Varför ska de styra vårt liv
Jag hatar dom av hela mitt hjärta, men det är även en strävan alla vi människor har. De styr liven redan från start, dom ger oss lycka men inte långvarig. Hela vårt samhälle vilar på dess axlar, och allt vi kan göra är att vänta och se om vi får turen. Mitt liv har jag aldrig riktigt haft med de och göra, men samtidigt är det allt mitt liv och upplevelser är uppbygt på. Dom finns där på alla ställen av världen, vi kan inte alltid se dom men dom finns där. Vissa av oss blir dödade för dom, andra har överflöd av dom. Jag kan upriktigt säga att det är något jag har hat kärlek för, det är det som styr alla våra liv Pengar. Jag har aldrig riktigt kunnat hålla i den pga av min och mammas sitvation, och regerien i vårt land gör det inte bättre eller lättare för oss. Vi är ju trots allt inte sjuka jag och min mor, utan bara lata och inte vill jobba. Blir väldigt trött på deras bevis på för liten hjärnkapacitet, hoppas inte det är bara jag som känner så. Just nu är min önskan att pengarna kommer nu på måndag, men det ska dom annars så blir jag lika knäckt som igår. Den känslan att hela världen bara rasar, detta året har inte gått annat än käpp rätt åt helvete för min del. Först får man uppleva årets första dagar med fasa, tack vare mammas ex som vi satt fast hoss för tillfället. Sedan kommer vi hem till återbetalningskyldighet för min del hoss f kassan på 8 tusen, sedan kommer den andra käftsmällen med mammas återbetalningskyldighet som var på 14 tusen. Vi levde på luft i flera månader, vi oroade oss mest för våra älskade katter, så dom skulle få sin mat. Sedan var det lite uppåt igen, sedan träffade man Emil och det gick mycket uppåt. Sedan gick det ner och sedan bara längre ner, jag är djupt ner men inget jag inte klarar att gräva mig ur.
Det är svårt att beskriva mitt förhållande till mitt liv, det är hatkärlek där med till nästan allt förutom människorna i det. Dessa personer som fortfarande står vid min sida, som fortfarande finns vid mig. Hoppet är det lilla som håller mig kvar, och även det som alla dessa personer har lärt mig att tro på. Även om det är svårt att tro på sådanna saker i min sitvartion, så sa en av mina bästa vänner att det bästa man kan göra är att tänka possetivt så händer det possetiva saker. Hon ser nog just nu att jag försöker mitt bästa, och jag hoppas hon är stolt över det. Pappa sa till mig att aldrig ge upp, och det har tagit mig långt både i spel och i verkliga livet. Mamma sa till mig att kärlek är gränslös, det kan jag se genom all den uppoffringen hon gjort för min skull. En annan av mina bästa vänner sa att jag var unik, jag slutade aldrig tro på det och henne tackar jag än idag även om hon aldrig lär höra det igen. En av dom som fortfarande är kvar sa att jag inte var hennes vän utan hennes syster, hon gav mig styrkan att lämna sveket bakom mig och hennes styrka ger mig hopp även om vi hamnar på kant med varandra. En annan säger att jag gör så mycket för henne, fast jag egentligen bara frågar hur hon mår hennes tacksamhet visar hur lite det krävs för en människa att bli lycklig. En annan frågar mig nästan jämt hur jag mår, och kallar mig en av världens under och till denna tackar jag ochså det har fört mig ur 10 tons jorden som har legat över mig. Jag önskar jag kunde visa er alla min tacksamhet, även om jag inte kan så finns den där. Jag är ledsen till er som jag kanske sårat eller gjort illa på något sätt, men till dessa personer säger jag låt oss börja om och det har vi alltid gjort. Jag hoppas en dag att jag blir den jag alltid velat bli, den som ser mig själv som en underbar person och inte har en ond sak och säga om mig själv. Kanske en lång väg och gå dit, men meed dessa personer vid min sida kommer jag en dag att lyckass. Även ni som läser ger mig styrka, ni ger mig hopp om att min röst blir hörd i denna stora värld. Till alla er som läser vänner familj och okända personer, tack för att ni finns .
Hejdå bloggen <3
