Förvridna känslor och en anan episod av mitt liv
Mitt rum är full av minnen, inte bara innan ni som svek mig fanns. Utan även en massa andra minnen som är bra, och som inte skadar mig. Som alla de gångerna mina vänner sovit över, eller som alla de gångerna jag spelat tv spel. Men väggarna luktar unket av ensamheten, desperationen som en gång funnits här kväver mig ibland om nätterna. Golvet är som ett hav fullt med salta tårar, tårar som varit av förvridna känslor eller bara av hat. I taket brukade stora starka stjärnor lysa klart om nätterna, men nu är det bara tomt. Fönstrerna i mitt rum spottar ut kyla, mycket av den kyla som jag känt ifrån många olika människor genom åren. Men vid bra tillfällen håller väggarna värmen som getts till mig genom åren. Golvet som symboliserar tusentals fotavtryck, och vissa som än finns kvar idag. Taket som en gång var en drömm att titta på, och då och då kan man se stjärnorna titta fram.
Om de klaraste nätterna somnar jag utan problem, och drömmer ännu en gång om du som inte finns i mitt liv än.
Ögon som bara tittar på mig
Leende som gör min natt ljus som dagen
Värme som ingen annan haft emot mig
men framförallt ett hjärta som behåller mig.
Om jag någonsin hittar dig är svårt att säga, speciellt när du gömmer dig. Men en dag kanske det sker, vem vet då kanske jag äntligen börjar se livet från en annan vinkel igen.
Hejdå bloggen
Hejdå bloggen