Lite på bättre humör
Visst är det lite svajigt ibland, men det känns som att vara med mina kompisar får mig att må bättre. Idag hade man Emil över igen, skitkul som varnligt ^^. Imorgon ska man till Anneli ska bli kul, var ett tag sedan man träffade henne. På fredag kommer Rebecca det var ett bra tag sedan, ska bli skönt att vara med henne en hel helg. Sedan åker ju mamma i samma veva, då kanske man får lite lugnt ett tag. Sedan nästa vecka åker nog jag och Emil och Rebecca till Ullared, och sedan åker jag och Stephanie på bio. Det känns lite ljusare även om det tar tid, kanske kommer bli illa vad vet jag. Men det är kanske bäst och låta det vara för nu, för jag har annat och se framm emot. En dag kommer jag resa på mig igen, det tar tid men det gäller att hålla fast så hårt du kan tills dina knogar vitnar. Visst det är svårt det är så livet ut, tro aldrig att allt är gratis det kommer allt med ett pris. Jag väntar på lyckan som kanske finns runt hörnet för mig, jag hoppas det det hade hjälpt mig att resa mig lite. Jag vill bara säga tack till alla mina vänner, alla er som läser och hela min familj. Visst jag är nere men ni gör att jag fortfarande tar mig fram, det är svårt det går sakta men jag rör mig ialafall. Att vara med alla er får mig och le och skratta gött, jag känner mig lite possetiv om framtiden äntligen.
Jag känner mig lite starkare och lite mer villig och kämpa, och en dag kanske jag ger bättre resultat än de jag redan uppnåt. Tider kan vara svåra att hålla på med, tiden i sig är alltid skrämmande för mig. Men i mitt hjärta vet jag att det alltid är ett faktum, att det som finns här idag kanske är borta imorgon. Även om man hoppats på en annan sak, kan man inte alltid förhindra allt. Det är en lång bit ner till botten, att se ner dit påminner mig om minnen jag lagt bakom mig. Så många man fortfarande drömmer om, även om man trodde att det var folk man lagt bakom sig. En lite dush av saknad sköjer mig, men som sagt man kan inte alltid vinna. En dag lär jag inse att jag är värd guld, det vet jag att jag är. Just nu känns det som jag fått nog av folk som försöker trycka ner mig, give it a shoot then. Jag tar en enkel väg ut och säger nej, och raderar allt du har med mig och göra. Ibland får man kommentarer här som stör skiten ur mig, men då finns det knappar som raderar det med. Jag tål kritik men jag tål inte när folk säger att skaffa riktiga problem, alla har vi olika grader av problem här i världen. Visst vet jag att jag inte har samma problem som en knarkare, men jag kanske känner mer emotionelt. Det vet inte ni som läsare, ni som känner mig kanske förstår lite bättre. Jag vill bara säga att jag inte är lätt och hanskas med, men det är för att kurvorna är för många och raksträckorna för få. Går inte och svänga så snabbt som jag vill, så jag har hamnat i diket för mycket. Ja visst längtar jag efter kärlek som många andra, men jag vägrar ta någon som är depserat för det är jag inte. Jag saknar känslan av närhet den ligger alltid och gnager mig långt in på natten, men jag fyller den med glädje från vänner, familj och andra saker som gör mig lycklig. Jag har mina perioder när jag mår skit, men jag är inte lika tålig som alla andra. jag har mina sköra delar jag med, och jag har skadat mycket av min självkänsla för länge sedan. Den finns gömd men för väl gömd ibland, men jag finner den när jag är modig eller står upp för saker jag finner rätt. Min syn på livet kan vara skevare än er bild, men det är vad jag tolkar som rätt. Så dömm mig inte för detta, jag har en lång trappa att gå i varje morgon för att orka. Mitt leende ska alltid finnas där, men för att få det och finnas måste jag bestiga trappan varken om jag orkar eller inte. Jag har vant mig vid stegen men ibland blir den för lång, och ibland kanske jag kommer upp för den snabbare än vad man tror.
Hejdå bloggen
