tearsofblue.blogg.se

Mitt liv är inte enkelt, det är ingens egentligen. Min blogg handlar om mitt liv, vad som hände, vart det fört mig idag, vad jag vill gå nu. Allt som jag lever med varje dag, mina oroliga tankar. Ja det mesta som en sådan som jag kanske egentligen borde släppa.

Dag 1 av 14

Publicerad 2015-04-20 19:14:08 i Allmänt

Efter veckor av orklöshet vill jag ialafall försöka ta mig neråt i vikten, och nå några mål jag aldrig orkat nå. Så från och med idag börjar jag med nutrilet eller naturdiet som dom kallar det. En äcklig dryck som man ska klara av i två veckor, gör detta både för min skull och för min kära mors skull. 
 Så kanske man äntligen kan börja gå ner och nå målet att börja cosplaya på riktigt. 

Hejdå bloggen <3
Kommentarer (0)

Starkare än jag någonsin varit svagare än vad jag någonsin kommer bli

Publicerad 2015-04-19 20:43:39 i Allmänt

 
Jag är starkare än vad jag någonsin varit, jag är svagare än vad jag någonsin kommer bli. För ett år sedan var en annan värld framför mina fötter, en som förändrades drastiskt när min älskade katt gick bort. Jag har inga svar varför den ändrades, men han bar en del av de rädslor, hopp och drömmar en annan del av mig en gång hade. Med hans bortgång försvann de drömmarna, men samtidigt ochså mina rädslor och de få hoppen jag hade om vissa saker i livet. Med honom försvann även band till ett förflutet jag helst ville glömma, det känns som alla gammla vänner som var fäst vid honom försvann i bakgrunden. Bara timmar efter hans död kändess som dagar redan då, ett steg frammåt var lite lättare för varje gång.
 Med ett skutt gick tiden och in kom en ny flamma, så full av liv och  hopp att man orkade resa på sig igen. Med henne kom nya hoppp, drömmar och rädslor. Plötsligt öppnade sig världen och den låg framför mig, plötsligt vågade jag tänka utanför det gammla. En vandring har börjat och kanske leder mig dit jag är menad att sluta, eller så leder den mig dit för att utvecklas mer än vad jag redan vågat göra. 

Efter flera veckors trötthet, orklöshet och rent ut sagt kraftlöshet, har jag återkommit för att börja igen. Kanske inte så ofta, men tillräckligt för att kallas ett besök. 

Hejdå bloggen <3

Kommentarer (0)

Högt blodtryck och långa dagar

Publicerad 2015-02-25 14:04:41 i Allmänt

 Man känner sig fast i sin egen kropp, man vill ta ett steg frammåt men hamnar tillbaka i sängen igen. Huvudet är dimmigt, och man går ständigt runt sovande. Högt blodtryck är något jag inte haft så här förut, självklart har jag fixat så jag ska undersökas för det och så vidare. Men att vänta en dag på detta känns som en evighet, man orkar inte jobba, man orkar inte ens vara uppe en hel dag längre. Det blir bra snart men det gör så ont att inte orka något alls. Huvudvärken är nog det som gör mig mest trött, medans man försöker sova känns det som ett krig pågår i skallen. Man vaknar med huvudvärk, man somnar med huvudvärk och inte minst lever med den. Orken och lusten sviktar lite när man har så ont hela tiden, men det finns alltid de som har det värre. 
 
Förutom de oändliga dagar som paserar så blir man snart ensam hemma igen, mamma ska iväg och min barndomskompis kanske kan vara här en vecka. Man kan knappt tro hur gammal man är, jämfört när vi först träffades. Jag träffade henne i sexårsgruppen även kallad nollan nu mera vad jag hört, vi brukade alltid leka i en gammal stenborg bakom skolan varje rast. Utan henne hade jag nog inte varit den jag är idag hon har gjort så mycket för mig utan att veta det. Men störst av alla dessa saker har varit att hon är och alltid varit min vän. Så man kan hoppas att vi får ses och ha en spelkväll eller två för gammla minnens skull.

Hejdå bloggen <3
 
Kommentarer (0)

Mycket på en gång

Publicerad 2015-02-19 21:50:42 i Allmänt

 
Plötsligt var ett nytt år här, med nya medeciner och nya prövningar. Kattungen har nästan vuxit upp och tar större plats i hjärtat än vad man trott, även om det är svårt att tro så gör Kiwi nästan dubbelt så mycket hyss som katten Nisse. Man har honom fortfarande i bakhuvudet men det går lättare när mycket av tankarna riktas emot vad Kiwi gör och inte emot det förflutna. Men på något sätt vet jag att han har det bra, jag glömmer aldrig drömmarna man hade när han dog. Den allra första så låg han på vad som verkade vara min säng, han jamade och såg levande ut i drömmen men jag hörde inte hans jamande. Det var som om ljudet inte nådde ut, men i drömmen så var jag ändå överlycklig att se honom så levande igen. Jag glömmer inte heller drömmen jag hade när min allra första katt avlivadess Sindy, då låg hon i mitt knä och jag minns så tydlig hur jag sa i drömmen att hon inte kunde vara där hon lever ju inte längre. 
 
 
Det som started som en pytte katt, växte till ett litet lejon. Hon är fortfarande förtjust i vatten villket gör mig glad, har alltid viljat ha en badande katt. Hon kan dyka upp när man duschar och sätter sig på kanten och kikar in på en, men sällan ner i själva badkaret eftersom hon inte gillar just duschen och när vattnet kommer i öronen. Blomkrukor, diskbänkar och höga hyllor älskar hon, och varje natt sover hon med mig villket glädjer mig som mest. Även om jag hade älskat och sova med Nisse, så hade jag nog inte hade några sladdar kvar efter en sådan natt. Med tiden läker många sår, och fick ochså reda på att vi har råd att skicka mig till Dalarna och stockholm igen. Det känns som det behlövs för min del, så emot nya äventyr antar jag, 

Hejdå bloggen <3
Kommentarer (0)

Uppskatta vad du har innan det är borta

Publicerad 2015-02-04 21:50:33 i Allmänt

Jag tror vi alla ibland har svårt att uppskatta vad vi har, det kan vara en person, ett djur eller till och med ett jobb eller lägenhet. Så vips så kan det förändras, person försvinner, djuret dör eller du blir av med jobbet. Det tar alltid ett tag för dessa förändringar sjunker in på riktigt,det blir ibland lite av ett tomrum man aldrig kan fylla. En nära vän till mig skickade ett medelande om hennes djur, villket kändess nästan ironiskt med tanke på hur lika hon sa att hennes djur var med min älskade Nisse. Det skär lite i hjärtat när man vet att ens vän ska behöva gå igenom en sådan kamp, det tar tid att komma över sådant. Kom ihåg dom första dagarna när man inte fortfarande hade vant sig vid tanken. Man sa fel hela tiden katterna, och tänkte hela tiden att allt bara var en dålig drömm när man vaknade. Det är svårt att tänka tillbaka, mest för att jag är mer en sådan som förtränger saker än att bearbeta dom under längre tid. Men det jag minns av min älskade Nisse var att han var unik <3. Den Nya spillivinken man har gör ett jätte jobb att leva upp till honom, hon fyller varje del av huset med en liten bit av kärlek. Svårt att tänka sig att även hon ska försvinna en dag, livets hårda skola.

