Min familj är speciel, min familj är unik på sitt eget sätt. Men min familj är ochså splittrad, men det är nog de flestas familjer i dagens samhälle.
Jag vill börja med den här speciella kvinnan, hon som har gjort mitt liv så bra hon bara kan. Min mamma är unik för hon bär hela sin värld, och min på hennes axlar utan att falla ihop. De flesta av mina kompisar skulle nog beskriva henne som glad, skojfrisk och en drömm mamma, och vet ni vad det är det ochså. Jag är lyckligt lottad att jag fick henne som mamma, hon har gett mig sälskap när ingen annan gjorde det, hon gav mig stöd när inget stöd fanns att hämta. Att mamma orkat med mig är nog ett mirakel, de flesta Mammor skulle nog ge upp efter några år. Men vet ni vad hon kämpade genom 20 år med mig. Hon gick säkerligen dagar i sträck till fröknar, rektorer och kuratorer för att få ändring på allt men hur mycket hon än gick dit hände inget. Det känns tungt och tänka hur mycket smärta jag orsakar henne ibland, och hur nära gränsen hela tiden ligger En sak som är helt fantastisk med henne är när vi spelar tillsamans, då känns vi riktigt conectade till varadra. Det är en av mina favorit dagar när vi spelar tillsamans, för de visar ganska ofta hur lika sinnade vi är . Ibland kan våra bråk gå upp i höga skyn, oftast pga mig. Det e svårt och mycket jobbigt när vi bråkar, mest för att vi lyckass alltid trycka på de knappar som skadar varandra mest. Det tror jag nog de flesta som bråkat med antingen syskon eller föräldrer känner till. För mig blir det mer som en bubblande ilska som jag försöker dra ner, men när värmen dras upp så är jag ändå där jag planerade att jag inte skulle vara. Ibland blir jag bara frustrerad över bråken, det känns ibland inte som man tas på allvar utan att man blir sisådär 7 år igen och måste lyda. Men trotts allt detta så kan jag aldrig hata henne, hon är kvinnan som räddar min dag med ett enkelt skratt. Hon är ochså den som jag aldrig kommer förstå, men det är okej för att på nåt sätt förstår jag endå. Älskar dig mamma <3

Detta är min pappa, ochså en låga i mitt liv och min hjälte.
Jag och min pappa har aldrig varit så nära varandra som jag och mamma, men han är endå en stor del av det liv jag lever idag. När jag var liten var han min hjälte, ni vet den där personen som aldrig var arg på en när man gjorde något dumt. Han där som inte verkade ha ett problem i världen,men samtidigt kanske han hade över 1miljon. I villket fall som helst visste man aldrig det, för han visade det aldrig för en. Var han missnöjd talade han ofta med mig, han brusade sällan upp över saker. Han brukade oftast värdesätta varje liten minut av vårt liv tillsamans, varje liten sekund räknadess . Men när han fick en ny familj ändradess mycket för mig, jag var nog ganska bortskämd när jag var liten eftersom det gick som det gick. Allt gick både snabbt och fel för min del, mest för att jag inte såg helheten som fanns. Att bara vara där varannan helg fick det ju och bli lite konstig känsla, när det nu dök upp en helt främmande kvinna som jag aldrig mött in i pappas liv. Men jag inser idag att ödet skapade detta, och jag e facktist mycket tacksam för det. Älskar dig pappa min hjälte i vardagen <3

Denna knasboll är ochså familj, Min älskling nisse <3. Även fast han är allt annat än vanlig, så finns det något med honom som gör mig glad av hans närhet. Även om alla gånger han står och knackar på min dörr inte är så lyckat, så menar jag bara väl när jag slänger gårdagens läkerolpaket efter honom <3.
Denna solstrålen är ochså en av mina ögonstenar, hon må vara gammal men än e de då fan krut i gumman <3- Hennes pipande är som de sötaste kattungar, men samtidigt så kan hon vara lite för mycket inne på att döda Nisse det får ju inte gå till överdrift x3.