Självkänsla en omänsklig faktor
Min självkänsla har aldrig varit bra av många olika anledningar, en del ligger i mig själv den andra delen i samhället. Klart många av folket i samhället kämpar emot dessa utsatt heter, och en hel del smarta personer sätter ner foten och säger att du är okej som du är. Men många som jag som har lite för mycket kött på benen, mår kanske inte alltid bra just av hur samhället behandlar oss. Som sagt nu säger jag INTE att alla säger detta, jag känner en mängd med folk som säger tvärt emot osv. Men många av samhällets modeller är nästan alltid small eller xsmall osv, och därefter följer kläderna. Jo visst man har ju lite skuld själv i att man inte tränar så ofta eller äter rätt mat, men det är alltid lätt och svara just så. Jag menar grönsaker är dyra idag, godis och chocklad är lite billigare än vad en gurka eller lite lök är. Så har man inte mycket pengar i fickorna så blir det kanske inte det nyttigaste, och det blir ju inte billigare heller för den delen.
Jag har mest svårt och gå ner i vikt tack vare mitt handikapp EDS, Elersh Danlos Syndrom som är ärftligt och är en bindvävsdefekt. Detta har jag nästan vetat hela livet, men aldrig riktigt fått hjälpmedel för det. Varför inte? Jo för det kostar pengar idag, och varken sociala eller något slags företag verkar vilja hjälpa inte alla är så men de flesta jag har stött på. Läser dagligen om folk som går under känslomässigt, känner en del som tagit den svängen. Alla vill ha en bra självkänsla det vill man, men man trycks ständigt ner av allt som är "Normalt" att vara. Väger du för mycket är det onormalt och osexigt, väger du för lite ja då är det totalt osexigt det med. Jag kan förstå att man måste själv försöka med dessa grejer, men vad vissa inte ser är den ständiga kampen för att bli lite mer accepterad. Klart jag har funnit ett bra jobb där alla accepterar mig, har bra vänner och familj som gör det med. Men det är oftast inte det som stör mig, det är mer allt omkring dessa grejer som gör det.
Ni får säga vad ni vill om samhället, men det är en ständig kamp för mig att hålla huvudet över ytan. Jag tror mycket av min antisociala del, blandannat när jag inte känner folk så bra beror just på vikten och hur jag ser på mig själv. Min spegelbild för mig är hemsk, läskig och till och med förödande för mig, varför jo för att man från start inte fick hjälp med just det självkänslan. Nu menar jag så klart mobbing, skolan och allt där till, mina förälrar uppmuntrade alltid mig till det bästa och det är vad jag siktar på idag. Men om varje skola kunda hyra människor som bryr sig istället, vissa av människorna/lärarna på skolorna har ingen känsla alls. Det är som dom inte orkar med en person som är anorlunda, det är som om man är en i mängden men man suddas ut lite för att man helst inte ska ställa till med problem. Speciellt ofta händer det att lärarna grabbar fel person, istället för att ta tag i personen som orsakar det blir det den som är utsatt som får skiten. Ialafall så var det i mitt fall, men jag antar att inget är anorlunda från då till nu. Jag uppmanar alla runt om mig, alla som läser försök finna de goda bitarna av er. Behöver du gå upp i vikt, ja men bjud över din kompis som vet hur man äter. Behöver du gå ner i vikt, ta hjälp av alla runt om dig ta en promenad runt kvateret eller en motionslinga. Jag menar små saker förändrar på lång sikt, jag är nog som många andra som vill att saker händer på en gång. Men ibland är det bättre att förändringen tar sin tid, och att man får uppleva varenda minut av den.
Hejdå bloggen
Hejdå bloggen
