tearsofblue.blogg.se

Uppriven men okej

Publicerad 2013-06-10 00:48:44 i Allmänt

Ett nej var vad jag fick, ingen förvåning men samtidigt allt som kunde gå fel. Hans ögon hade redan fallit på en annan för länge sedan, men samtidigt är jag varken arg eller förstörd. En liten del av mig viskar att jag misslyckadess igen, men annan viskar att du gjorde en triupmh. Visst det är hårt att sitta här nu bara minuter ifrån händelsen, men vad kan jag mer göra. Fler sömnlösa nätter väntar mig, fler tårar om förlorat hopp står på tur. Jag vet att jag går iväg med gråten i halsen, men endå ett litet leende på läpparna. Att gräva ner sig funkar aldrig, men endå ligger jag redan under 3 cm sand. Det gör ont mer än vad jag trodde, men ändå mindre än vad jag hoppats på. Smärtan försvinner tårar rinner, det gammla vanliga börjar igen. Sökandet efter något nytt, kommer jag någonsin finna dig mystiska skugga i mitt hjärta.

Smärtan söker sig in i den mörkaste vrån av hjärtat, där alla minnen av ett krossat hjärta ligger. Det kommer göra ont, för att jag hoppadess för mycket. Men samtidigt att inte hoppas, skulle inte ge någon spänning i det hela. Med ett ovanligt stort hål i hjärtat igen, och med ett leende som säger tusen ord sluter jag ögonen igen. En tyst känsla av behag letar sig fram, och en ny drömm öppnar sig. En vacker dag skulle jag vilja sluta drömma och leva igen, men tills dess så är drömmar den enda verklighet jag har.

 

Hejdå bloggen