I väntan på Sommaren
Plötsligt var veckorna på språng, och allt bara flög iväg. Dagar, Drömmar, Samtal allt bara försvann. När man kollade på kalendern hade man nästan svårt och förstå, det var snart dags att välkommna sommaren och ledigheten. Det kryper redan i alla vråer av kroppen, man kan knappt sitta still. En våg av både längtan och en smula resfeber har slagit rot i mig, äntligen får man göra något mer. Jag antar att jag saknar att resa lite, att vara på språng och se ovanliga platser. Även om man bara ser platsen för några få sekunder, så är det endå ett välbehövt miljö byte. Känslor av lugn drar in i sinnet, även om resan tills idag inte varit lätt känner man att det löser väll sig.
Det slutade att kännas vilse, målet är inte synligt än men hjärtat bultar i takt med mina steg igen. Inga svåra steg att ta, inga hårda beslut som ska läggas på mina axlar. Just nu är alla dessa knutar lösta och lagda bakom mig, men den största knuten ligger fortfarande vid mig. Men denna knuten kan inte många få upp, inte ens världens smartaste människa skulle det. För denna knut får inte vissa upp förrän det är försent, andra går runt hela livet och försöker reda ut den. Jag å andra sidan försöker lite försiktigt, men trasslar den in sig för mycket släpper jag den och återvänder lite senare. Det är kanske det jag borde göra med det mesta, trasslar det sig får jag släppa det lite och ge det lite tid innan jag försöker igen. Det gäller väll detsamma med allt annat runt om mig ochså, att flytta imorgon är inte möjligt men om jag ger det lite tid och väntan så kanske det blir det nästa vecka. Inte för att det nödvändigtvis skulle hända, men det är på en ungefär så man måste fungera ibland.
Men nu är det dags för mig att andas lite, och att spela lite Pixelmon.
<3 Hejdå bloggen ~~
Men nu är det dags för mig att andas lite, och att spela lite Pixelmon.
<3 Hejdå bloggen ~~
