Känner mig vilsen
Känner bara tystheten i mig, inget annat. Simmar i ett endlöst hav av tankar, men inget som leder mig. Vart är min vägledning när jag behöver den, vart är mitt hopp när jag inte ser den. Spår av tiden sitter djupt i mitt skinn, men det har väll alla eller? Alla mina drömmar försvinner, trodde jag var okej men nu vet jag inte längre. Känner mig blind av all förvirring, trött av all vilseledning. Jag önska att mitt liv kunde ge mig lite tid, låta mina sår läka innan de fortsatte med all skit. Det är nästan som livet vill att jag ska bli känslokall och orädd. Men var finner jag styrka när jag inte vill mer, vad ska jag vila mina ögon när ingen annan orkar hålla vakt. Jag vakar ständigt över min egen rygg, det är nästan som hela min värld är evigt mörker. Jag vill fly och kunna leva igen, men det verkar som jag ständigt dras tillbaka till verkligheten igen. Jag är älskad av mina nära och kära, men det känns tomt varför. Jag får aldrig svar på dessa grubbel, ingen dröm att få eller hämta. Jag försöker att hålla huvudet högt, och hoppas att alla tankar jag en dag har kanske slår in. Men vad finns hoppet nu? jag fammlar runt i mitt rum trevandes efter hoppet som svek mig.
Vem plockar upp mig när jag är trött, vem finns där vid min sida när andra har sina liv att stå i. Mitt huvud fylls med tystnaden, och drunknar i luften jag andas. Jag har kämpat till blodet flödat, men kvar står jag ensam och kämpar. När är det min tur och finna rätt, när ska jag få vila i någons famn. När ska jag orka kämpa, när ska någon få mig till det. Varför står jag kvar ensam, vart tog du vägen vilsna själsfrände. Jag trodde du väntade på mig, jag trodde du fanns här hoss mig. Du försvann med tiden, du övergav mig till ödet. Varför gick du din väg, varför försvann du med det som fattas i mitt hjärta. Jag behöver dig, varför lämnade du mig kvar i detta döende sinne. Jag ligger i mina tankar och drunknar snart, du lovade att du skulle rädda mig vart är du?
Du sa att du sa att du skulle lyfta mig när livet var för hårt att bära ensam, var detta bara tomma löften som du tog med dig. Tänker du fortfarande på mig när du vandrar, eller försöker du fortfarande finna minnet av vem jag var. Är jag bara en skugga av något som inte borde vara, eller är jag för krävande för dig. Jag är som en sjunkande båt, med tusen ord som aldrig blir sagda. Tusen ord som lämnas i mörkret, ensamheten som tar kål på röst och själ. Jag försöker springa till dig, men du finns inte här mer. Vart tog du vägen min älskade, vart tog du vägen min drömm.
