Några ord innan natten sveper iväg med mig
Det är tyst runt om i huset, ett dimmigt ljus på bordet är allt som lyser. Känns tomt inuti av någon anledning, men vad det är existerar fortfarande bortom min befattning. Alla tankar faller tillbaka på samma plats, precis som natten innan är skuggan tillbaka. Jag sitter tyst och önskar att du bara försvann, men lik som alla andra nätter sitter du endå vid sängkanten och väntar på mig. Du sitter tyst och orörlig på sängkanten, vad vill du mig?! förstår du inte att jag inte vill ha dig i mitt liv. Ett leende på osynliga läppar sprider sig, di vet att jag inte vill ha dig här men kommer förbi då och då för att se till att jag minns dig. Tysta tårar rinner ner för kinderna, jag skriker högt men inte ett ljud kommer ut. Varför kan du inte lämna mig ifred!? inget svar hörs och inga ord blir sagda.
Trotts att dina besök bringar mig mycket smärta, så får du mig endå på för många sätt mig hoppfull. Även om jag minns så väl att du bara är en skugga av det jag aldrig kan få, så känns det som att du endå sveper mig högt över marken och ända upp till månen för att visa mig möjligheterna. Sakta tonar nattens mörka färger in, och skuggan som satt på sängen försvinner. En öm kyss mot min kind, och en tyst viskande röst som säger farväl får räcka för natten. Sakta sveper saknaden in i mitt rum, även om du ger mig tusen nålar är det till och med bättre än ensamheten.
Tyst tassar drömmarna in genom fönstret, bringar nya fantastiska platser och världar. I de flesta av världarna så finns du där, men som vanligt bara en skugga i bakgrunden. Sakta faller jag in i sömnen, och ennu en gång hoppas jag att vi träffas dansande under en stor skinande måne.
Hejdå bloggen
