man får grattis ifrån vissa folk, men det känns ganska skönt och vara uppmärksammad. Att se tillbaka ett år tillbaka vad som var viktigt då, kanske inte längre har någon som helst betydelse. Det är svårt att tro att saker skulle bli såhär när man satt för ett år sedan, lite visare lite klokare lite ensammare. Men som alla säger så är det livets gång, vissa stannar i ditt liv andra försvinner och tonar ut. Vissa försvann för att de inte var värdiga nog att stanna, andra försvann för att jag inte fick vara den jag var. Men jag är endå glad att jag fick möta dessa människor, även om jag kanske inte tål dom idag så var de mina vänner då.
 Stjärnorna skänker hopp till mina drömmar, dagen skänker ljus till mina ögon. En lugn melodi hörs ifrån månen, lugn men ochså mycket sorgsen och framförallt ensam. Jag känner igen mig i dess ensamma sång, även om jag inte kan beskriva min ensamhet i en ljuv stämma så beskriver jag gärna det i ord. Även om solen står högt på himmlen, och människor är så nära mig. Så är jag helt ensam i mitt tomma huvud, det finns ingen eller något där inne längre som beskriver vad jag drömmer om. Drömmlösa nätter utan varken drömmar eller stjärnor, ensamt men lärorikt av högsta graden. Även om det är lite ensamt så finns du alltid där, du finns hoss alla men vissa vet det inte bara. 
 
Även om jag inte ser dig riktigt kristall klart än
så finns du där bland skuggorna
min drömm
mitt liv
min framtid
 
Hejdå bloggen

Kommentarer (0)

Snart ett år äldre

Publicerad 2013-11-22 19:31:09 i Allmänt

Det känns konstigt att bli äldre, det går obemärkt förbi på ett sätt. Jag märker inte något som ändrat sig från igår, men i helheten så är det mycket som ändrar sig på ett år. Vänner som kommer och går, en romantik som varade bara under en kort sekund. Det har varit ett tufft år sedan min förra födelsedag må jag säga, men det är skönt och veta att det vänder. Med tanke på att dessa år gick på mindre än ett hjärtslag i mina ögon, är både läskigt, hemskt men endå farcinerande. Det är minnen jag ser väl spelas framför ögonen, vissa andra har suddats ut av alla tårar och av alla hål jag har gjort i dom. Men känslorna sitter fortfarande kvar, det känns som att man vaknar upp varje gång av ett till minne som blåst upp sig själv trotts alla hål man gjort. Jag är bara glad så länge jag få ha det jag har nära mit hjärta, en dag förändras allt det är nog det svåraste för mig. Jag hyser agg emot förändringar och oftast de som kan vara bra för en, mest för att jag är rädd att förlora allt jag äger i detta nu. Med tiden inser jag att jag aldrig kommer behålla det jag äger idag, en dag så har även det flugit sin väg. Minnen och livet är en mycket underlig sak, även om jag aldrig skulle våga riktigt släppa taget om nuet så måste jag det förr eller senare. Det faktum att tiden aldrig väntar får man acceptera, det känns svårt att se det med sina egna ögon men det gör det alltid.
 Så uppstår alla frågar man har inom sig igen, lever jag en till dag eller blir jag påkörd imorgon. Kommer dessa personer jag älskar leva till nästa år, eller kommer någon tappa vägen dit. Även om mitt hjärta är godtroget och tror att allt kommer lösa sig, så spökar alltid dessa tankar i huvudet på mig. Tabletterna må ge mig fokus, och till och med lite hjälp med mina besvär i vardagen. Men spökena måste jag ta hand om själv, helt själv dessutom för ingen annan än jag kan se dom. Jag stänger rutan och ringer upp en vän, för en timme eller två så spelar vi och skrattar vi. Åter igen så har jag lugnat mina oroliga tankar, och små skrattar åt mina löjliga tankar som för bara några sekunder sedan skrämt livet ur mig. Jag jagar varje dag bort alla spöken ifrån mitt arma lilla huvud, men de stannar inte borta länge. Jag önska någonstans att någon kunde jaga bort dom med mig, att jaga i månskenet är vackert men mycket ensamt. I solskenet så ser jag dom inte lika mycket, för då uppehåller mitt huvud mig med andra tankar som vad jag har och förvänta mig av dagen. Eller saker som rör vad jag ska spela idag, återigen går dagen emot sitt slut och jag tvingar mig själv till sängs. 
 
Jag vaknar upp i skogen ensam igen, träden är mörka och nästan färglösa. Månen är det enda som visar min väg igenom denna mörka labyrint, jag har dock svårt och tro att jag är ensam i denna färglösa skog. Ibland om jag har tur så hör jag röster, eller till och med sett skuggor. Jag funder då på om dessa är riktiga, om dessa är från en mycket ljus framtid som ödet inte vill riktigt visa än. Eller om skuggorna är från mitt förflutna, personer jag en gång i tiden mött eller känt. jag försöker hålla hoppet om omötta människor som finns ute bland alla färglösa träd, jag suckar medans jag går igenom den dunkla skogen. Jag passar på och sjunga lite lätt för mig själv, medans träden svingar i vinden nästan i takt med mina toner. Nästa gång jag hör dessa röster kanske jag bör springa efter dom, då kanske jag finner något jag borde eller kanske finner något som sliter mer i de ömma leder jag har. I villket fall som helst är jag trött på att jaga ensam i den mörka natten, en dag kanske jag inte är ensam längre. En dag kanske även dessa träd får färg, och månen kanske inte lyser i samma ensama ljus.
 
