Mörka ögon
Det är svårt att försöka vara possetiv med en rasande huvudvärk, och tomma vråer i lägenheten som aldrig fylls. Speglar mitt hjärta som aldrig verkar få ro, att vara hopplöst förlorad gör inte saken bättre. Ekonomin som varit ur balans verkar äntligen lida mot sitt slut, och kanske lösa sig till det bättre. Men svåra tankar plågar mig fortfarande en sen vardagsnatt, och med ingen som förstår orden man beskriver är det svårt att veta hur man gör. Vanligtvis kanske jag hade pratat med dig om detta, men något i mitt hjärta säger att jag borde lämna dig ifred eftersom du redan vet vart du ska. Du verkar alltid ha ett bra ständigt mål i ditt liv, kanske därför jag dras till dig jag som irrar runt utan mål eller hopp. Ensama tankar skär i mitt huvud, plågsamma ljud skriks ur min mun. Ingen hör de plågsamma ljuden, men det kanske de borde göra. Kallare tider väntar inte bara inom mig, utan utanför mitt fönster ochså. En doft av vinter sprids i luften, och det påminner om tiden då man var ovetande om villka spår världen egentligen sätter på dig. När jag trodde att inget skulle förändras, och när alla mina vänner fortfarande stog på min sida.
En doft av trygghet sprider sig, och hjärtat slår i en lugn takt. Jag önskade bara en gång till få känna trygghet, att kunna känna att någon väntar på mig. Att orka dra sig ur sängen på morgonen inte bara för att jag måste, utanför att jag vill. De tröttsamma väggarna viskar om mitt förflutna, och den tomma sängen viskar om en lång väntan på någon. Att tvinga vorre fel, att ha tålamodet funkar inte längre. Paniken sprider sig ner till mina ben, och jag går runt som om jag skulle vänta på ett möte. En kyss godnatt till mina drömmar, ett farväl till mina förhoppningar. Att stå på stadiga ben är inte lika lätt som det verkar, att orka gå nu mera är för svårt. Det verkar som varje hörn döljer en hemsk sanning, en annan berättar hemska lögner. Stå rakryggad är inte längre ett val, att vara speciell är inte länge något bra. Att ha ett varmt hjärta vill ingen ha, att gå via utsidan och personlighet är längre någon som gör.
Det mörka ögenen i mörkret gör det omöjligt för mig att varken sova eller hålla mig vaken, drömmarna är allt jag har och allt jag önskar. Det sista jag ser innan jag somnar är du, det första som slår mitt huvud när jag tänker på lycka är du. När ska detta eviga drömmande ta slut
Hejdå bloggen~~
