Älskade, Älskling, Hjärtat Min livs kärlek
Mitt liv är just nu omgivet av folk, folk som hittat sin väg och sin kärlek. Varje gång jag hör dessa människor säga dessa ord, gör det ont djupt inom mig. Jag undrar om det beror på att jag altid känt mig utanför på den punkten, eller att tryggheten i dessa orden försvunnit för mig. Smärtan när man ber en kompis att inte säga dessa orden, det är jobbigt men ett måste ibland. Jag känner hur hela kroppen bryter ihop när jag hör de orden, varför känner jag mig så utanför?. Jag vill aldrig såra någon av mina kompisar, de är ju trotsallt en sådan stor del av mitt liv. Men när jag väl gör det, känner jag mig så taskig och så tom.
Där jag förr fann en trygghet, vänder jag nu mig och kollar en extra gång för att vara säker. Orden en person en gång sa till mig, är nu tomma, kalla och döda. Hjärtat som en gång öppnat sig för alla, är nu stängt och gömmer sig. Allt jag en gång hade, allt som en gång var hela mitt liv tinar nu bort likt sand i mitt minne. Jag är rädd för det här, jag vill inte bli kall emot folk jag älskar. Orden bränner på näthinnan igen, och endå kläcker jag ur mig saker jag egentligen inte vill. Önskade bra allt att hoppet var tillbaka nu, en person,en som kan få mig uppåt igen. Svårt att andas när man är så djupt nere, jag kommer uppåt men det går för sakta.
Så många vägar som säkert finns, men så få som lyser klart för mig. Så många som hjälper, men så få som nått ända fram. Var är du den specielle, var är du som ska få mig upp till ytan. Var är du mitt hjärta, vart är du den jag någon gång ska våga älska?!.
Livet går i en ständig takt frammåt, men jag sitter fast någonstans på vägen. Jag är emellan när allt hände, och att jag gått vidare. Jag når nog tunnelns slut, men det tar nog en lång stund. Livet fortsätter utan mig, jag sitter brevid och ser det försvinna. Jag är förvirrad, rädd och vill bara hitta vägen hem. Mitt leende finns där, men inte fullt ut. Jag är där, men samtidigt inte. Jag försöker hitta min väg, men allt känns för suddigt för att ens försöka.
Så snälla själsfrände, träd fram innan glädjen av att vänta tar slut.
Hejdå bloggen