Barer pubar och en vilsen tjej
Var på rockbaren igår men min barndomsvän Rebecca, vanligtvis så gillar jag inte barer eller pubbar eller något sådant men gick för hennes skull. Jag vet inte om jag är för blyg eller för skygg, eller om mitt självförtroende ställer till det för mig men det är något med hela miljön som gör mig obekväm. Kanske är det de faktum att man är en plus sizare som sitter brevid några som är något smalare, eller så ser man fortfarande ner på sig själv och vågar inte göra något annat heller. Men för hennes skull så satt jag där från cirka nio på kvällen till efter tolv, och om jag ska vara ärlig så var det värt det. För hon sa det senare den kvällen hur mycket det gladde henne att jag var där, och det för mig är guld värt hur plågad jag än var av miljön. Jag avundas henne lite just med hennes utstrålning och vilja, hon är så glad,posetiv och så utåtriktad där att man nästan inte kunde se något annat. Jag som vanligt satt nästan som i ett hörn och var tyst, visst pratade jag ibland men endå så var mina tankar på annat håll. Jag försökte och prata och se lite aktiv ut, så att vakterna/servitörerna inte skulle tro att man var stupfull men det fick mig säkert och se ännu fullare/dummare ut. Ändå så drack jag inte mycket den kvällen, jag drack cirka en halv cider och typ som en shot. Anledningen är väl att jag är försiktig av mig, jag har hört mycket ifrån pappa att många blir agressiva i vår släkt när dom dricker för mycket. Så jag har alltid varit ett steg före mig själv och tagit det försiktigt, och dessutom kan man ha kul utan alkoholen enligt mig.
Jag beklagar mig inte om det är det ni tror, jag bara avundas det liv jag inte vågar leva. Jag skulle bara för en dag vilja våga saker lite mer, nu menar jag inte att ragga på dessa pubar/barer/whatever. Utan vad jag menar är att ha modet att vara social, det är inte lika lätt som man tror inte för mig ialafall. Jag är sällan den som tar första steget och om jag gör det, betyder det att jag antingen är sjuk eller att jag verkligen strävar efter det som händer efter det första steget. Det första steget för mig behöver inte alltid ha med relationer och göra, det kan vara ett hej, förlåt, saknar dig, jag önskar med mera. För jag är nog inte den som bör finna ett ragg på en krog/bar/pub, det i min mening hade nog blivit katastrof. Tills vidare kommer jag nog alltid vara den vilsna tjejen i hörnet på baren, som inte vågar öppna sig eller ens hälsa.
Hejdå bloggen <3 ~~
Hejdå bloggen <3 ~~
