Känner mig
Känner mig tyst, känner mig lugn.
Känner mig arg, känner mig stum.
Inga ord sagda, inga vägar att gå.
Ingen tid för mig, ingen verkar förstå.
Ingen tid för mig, ingen verkar förstå.
Känns för tyst i mitt rum igen, inga glada rop finns här längre. Alla är för upptagna med sitt liv igen, alla är borta igen. Ingen som skriver hallå på skype, ingen som har tid och spela en minut eller två. Jag flyter in i det mörka molnet igen, och önskar mig fri. Det känns tomt i hjärtat, och nästan så tung luft att den går och skära med kniv. Jag skulle ljuga om jag sa att jag mådde bra nu, men jag skulle även ljuga om jag sa att jag mådde skit. Jag är ett mellan ting, jag har ont i hjärtat medans det läker. Men ensamheten sliter mig än i stycken, alla har flugit sin kos och har andra planer än mig. Kanske är lika bra, kanske är det inte det vad vet jag. Ingen ser ju hur mitt ansikte ler, ingen ser om en tår rinner ner. Allt är bara fullkomlig tystnad, jag behöver bekräftelse att ni finns kvar. Eller tar jag miste, är det endast jag.
Hejdå bloggen