Hejdå bloggen

Kommentarer (0)

Dagen

Publicerad 2013-11-21 15:27:22 i Allmänt

Har varit en rolig dag idag, känns skönt att man känner sig sedd på jobbet. Mina handledare är verkligen snälla, och jag är lyckligt lottad att dom kommer ihåg att jag fyller år i helgen. Så imorse fick man tårta när man kom till jobbet, och en jätte söt snömanskakburk(fylld med godis mums <3). Sedan fick man yttligare brev som väntade hemma, ett från min moster och hennes man och ett ifrån Pappa och alla där uppe. Älskade ett kort jag fick ifrån henne var så gulligt <3.
 

Bak och framsidan på kortet, älskar att hon hade med en gogos och en av den första generationen på Pokémon Psyduck. Klart så var alla andra saker på kortet jätte fins med, saknar henne så jag hoppas verkligen att jag får träffa henne efter jul sen men hur det blir med det får vi ju se.
 Fick detta otroligt söta kort ifrån alla där uppe <3, så sött det var skitlitet ochså. 
 Detta var en sak som jag glädjs mycket över, en ring med en uggla på så söt och verkligen vackert detaljerad. Jag blev dock inte så förvånad med tanke på hur mcyket ugglor jag redan har, men denna ska jag bära vid alla tillfällen jag får. 
Min tavla jag har över min dator, med dess nya utsmyckningar. Hjärtanen(de små som sitter på skärmen) satt på brevet så de norpade jag, och de små klistermärkena (choklad asken och hjärtat ned de små änglarna) sitter fint på tavlan. Som ni ser är den utsmyckad med en massa grejer från olika saker, teckningen är från klara <3 älskar verkligen den hon är som en liten konstnär. Man ser inte det jätte bra med det är ett hjärt flygplan som hänger på ena kanten, den sitter precis ovanför hjärtat med vingar. Det fick man ochså ifrån henne, det blir en sån skön känsla när man ser på tavlan. Visst det är meningen att alla vecko dagar ska synnas, men istället fyllde jag den med det viktigaste som finns minnen. Bakom klaras teckning sticker det fram ett hjärta som min vän Felix gjort, och det gjorde han genom pappersvikning det tycker jag är inponerande. Den gammla damen är det Rebecca som har gett mig, men den sitter där som en liten påminnare att jag har hela livet framför mig. Lite smått och gått ur minnesförådet som sagt, trots att jag inte har något som är jätte jätte viktigt på tavlan så är den viktig för mig just pga alla saker på den. Nu kanske det är lite saker som kom ihåg det mötet, men det mesta är saker sparade för att minnas, och så vill jag ha det ett bra tag till.
 Tog ochså den första tabletten av min ADHD medecin idag, kändes väldigt bra idag på både träningen och annat. Kanske man äntligen får rätsida på både livet, och lite med sinnet ochså. 

Nåja tack o Hej

//Angelica

Kommentarer (1)

