Älska inte för det är dödligt
Borde jag gå in igen, det är mörka moln på himmlen men jag vill se solen. Jag står och funderar lugnt, sakta faller regnet ner på mig. Jag vet inte hur ska jag tolka detta, allt mitt hjärta säger är hoppas inte för mycket. Vad händer om jag har fel igen, en annan del säger satsa. Jag vet inte längre, jag ler och låter regnet falla ner på mig. Borde jag glömma allt grått och gå ut endå, eller borde jag spendera resten av mitt liv instängd på rummet som vanligt. Spelar mina tankar mig ett spratt, läser jag fel rad igen. Vad händer om jag tolkar singnaler fel, eller är dom rätt?
Jag blir så förvirrad att jag sätter mig ner på marken, allt jag kan tänka är att ta det försiktigt frammåt. Mina andetag drar in doften av våt mark, en lugnande musik hörs från regnet när de slår i marken. Kanske dags att hoppas igen, eller är det för tidigt ännu.
Jag blir så förvirrad att jag sätter mig ner på marken, allt jag kan tänka är att ta det försiktigt frammåt. Mina andetag drar in doften av våt mark, en lugnande musik hörs från regnet när de slår i marken. Kanske dags att hoppas igen, eller är det för tidigt ännu.
Mina drömmar svävar igen, huvudet rusar av tankar. Dags och stoppa innan känslor bublar, hjärtat kokar och leendet smittar. Jag vet inte vad jag ska tro, men mitt leende har jag saknat. En dag vet jag om jag gör fel, men just nu kommer jag göra misstag. Medans jag fortfarande kan göra dem, så jag kan bli gammal klok och kanske upplevt kärlek mer gånger en 1 gång.
Hoppet rusar i ådrorna, vårkänslor, styrka jag bryr mig inte längre. Jag glider på ruset som jag fått, och gör det bästa jag kan. För en gångskull ska jag glida med, och leka ovetande igen. Vem vet den här gången kanske det funkar, eller så faller jag igen. Men vad jag inte vet idag, kanske gör mig mindre skadad imorgon. Jag tar dagen som den kommer, och fortsätter leka ovan vid tanken av att kärlek facktist finns. Jag har hört att man ska göra så för att få det man vill, jag vet inte om det är sant. Jag bara hoppas att inte hjärtat ställer sig ivägen, den här gången bygger jag innan jag bestämmer något. Den här gången ska jag ha fallskärm om jag faller, en mur om dom skjuter. Ett leende om dom krossar mig, och friska ben att stå upp igen. Hoppet är min svaghet, men ochså det bästa jag har. Den här gången har jag allt om ingen fångar mig i fallet.
Hejdå bloggen~~
