En rolig dag/kväll varför kommer känslorna alltid ivägen
Idag var det en heldag med Felix och Emil, vi hade skitkul och vi spelade såg maratonet på 6an och flummade. Jag vet att jag borde släppt känslan för länge sedan, men när han ser på mig och ler så värms de frusna känslorna upp igen. Faktumet att han inte är inom räckhåll nu känns lite jobbigt, jag försker endå hålla god min och vara snäll. Ingen person förtjänar det mer än honom, han gjorde sitt bästa för att inte såra mig. Antar att man själv är lite överkänslig, det känns så svårt och fighta bort alla känslor han ger mig. Jag blir lycklig, jag blir ledsen och arg, hade jag varit tidigare men jag vet att det inte hade funkat endå. Jag vet inte längre vad jag ska göra, allt bara fortsätter rulla på i mitt liv, men det känns extra ensamt. Jag ska inte behöva våga jämt, jag ska inte behöva åka till andra för att finna kärleken. Allt känns så tyst nu, jag vet att hjärtat snyftar tyst i mörkret. Jag försöker le för att inte dras med i stämningen, men det är svårt att ha ett krossat hjärta. Att försöka laga det är svårt, bitarna finns där men det går inte riktigt. Det känns hemskt när man verkligen känner kärlek för en person detta är ganska starkt, men att ignorera denna känslan gör ondare än någonsin. Men skulle jag ge efter skulle det inte funka, och allt skulle gå ner i marken igen.
Det är jobbigt och sitta fast i ett rum med väggar av drömmar, din kontakt med den verkliga världen blir tunn och dina ögon är öppna men hjärnan stannar i drömmen. Jag borde sluta nu, känslorna tar över och snart är jag fast där igen. Känslan av att du kanske är pusselbiten som fattas i mitt liv, jag kan ha fel men varför då gör det fortfarande ondare än vad det borde. Mina ord slutar och jag sitter ensam i sängen åter igen, det är svårt att öppna sig mot någon nu mera. Jag vill verkligen inte känna såhär men känslan av värme gör mig glad, sedan sitter man i samma sits igen när drömmarna tagit slut. Hur länge ska man hålla sig flytande, hur länge orkar jag flyta. Visst några problem löser sig men just nu känns det inte längre värt och hylla, allt i mig fortsätter och brytas ner bit för bit. Jag lägger ingen skuld på någon i min omgivning, jag drar detta över mig själv det vet jag men så kommer det nog alltid vara och förbli. Jag känner att jag behöver styrka ifrån en annan individ hur löjligt det än låter, och att leva med dessa tankar som ständigt gnager gör slut på mig en vacker dag. En gång vågade jag säga allt jag tänkte på, men jag bara slutade för tillslut började det handla om sådant du kanske redan vet. Sena nätter med att lista ut hur man ska orka gå några steg frammåt, hur man ska hantera sin sorg denna dagen. Hur man ska orka se sig i spegeln och tänka possetivt, hur man ska orka le och gå vidare. Jag är ingen stark person det erkänner jag, min ensamhet är min svaghet och min förbannelse. Men det är ochså bara männskligt att känan sig ensam, och söka efter sanna kärleken.
Hur kan man älska någon utan kärlek
Hur kan man gifta sig om du inte älskar personen som du ska ha brevid dig för resten av ditt liv
Hur är det kärlek om man inte vill finna en person som är rätt för en
Hur kan man finna den om man redan gett upp
//hejdå bloggen <3
