tearsofblue.blogg.se

Mitt liv är inte enkelt, det är ingens egentligen. Min blogg handlar om mitt liv, vad som hände, vart det fört mig idag, vad jag vill gå nu. Allt som jag lever med varje dag, mina oroliga tankar. Ja det mesta som en sådan som jag kanske egentligen borde släppa.

Lite bilder och tankar

Publicerad 2013-04-09 17:25:38 i Allmänt

I helgen var det som att komma bort från att vara mig en stund, och bara vara den som bor i mig. Skutta omkring om jag ville, gå och vara kärleksfull och sprallig. Jag vill uppfattas så här, men blir inte alltid upfattad så. Mest för att jag inte har orkat vara den jag gillar och vara, men det har berott mycket på mitt eget välbefinnande ochså. Gudarna sparade en upplevelse som jag hade lite fasa för, och för det är jag fortfafrande tacksam för. Det var mitt under konventet som min kompis Cissi rusade till mig och berättade att vi hade ett problem, jag frågade vad men förstodd att det var riktigt alvarligt man kunde se det på hennes blick. När hon  berättade att vår kompis som stått i kön hade sett henne och honom, jag vet inte om något frös till men oron steg för en sekund. Jag hoppadess innerligt att jag inte skulle få en skymt av dom, det kanske hade fått hjärtat o brista mer jag vet inte. Jag gick runt där i tron om att jag skulle stöta på dom, men jag hade tur de sågs inte någonstans inte inom min radar ialafall. Fortfarande tacksam att gammla sår förblir jiust det, men det hade kanske inte spelat någon roll. Jag menar jag känner mig starkare än innan, och hade nog inte brytt mig för mycket. Det enda problemet hade varit om hon kramat mig, jag var ju utklädd så jag antar att det kunde ha varit ett problem. Men då hade jag artigt(med en liten knuff) sagt nej och börjat gå, varför skulle jag ens orka bry mig om henne.
Dagen flöt på bra nu när jag var utom fara, och jag måste säga DET SKA SKE NÄSTA ÅR IGEN. Så kul var det, så såg ni en tobi på mässan var det bara jag kära läsare. Jag måste säga att mässan har gett mig lite ny energi, och den possetiva av mig börjar komma fram igen. Om jag ska vara ärlig så hoppas jag att den är här för att stanna, och att gudarna kanske äntligen lyssnar till de böner jag har djupt inom mig.
Dagen därpå var det fullt ös ner till nordstan, för att få saker signerat av YOHIO. tyckte nästan synd om honom så fort som kön gick, nästan som han fick jobba dubbelt . Men söt som fan är han, hoppas stackarns öron överlevde med tanke på alla tjejer som gallskriker hela tiden. Snacka om huvudvärk, men det var endå en höjdare att få den här bilden med honom. Kändess svettigt det ser man, men helt okej kille synd bara man inte fick snacka så mycket men säger nu RAWK ON.
 
Hejdå bloggen

Kommentarer

Kommentera inlägget

Publiceras ej

Om

Min profilbild

Angie

Är en tjej på 21 år än så länge som skriver om känsliga delar av livet och ibland inte alls känsliga saker för mig

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela