Sömnlösa nätter
Nu sitter man här igen, orkar inte sova och orkar inte vara uppe. Tysta steg i rummet, ljudlösa andningar brevid mig. Är du här igen? varför är du här igen. Svaret lämnas osagt, och mitt huvud går över till en trans. Jag suckar djupa suckar, jag tänker tysta förhoppningar. Hela cirkeln börjar om igen, alla tankar kommer tillbaka igen. Att vänta är aldrig enkelt, att älska någon är aldrig enkelt. Samma gammla vanliga tankar, samma gammla ensamma vrå. Någon tar sakta tag i mina axlar, jag är för rädd för att vända mig om. Jag vet mycket väl vem det är, men dum som jag är vänder jag mig om och där stod han återigen. Fragmenten blir hela, bilder svishar förbi mina ögon. En tidresa till mitt förflutna, gator, torg, lägenheter, och såklart hemma. Ord i form av mumlande hörs, din röst är nertonad men inte bortglömd. Jag försöker hindra mig själv från att titta ditåt, men likt förbannat gör jag det endå. Vem var du nu igen, varför fanns du i mitt liv så länge. Jag vet mycket väl vad alla svar är, men frågar endå för att se om svaret blir anorlunda. Varför tar du mig tillbaka hit, varför tvingar du mig att känna såhär. Personen ler men säger inga ord, det återstår bara tystnad emellan oss som vanligt. Styr ödet över mina tankar? eller är det du som får mig att påminnas.
Cirkeln påbörjas igen, minnen kommer tillbaka. Försöker komma ur detta, men sitter fast bakom eviga lås. Jag kommer inte av denna karusell, jag blir fast kvar här föralltid. Inga händer kommer till min räddning, eller är jag för blind för att se dom. Mörkret omsluter mig återigen, och allt tynar bort. Svaga röster, dimmiga nyanser, oskarpa former. Varför kan jag inte släppa det här nu, eller är jag inte redo än. En tyst önskan, en lugn suck. Sakta faller den sömnlösa in i en djup sömn, tills nästa natt kommer med fler frågor utan svar.
Hejdå bloggen
