Bakom Molnen
Kände att andra inlägget blev lite kort, det känns skönt att ha lite mer ork än vanligt. Ta några fler steg frammåt, orka se solen som gömmer sig bakom molntäcket i mitt liv. Kylan sprider sig runt omkring mig, och en kall bris gör så att håret fladdrar till för en sekund. Det kändess som ett ögonblick, och sedan försvann det. Nu står man här igen och undrar när det händer, kommer det imorgon eller till december. En sekunds längtan efter det, och en evig väntan. Julstjärnor och gardiner är redan uppe, allt som fattas är just det. Det som gör varje jul så speciell, det som får mina ögon att lysa upp en tidig vardags morgon. Jag andas in den kalla luften och vet att du är på väg, men varför är du sen?. Jag trodde vi bestämde förra gången att du skulle komma hit, du vet hur jag avskyr att vänta. Du ser väll att jag redan bär mössan på mig, vantarna tar jag fram först när du kommer till mig. Det känns som en evighet sedan vi träffadess, endå så var det bara ett par månader emellan. Tanken på allt du kommer ge mig detta året får det att bubbla i mig, ett leende kryper fram och innan jag vet ordet av det så är det sommar igen.
// Hejdå bloggen
// Hejdå bloggen