Kanske går segrande ur striden

Publicerad 2013-11-21 00:34:56 i Allmänt

Under detta året har jag blivit skjuten i hjärtat minst tre gånger, fallit ner på knäna och resit mig igen minst nio gånger. Har kämpat emot mardrömmar och minnen genom nätterna, och hållit leendet och humöret på topp så mycket jag kan. Jag har gråtit av frustrationen att aldrig få det rätt, och jag har torkat dom i ensamhet och tysheten för att dölja den storm som höll på i hjärtat. Jag har skiljts ifrån vänner, och försökt stå upp för vad jag tror är rätt för mig. Har varit djupt nere bland de mörkaste varelserna jag har sätt, och klättrat stegvis upp igen. Har åkt karusell hela året, och kanske tagit mig ur den för tillfället. Det känns nästan skönt att året är över, jag hoppas nästa år bringar något bättre än falska förhoppningar och penga problem. Jag är endå otroligt lycklig lottad med en mor som stod ut med alla raseri utbrott jag fått. Det känns skönt att ha några bitar av guld i påsen, allt under året har väll inte varit så dåligt. Men som man brukar säga man ser inte skogen för alla träden, jag antar att jag inte såg det som varit bra för alla problemen. Men jag tror många har det så, nu börjar nästa kamp med vikt och välmående. Min självkänsla är ganska låg fortfarande, och att se mig själv ifrån kalas bilderna fick mig att gråta. Det är inget kul och gråta när man ser på sig själv, men det känns så hopplöst just nu. Men nu har man ialafall fått till så man ska börja gå på concerta för ADHDn, tabletterna kommer nog hjälpa mig att få lite mer behärskning och förhoppningvis få mig och gå ner i vikt. Enligt arga doktorn i ettan så fattas något i huvudet på dom som har ADHD (men det visste nog forskarna redan), och oftast fyller man detta med ett missbruk (så som Alkohol, droger eller som i mitt fall mat).
 Jag önskar att jag kunde få bort alla frågetecken ur mitt liv, och börja fylla det med svar på allt jobbigt som varit. Jag kanske är lite otålig men det har jag alltid varit, kanske till och med bortskämd. Men att sitta ensam med en mysig lampa och spela ett barnsligt spel känns lite tråkigt, jag antar att känslorna från förr spökar mycket ochså. Men det går inte en dag utan att man får en sådan tanke i huvudet, även om tålamodet ska vara bra för mig så känns det jobbigt. Men vad mer kan man säga än att jag känner mig ensam, konstigt är väl det när man har två katter hängadess i hasorna varje dag. Men det känns väl som man är redo att ge ett till försök men det känns inte som jag kommer någonstans, jag är tillbaka på ruta ett med fler skador och sår. Det är skitdumt av mig och gnälla egentligen, även fast sängen är tom så har jag mer plats. Men allt detta runt omkring mig är så överväldigande för mig, och ingen i min omgivning eller någon som står mig nära finns riktigt där om jag får säga så. Klart dom finns där och pratar om allt, men samtidigt har jag inte ork att lägga all skit på dom, utan jag fortsätter bara le en stund till så jag slipper brista ut i gråt i någons närvaro. Jag antar att det är så jag kommer leva i livet ochså, gömma mig och dra mig för att gråta inför personer för att inte lägga tyngden på dom. 
 Jag har en ganska dyster syn på livet
 Jag har ett annat sätt
 Det mesta tar jag nog förgivet
 Jag kanske har det för lätt
 

Hejdå bloggen


Kommentarer (0)

Ett tag

Publicerad 2013-11-18 23:45:16 i Allmänt

Mitt kalas var nyligen hemma hoss Rebecca, <3 ush vad roligt det var och se både henne och alla som kom dit. En dag av skratt, tacos och elektriska stötar finns på minnet, jag ursäktar förseningen men har inte kännt mig ens det minsta glad i att sitta vid datorn just nu under veckorna här. Nu är jag här med lite bilder och lite ja o.o lite allt xD.
 Omnom nom Den fina sminkningen gjorde min bästis Rebecca <3 <3 så vackert och i bakgrunden är mathias x,,D Såg inte det förrän typ nu xD ser väldigt roligt ut. 
 
Beccis :D <3 <3 så sööt varenda gång alltså :)
 xD The serious face :D  glad att Emil kom det var som sagt få på kalaset i år många hoppade av vissa för små saker andra för andra anledningar men det avr roligt att han kom :D
 Cissi :D hela vägen från U hamn <3 hon är verkligen en stjärna när hon kommer så långt ifrån Beccis ochså för den delen som kom ändra från Skelefteå owo tror jag xD
 
Mathias :D :D :D xD han är ochså en helt fantastisk människa xD alla mina vänner är det
Ett hel kul kalas tack till er som kom och gjorde det möjligt <3 <3 <3

Kommentarer (3)

Varför är vägen så lång

Publicerad 2013-11-06 23:37:29 i Allmänt

Det känns som vägarna jag går blivit längre, det känns som skorna jag bär blivit tyngre.Trött på bråk och tjafs, trött på att så lite ska bli så stort. Enda dagen på året där det kanske blir lite lugn, men istället så får man klago ord och annat. Så mätt på känslan av deprission, så mätt på känslan att leva i en låda där ingen varken ser eller hör dig. Mina känslor blottas sällan, och att förklara hur jag känner är svårt bara det. Så vad tänker du på, jag bara undrar vad tänker du på. Visste du ens att jag hade det svårt, visste ens någon att man inte är så hel efter ett år fullt av helvete och allt annat smått och gått. Ser du inte såren som redan sitter djupt i mig, inser inte du hur fel allt redan är.
 

My friend, do you fly away now?
To a world that abhors you and I?
All that awaits you is a somber morrow
No matter where the winds may blow
My friend, your desire
Is the bringer of life, the gift of the goddess
Even if the morrow is barren of promises
Nothing shall forestall my return
Kommentarer (0)

Halloween

Publicerad 2013-11-02 03:20:46 i Allmänt

Det har varit en anorlunda halloween för mig, bland annat sitter man och skriver kvart över 3 på morgonen kanske är ett tecken av det. Jag fattar mig lite kort, idag gick jag till ungdomens hus här i ulricehamn på en halloween fest. Anledningen var att Fia(Cissis kompis) hade en fest  som cecilia skulle gå på, så cissi köpte en biljett till ungdomens hus till mig <3. Fia Sminkade mig som ett skelett(bild är där nere) och jag älskade det, det enda som var lite neråt var att minnet gick sönder. Som tur är så är fia och hennes pojkvän snillen så dom hjälper mig med det <3 <3. Ska sova nu loved ones :>



Over and out :D
 
Kommentarer (0)

Om

Min profilbild

Angie

Är en tjej på 21 år än så länge som skriver om känsliga delar av livet och ibland inte alls känsliga saker för mig

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela