Att vara sjuk är tydligen inte rätt
Trött på att vara sjuk, trött på att känna mig som en börda. Ingen sträcker ut sina armar för att hjälpa mig, och kvar blir jag i intet. Jag önska att samhället hade mer hjälp att ge, jag önska att någon kunde säga att allt skulle bli bra. Men allt jag kan säga som jag är säker på, är att jag och mamma har ett tuft år att överleva. Varför kan man inte vara sjuk, varför får man inte vara den man är? Jag trodde världen var fri, jag trodde människans acceptans hade ändrats. Vi går bakåt i tiden, vi är inget annat än bördor längre. Vad händer om tiden forsätter gå bakåt, kommer vi få införa dödsstraff igen? Världen är upp och ner igen, starka tvivel på att rättvisa finns överhuvudtaget. Jag trodde att individerna kämpade för acceptans, jag trodde alla kunde bli hörda. Ingen verkar bry sig längre, allt bara rasar ihop som ett korthus. Vart vänder jag mig som individ,vart tar jag vägen om ingen vill hjälpa mig. Önskar att mina djupaste tankar händer, att de gör en undersökning på alla möjliga grejer och börjar ställa saker tillrätta. Varför ska jag med 3 handikapp hålla reda på när min post kommer, hur ska jag veta vad jag ska göra varje gång. Om inte handikappsenheten hjälper mig utan släpper taget, vart faller jag då någonstans.
Jag faller ner i tansen, sedan i sömnen som leder mig bort från verkligheten. Jag önskar inget hellre än lite rättvisa i världen.
Hejdå bloggen
