Så svårt att vara ärlig med sig själv
Ärlighet finns det många former, men ibland är man inte helt ärlig med sig själv eller andra. Jag och min pappa diskuterade ärlighet, och det är ganska intressant hur man ibland finner sig själv i en stivation där man ljuger för sig själv eller kommer på ursäkter för att slippa göra något. Det känns nästan löjligt och luga för sig själv, oftast handlar det om att man inte vill eller orkar något. Då blir det som en konversation i huvudet där du kommer på massa ursäkter för att inte göra det, och det behöver inte vara att någon annan vill att du gör det utan det kan vara en sak du själv bestämt. Du kanske ska gå ut och gå, eller gå för att träna på gymmet eller bara städa för att det behövs. Lögner är jag aldrig ett stort fan av, men ibland behövs det. En dum sak och säga men ibland är det bättre att tiga om en sak, istället för att såra än djupt. Jag brukar sällan ljuga men ibland blir det så än då, jag ljuger oftast för mig själv. Saker som att jag är okej, även om klumpen av gråt sitter i halsen. Det är svårt att ljuga för vissa, och andra kan det gå lätt för, en av de värsta sakerna är att ljuga för den man älskar. Visst mamma och pappa har vi altid ljugit för någon gång, de har säkert gjort samma sak någon gång i sitt liv. Hur svårt det än är så gör man det oftast för att överleva, och på något sätt skydda sina föräldrar. Det kan vara mobbning det handlar om det kan vara droger det kan vara stöld eller till och med våldtäckt. Det är sällan ett barn vågar berätta sådanna saker för sina förädrar, även om det är dom de drabbar. Jag tror man inte vill oroa sina föräldrar, man vill alltid göra dom stolta och göra dom lyckliga. Jag tror många känner att man svikit den plikten någon gång i sitt liv, för att man gjort ett fel som många inte gör eller att man inte skiljer fel från rätt. Jag har gjort många fel i mitt liv, men det största felet av alla är att jag aldrig vågade berätta grejer för mina föräldrar. De är nog en av de största felen man kan göra, för oavsett hur arga dom än är finns dom där för att hjälpa en. Genom vått och tort så finns dom där, visst det finns gränser och tämja på gränserna är aldrig bra. Men vad man en gör ska man aldrig tro att man är ett misstag, för hur det än är så är alltid en del av våra föräldrar stolta att vi orkar ta oss an livet i sig. Det är inte många i vår värld som orkar det, så grattis för att du kommit så långt du har.
Livet är en av de svåraste sakerna vi kommer ta oss an, men våra föräldrar finns oftast där som guider som leder oss och ger oss läxor om rätt och fel. Mitt liv har aldrig varit enkelt, men utan mina föräldrar hadde jag aldrig överlevt. Det blir tjiv och det blir bråk, men det är oftast för att man oroar sig om varandra. Så lev till fullo och ångra inget för just de dumma sakerna lär dig läxor, antingen lever du med läxorna eller så dör du ovetande.
Hejdå bloggen
Hejdå bloggen