Hejdå bloggen
Kommentarer (0)

Hejdå 2014

Publicerad 2014-12-31 21:19:00 i Allmänt

Gott nytt år alla läsare, jag tackar för det här året. Mycket tårrar och mycket skratt, vänner som fanns där och andra som jag nu lämnat bakom mig. Händelser som rört mig till både glädje tjut och svår hanterliga tårar. 2014 tack för din underbara start, och som jag sa du var verkligen ett år av förändring. Både bra och dålig förändring, men många minnen kommer jag bära med mig. Till alla er ses nästa år och hoppas 2015 bringar massa av tillfällen att både skratta och gråta, för det är det som får oss att utveklas. <3
 
 
 

 Gott nytt år igen <3 Ses nästa år Hö Hö

Kommentarer (0)

Fullt upp me en sjövild kattunge <3

Publicerad 2014-12-22 14:13:28 i Allmänt

Kiwi kom in och tog mig med storm, min mamma ochså för den delen. Svårt att föreställa sig hur man var och tänkte i början av året, och nu har man en kattunge och en plan att flytta längre bort än Göteborg. Vet inte om något lockar speciellt mycket i göteborg längre. Vännerna man haft här har antingen försvunnit eller är för upptagna med sitt. Övriga vännerna kan man höra av via skype som man brukar, och jag har väll en del dåliga minnen härifrån ochså. Att bo på samma ställe så länge är både bra och dåligt antar jag, i villket fall ska jag flytta till Dalarna. På något sätt lockar det mig mer än Göteborg.
OBS Från och med nu så stänger jag av Kommentarerna <3 För mycket ynkligt folk som inte har något bättre att göra än att dampa loss på folks bloggar så
Kiwi <3
Kommentarer (0)

Efter en tids väntan

Publicerad 2014-11-11 13:15:03 i Allmänt

Efter ett tag fann vi en kattunge, hon har en av de mest fantastiska personligheterna man har sett. Man saknar Nisse mycket, vissa dagar mer vissa dagar mindre. Nisse går aldrig och ersätta, djur är precis som människor med personligheter och utseenden.

Detta är Kiwi,en underbar liten kattjej som vi fick hem i fredags. Första natten sov hon med mig i sängen och hon är en riktigt lite energi paket. Förstår att alla har sina åsikter om varför jag köpte en kattunge, och jag bryr mig ärligtalat inte om vad ni tycker. De som har haft djur borde förstå på ett eller annat sätt. Dessutom kan man köpa en kattunge endå även fast man har två katter redan, så varför skulle jag då avlivat Nisse?. Det är fortfarande svårt att föreställa sig att detta händer, men hennes energi öppnar upp lite energi i en själv. Redan nu är det väll lite svårt att föreställa sig hur det skulle vara utan henne, jag vet att det bara gått dagar men hennes energi har lyft min energi något ofantligt mycket. Med det sagt återgår jag till det vanliga, saknar fortfarande min älskade prins <3 men något säger mig att han har det bättre där han är. 
Hejdå bloggen <3
 
Kommentarer (0)

Ett svar som alla kan se

Publicerad 2014-10-12 12:44:40 i Allmänt

 Tänker börja hälsa till mr Eric som förmodligen är någon jag har känt, du vet ingeting. 
Alla som känner mig, mina vänner som varit där från start vet att beslutet om nisse vägde tugnt. Men det var antingen att avliva honom, eller att låta honom självdö på soffan utanför mitt rum. Den sista dagen i hanns liv hade han så ont att han inte ens kunde spinna längre, han drog sig undan och var så osocial pga sin smärta att han inte kände igen honom längre. Så Eric vad gjorde jag för fel?, jag avlivade Nisse för hanns bästa. Det vet nog alla som läser, och alla som är mina riktiga vänner ocshå. Alla som har katter vet att det blir tomt efter en katt har avlivats, och att jag är i tankarna om en ny katt är ingen hemlighet. Detta har jag dock inte tänkt förrän minst några veckor efter hans avlivning, då jag och min mamma kom överens om detta. För både jag och mamma tyckte att det var för tomt här hemma, och vår andra skönhet kände sig ochså ensam. Så vi bestämde oss för att försöka skaffa en ny katt, självklart har jag inte gått vidare helt ifrån nisse han var en legend i mina ögon. Det är fortfarande svårt att fatta att den tjockisen inte kommer springande emot mig längre, men att avliva honom för hans egna bästa är inte att döda för en kattunge. Någon gång vill man gå vidare, och fylla lite av det tomrum min älskling lämnade efter sig.

