Gemenskap
Gemenskap är en av de största sakerna jag saknar från skolan, även nu efter studenten och allt vänder sit folk ändå till varandra för att söka hjälp. Saknar skolan mycket just av den anledningen, man kunde vända sig till folk du knappt kände till där just för att alla satt i samma båt. Jag insåg inte förrän efter ett tag att det fanns så mycket där, jag menar när sveket kom var det flera i skolan som skrev till mig. Det är mycket med skolan jag saknar, lärarna, stunderna med klasskamraterna imprecip allt. Mitt liv har utveklats mycket ifrån sveket, nu känns det som det sista av den dagen har lämnat mig. Wiiet vi spelade på då är sönder och ska ej lagas, vissa personer man kände då har antingen försvunnit eller tonats ner. Mitt hjärta befinner sig i någon slags frid, och jag ler åt tanken att jag äntligen är fri. Mina tankar riktas frammåt, och det sista av min tvivel att någonsin bli fri försvinner.
Med en gnutta possetiv inställning, och hjälp ifrån alla som har stått bakom mig har jag kommit på fötter igen. Svårt att tro att tiden gått så fort, men är glad för allt jag åstakommit istället för att falla ner i deprission. Ser fram emot många grejer, och leendet kryper fram allt mer ofta. Fortfarande svårt att förstå min fd väns resonemang, men alla har ett men hennes var inte av denna värld. Saknar de problem fria dagarna, men tror de kommer snart. Känns som mer och mer folk är bakom mig nu, än någonsin innan. Känner mig lite mer säker på mitt val, och lite gladare att så mycket har kommit in i mitt liv.
Hejdå från en lycklig vinnare
