Att leva i minnen
Att leva i minnena gör vi alla ibland, gör inte du det? då ljuger du. Du kanske tänker tillbaka på sommaren du träffade en person, du kanske tillbaka förra veckan när du var ute med några kompisar. Tänk samma sak fast lite mer extremt, du tänker inte bara på det ibland utan nästan ständigt. Du försöker se vad du gjorde fel, eller vad som kunde varit något annat. Att skapa minnen som aldrig funnits, för en gng vara lycklig må bra och ha det bra. Slippa gråta i smyg inne bakom min stängda dörr, kunna ha någon som lägger armen om mig och säger att det ska lösa sig. Sluta få fingrar pekade på mig, sluta ta på mig all skuld jag känner. Vart försvann tiden då jag andades fritt, inte gömde mig bakom väggarna av mitt egna rum. Jag önskar lugn i mitt liv, jag önskar hopp som aldrig anländer. Jag önskar lite ro så jag får återhämta mig från allt dåligt, hur jag än försöker glömma finns det där. I drömmarna bli jag påhälsad av alla och ingen, det verkar aldrig vara något lyckligt slut inte ens där.
Halvägs ner till helvetet, men fortfarande huvudet uppe i molnen. Söker efter lycka som jag aldrig lär bära, hur ska jag orka resten av vägen?.