Hejdå bloggen<3
Kommentarer (0)

En drömmares väg

Publicerad 2014-10-02 00:07:46 i Allmänt

Om jag fick önska skulle jag rikta mig utåt, vara den underbara personen jag kan vara. Men tiden efter Nisses avlivning har fått mig och känna mig ensam. Det känns fortfarande som de flesta av mina vänner mer eller mindre försvunnit, och att man står kvar någonstans i mitten. Mina sår börjar läka nu, det har trotsallt gått en månad sedan han försvann. Jag vill ha tillbaka någon slags livsglädje, men det känns bara tyngre nu mera. Jag vill bli dragen på äventyr jag med, jag vill ha vänner som drar ut mig på fester bara för att få mig ut ur rummet. Men det känns som de som skulle kunna göra detta finns lite för långt borta, eller så måsta man fråga innan. Tro mig jag kan fråga men det känns inte som någon som är nära vill det, det känns en anning hopplöst.
 Det känns mer och mer mörkt i mitt rum, visst jag kan ta mig ut ur mitt hål själv men det känns så djupt. Alla som varit där vet vad det handlar om, man kommer oftast upp själv men ibland behöver man uppmuntran för att det ska hända. Men för mig står tiden stilla, framtiden är förutbestämd kanske men den känns för långt ifrån mig just nu. Jag vill ochså kunna göra spontana saker som alla andra, men att göra dom ensam är inget jag önskar. Vad gör jag för mörkret skadar mig på mer sätt en ett numera, ensamheten fanns där. Tankarna fanns där med, men inte all denna sorg och ensamheten tar över hela tiden. Men mitt liv är väll i detta hålet i sådana fall, där ska jag förbli tills någon ser detta och kanske sätter mig fri en gång för alla. 

Hejdå bloggen
 

Kommentarer (4)

En lång väg

Publicerad 2014-09-24 21:39:42 i Allmänt

Jag visste alltid att det skulle vara svårt utan min katt, trots detta har jag klarat mig ganska bra. Jag saknar fortfarande min lilla hjälte, men inget kan undkomma att jag fortfarande inte ångrar mitt beslut för honom. Imorgon har det gått 3 veckor, och jag kan knappt fatta det. Jag kämpar fortfarande emot känslorna då och då, men som alla perioder av sorg så går det upp och ner. Jag försöker se det possetiva att han är där han behöver nu, och att jag träffar honom en vacker dag. Men hålet i hjärtat är svårt att distrahera sig ifrån, mina vänner har väll mer eller mindre försökt hjälpa mig. Det känns dock fortfarande som ingen anstränger sig eller ens frågar om jag vill prata om det, det är precis som alla förväntar sig att det är okej. Visst har jag sagt att det är ganska okej, för det är det men helt okej då skulle jag ljuga.
 Distrationerna blir plötsligt för små och för få, och hjärtats hål visar sig återigen. Det är som hela jag skriker ut sorgen, men människor runt omkring mig ser bara det lilla som väl tar sig ut. Det som ibland rinner ner för mina torra kinder, och tar sig ner på golvet. Jag vet inte längre om folk hör mig, eller om min omedvetna sida av att le istället för att visa min sorg har tagit över helt. Det är som att gråta i kudden, mitt i en massa med folk. Ingen märker dig, för så länge kudden är där ser dom inte det den döljer. Så jag begraver mig själv med musik, och ett tyst rum. Då kanske bara kanske dom hör min musik, och kanske kan höra en dov stämma av sorg. 

Hejdå bloggen <3
Kommentarer (2)

Veckan där allt stog stilla

Publicerad 2014-09-12 16:47:51 i Allmänt

Skålen där du åt är borta, och din liggplats med. Inga stängda dörrar längre, inget oljud alls. Det börjar kännas ensamt här, för just du skapade miljön vi bor i nu. Jag kan inte beskriva känslan att vi gjorde rätt, för beslutet vi tog var inte lätt.
 
Kan ju ärligt säga att det fortfarande svider efter valet man gjorde, men ingen ånger för min lilla prins behövde somna in och få ro. Tankarna om att han skulle flytta med mig härjar fortfarande i hjärtat, men jag antar att allt inte kan förutses. Den andra pärlan på bilden är Sessan, hon lever fortfarande och är till och med mycket äldre än vad han var hon är 16 år nu. Pigg och en riktigt krutkärring, han var bara 9.Saknaden är fortfarande stor kan jag säga, så mycket man ändrat bara för hans skull. Att ha dörrarna öppna var inte ens möjligt förut. Det känns tomt men jag vet fortfarande, att det var för min prins bästa. Jag vet att detta sitter i nu, och kommer det i veckor frammåt. Vet inte hur aktiv jag konmer vara här, känner att orken ligger lite fel just nu.
<3 Hejdå bloggen
Kommentarer (0)

En hyllning till den mest udda personligheten man mött <3

Publicerad 2014-09-05 17:54:28 i Allmänt

 Min ögonsten avlivadess igår av rätta själ, han åt inget drack inte och rörde sig knappt ifrån soffan. Detta är en hyllning till den han var innan hans slut kom, den tokstollen som alltid var på upptåg. Första gången man träffade honom var när vi skulle hämta honom, enligt fd ägarna var han en nyfiken krabbat som ofta hittade på upptåg. Han var även den första av kattungarna som tog sig över ett staket som höll dom instängda i köket, inte många kattungar som klarar det minsann. Dagen vi skulle hämta honom var en dag att minnas, han sprang runt halva huset där han bodde just då innan han blev infångad. Med åren utvekladess många saker blandannat älskade han sladdar, jag och min mamma försökte få honom sluta men det gick sådär. Vi testade vinäger och hällde upp det på en tallrik, bara för att testa vad han tyckte han slickade i sig hela tallriken. Han ville alltid vara med överallt, och trots att han var lite jobbig då och då hade han ett stort hjärta. Så mångs gånger som han har bräkt (det var hans sätt och jama ) så många dörrar han öppnat, det kommer bli tyst utan dig min hjärte vän <3. vad man skulle göra bara för att få höra dig spinna igen, tyvvär orkar jag inte skriva mer om min älskadess upptåg då tårarna hindrar min syn. Ingen ånger i mina tårar bara saknad, han var inte samma katt, därför bestämde jag och min mamma sig för att han var redo för sin  eviga vila. 

R.I.P. Älskad katt av både vänner och sina ägare, rumskompis var inte lika förtjust i honom men hon saknar honom. Hoppas hans paradis är full av öppna dörrar och sladdar som hänger fritt. <3 <3 <3
Kommentarer (0)

En tung sten

Publicerad 2014-09-04 21:23:47 i Allmänt

 
Min älskling fick avlivas idag, men det var det rätta tyvvär så var han inte sig själv längre. Han drack inget han åt inget och slutade kurra helt. Hoppas min tjockis får tugga sladdar och dörrar öppnade uppe i himmlen <3.
Kommentarer (1)

Gammla vanor nya motiveringar

Publicerad 2014-08-24 18:56:17 i Allmänt

 
Plötsligt var livet av sena nätter som bortblåst, tidiga morgonar med skrikande katter igång. Jobbet är nytt fast gammalt, jag jobbar kvar där jag var förut fast med nya jobb kammrater. Nya arbets uppgifter och nya tider att infinna sig vid, lite krångligt och ovant men man anpassar sig. När semestern tog slut så kändess det som vädret kände det ochså, vindarna blev kallare och de varma långa dagarna blev fulla av regn och moln.
 Min nya motivation i år är denna skönheten, mamma och jag fick till det och kunde gå och tatuera oss. Den ger mig styrka på något sätt, och budskapet är ganska glasklart i mina ögon. Antar att allt vänder en dag, men tills dess så finns denna för motivationens skull.

Hejdå bloggen
Kommentarer (2)

Om

Min profilbild

Angie

Är en tjej på 21 år än så länge som skriver om känsliga delar av livet och ibland inte alls känsliga saker för mig

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela