Djupa suckar
Nu rann energin ut igen, nu orkar jag inte stå mer. Har varit trött i dagar nu, och kan bero på stressen av F kassan. Nu ligger jag på marken och sprattlar igen, nu blir mina ögon suddiga igen. Tårrarna rinner igenom, och jag är maktlös igen. Min stjäl verkar aldrig få ro, och speciellt inte i detta samhället. Nu är jag återigen återbetalningskyldig, och detta är förmodligen 16 tusen plus att mamma har minst 16 tusen ochså att betala tillbaka. Trött på att bli nertrampad, det är precis som dom inte ser något. Kan inte de testa och leva som minimum lön istället, och kanske öppna ögonen till andra verkligheter. Svenska folket får ju fan ta skulden för allt, speciellt vi med sjukdomar eller handikapp. När ska vi få lugn och ro, när ska f kassan föra sina jävla jobb rätt?!
Vi andra jobbar häckar av oss, och kämpar som svin för överlevnad. Medans de flesta av dom har med riktiga personer och göra, men de blandar verkligen inte in några käsnlor alls. Undra vart fan deras hjärtan tog vägen, va fan som hände!? Så trött på samhället som inte orkar göra nåt, och bara sitter och rullar deras pengar.
Jag önska jag slapp allt blod,alla tårar och allt slit för överlevnad. Jag trodde världen är för alla, men jag har fel. Vi som är svaga ska förbli det, vi som är sjuka är de som antingen dör eller lata jävlar. Vi som gråter är svaga, och vi som försöker gör det förgäves. Rättvisan försvann, och kvar är ett samhälle fullt med sår. Ingen orkar ställa nåt tillrätta, och ingen vill bära skulden. Önskar att samhället kunde förändras, så alla kunde leva sitt liv. Men tror jag drömmer för långt igen, allt jag önskar är att jag kunde stå utan att få en smäll som fäller mig lika snabbt. Ingen lycka igen, inget hopp igen. Vad kan man göra, de har ju alltid rätt. Saknar dig rättvisan <3
Hejdå bloggen
