Sinnernas fulla bruk
Jag trodde att jag skulle må bra idag, nu när årets första snö landat på marken. Jag trodde den isande kylan skulle friska upp sinnet, och snöflingorna som föll skulle få mig le. Men jag vet inte längre hur jag känner, jag blir upprörd för det minsta nu mera. Jag blev upprörd för att en kompis inte ville att jag skulle berätta slutet av boken, förstår henne men samtidigt så sårade det mig djupt. Varför? jag vet inte jag borde vara vid sinnernas fulla bruk idag, jag borde vara lycklig men vad är det då som gör mig så ledsen. Är det för att det är dig jag tänker på när jag vill berätta någonting, och när du avisar mig utan ett snälla blir det så hårt mot mitt trasiga hjärta. Jag vet inte ärligtalat var som gör mig så dum i huvudet, antar att det är smärtan som sitter i. Ännu en gång så har mitt trasiga hjärta nästan förstört det för mig, det känns väll jobbigt att veta att du har någonstans att gå när ingen av dina vänner är hemma. Gör så ont på så många ställen samtidigt, när en vän säger nej till en sådan sak man helst vill berätta för den. Jag vet att jag övereagerar helt klart, hatar mig själv för det. Men smärtan jag känner gör extra ont nu, vet dock aldrig varför. Sitter i tårrar för att jag inte får berätta om en bok, villket skämt egentligen. Kanske är jag för trött på hela den här vara ensam i världen prylen, stå där bland tusentals par mitt i allt och inte ha en suck i världen.
Känns så ensamt i sovrummet, känns så ensamt i världen just nu. Önskade jag kunde bättra mig, men detta säger jag med bittre känslor som fortfarande kryper under mitt skinn. Alla säger att kärleken kommer, men väntar är som vanligt för lång för mig. Känns jobbigt och höra alla orden igen, höra allt som man egentligen skulle ha föträngt med det andra. Ibland önskar man att alla bara lämnade en ensam för alltid, eller för en stund vem vet. Det känns som det bästa ibland för då hade sluppit och le med de bittra känslorna jag har, då kanske jag sluppit och vara så elak mot alla jag känner. Förlåt för all svartsjuka över kärlek jag en gång hade, förlåt för den smärtan jag överför till er. Förlåt för att mitt hjärta knuffar bort er vid vissa tillfällen, förlåt för att jag inte orkar kämpa för att le.
Hejdå bloggen
