Färdig
Färdig, Klar med allt, jag behöver inte folk som sviker eller gör klart för en att man är något att skämmas för. Färdig med kärlek, har aldrig fått tjansen att möta den rätta och verkar aldrig komma hit heller. Färdig med mina drömmar som skenar iväg, och syns för högt upp för att nå. Måste kämpa igenom eld och vatten, tårrar och svett. Kämpa är ett ord jag hört genom hela mitt liv, men just nu betyder det bara att överleva. Blir jag sjuk en gång på jobbet, kommer allt kolapsa. Allt kollapsar omkring mig, och allts om hörs är att en olycka sällan kommer ensam. Försöker få tag om förståndet, men det slinker iväg snabb som den är. Försöker inte tappa fattningen, försöker att orka med allt. Det ständiga intallandet att jag kommer orka, även fast mina ögon berättar en annan historia. Ni kan kalla det en person som kämpat för länge, eller en person som vandrar tills alla väger försvinner. Mitt leende sitter där, och mina vänner styrker mig ständigt. Alla dessa människor får mig och gå några steg till, får mig och orka en dag till. Endå jämrar sig sinnet av smärta, och endå viker sig benen av trötthet. Jag vill finna en rofull plats att sova, jag vill finna en som håller mig tills natten försvinner. Mörker överallt skymmer min syn, ögonen svider och får mig att se sämmre.
Jag tror jag behöver en semester, jag tror jag behöver en vän. Inga utsträckta händer, inga öppna dörrar. tillslut vaknar jag, och ljuset lyser mig i ansiktet. Äntligen kanske jag är Färdig med allt.
Hejdå bloggen
