tearsofblue.blogg.se

Mitt liv är inte enkelt, det är ingens egentligen. Min blogg handlar om mitt liv, vad som hände, vart det fört mig idag, vad jag vill gå nu. Allt som jag lever med varje dag, mina oroliga tankar. Ja det mesta som en sådan som jag kanske egentligen borde släppa.

Mycket att ta in

Publicerad 2013-10-03 01:02:03 i Allmänt

Jag antar att min dystra syn på mitt liv är tack vare att året har varit som det varit, det känns som man inte orkar stå för att man inte hunnit svälja allt riktigt än. Först kommer ena smällen sedan nästan direkt efter så kommer nästa, man hinner knappt tänka innan man drunknar i alla nya tankar som poppar upp. Det känns svårare att stå på benen nu, även om allt kanske är på väg emot ett slut så går det segare än någonsin. Det känns som allt runt omkring mig stannar till för en sekund, inte tillräckligt för att se vart jag är eller vart jag står men jag ser endå klart villka av mina mål som är förlorade och villka som fortfarande är nåbara. Det känns fel av mig att säga att jag är svag just nu, mend et är så jag känner psykist. Ensamheten är en av de stora delarna som talar till mig nu, jag vet inte riktigt varför jag känner mig ensam omgiven av alla dessa människor som älskar och bryr sig.  Jag vet att något fattas i livet det har jag vetat länge nu, men det känns som tillståndet jag är i blir jobbigare och bära var dag som går. Det känns som jag slutat vara helt ärlig med mig själv, och med andra ochså. Jag mår fint fint även om insidan på mig bryts ner bit för bit, jag behöver en väns hjälp men räcker inte ens ut handen för att försöka få den. Jag känner mig fast i en ständig speedup av dagarna som gått, jag spolar tillbaka jag går sakta frammåt och sedan speedas det upp för varje gång hjärtat tar en smäll.
 Jag drömde om en plats igår
Jag hade varit där förut men det var inget jag ville minnas
Jag visste att det var en drömm men jag kunde inte vakna upp
Platsen skrämmde mig på ett anorlunda sett
För då visste jag att du var tillbaka i mitt huvud igen
Terrorn av minnen som aldrig tycks sluta
De jobbiga bilderna av den gammla jag som älskade livet
Den gammla jag som facktist vågade tro på allt
Jag må varit dumdristig men jag var lycklig
Den lyckan saknar jag i mitt nya jag
Så ge mig den åter
Låt mig lysa med samma nyfikenhet och samma glädje som då
Låt mig finna mitt leende i detta oändliga mörker
Låt mig finna det jag behöver
Låt mig finna... det som höll mig vid liv
 
Låt hjärtat finna sin väg en sista gång



Hejdå bloggen

Kommentarer

Kommentera inlägget

Publiceras ej

Om

Min profilbild

Angie

Är en tjej på 21 år än så länge som skriver om känsliga delar av livet och ibland inte alls känsliga saker för mig

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela