Jag vill att mitt liv ska vara som en serie
En serie med romantik, en serie av hopp. Kanske är det men romantiken försvann, och hoppet ligger bara och väntar. Jag går stegvis närmare att bli hel igen, men fortfarande långt ifrån klar. Mina läppar är torra, och mitt huvud helt blankt. Jag är lycklig men saknar en liten liten del av mig själv någonstans. Det känns skönt att det gått ett år sedan jag såg Amandasist, hoppas bara Scifi mässan inte bringar de mötet till liv. Det är ganska skönt och vara nöjd igen, har inte riktigt hunnit med något. Suttit fast i Minecraft spelandet, och spelat så jag nästan spruckit. Jag måste säga att jag älskar det <3
Hejdå bloggen
