Ensamhet
Ensamhet är en svår sak för alla, vissa hanterar det bättre än andra. Jag själv hanterar det hyfsat bra, även om nätterna är för långa och för tysta ibland. Just nu sitter jag bara och väntar på att åka härifrån, från de tomma rummet, från allt ensamt och framförallt från de tysta mörktret.Saknar de små tassandena utanför dörren en tidig morgon, eller surr ifrån mammas dator en sen kväll. Lägenheten är väll bara för tom helt enkelt, och förblir detta till nästa år. Försöker alltid att bortse från mina ensamma tankar när jag är själv, mest för att jag inte ska gå sönder. En liten spricka kan göra fruktansvärt ont ibland, men nu för tiden så händer det inte ofta. Jag tror som människa känner man sig nog ofta ensam, ialafall oftare än vad man känner sig del av någonting. Jag menar till ex att stå ute på stan bland 10000 människor, men inte en enda bryr sig om varför du står där. Så är min defenation av ensamhet ialafall, men det kan ochså vara som här i en mörk tom lägenhet ochså. Svårast är väll att man inte har någon ork heller för att göra något speciellt, inte med kompisarna eller med bekanta. Man känner sig lat, trött och hänging ganska konstant. Antar att ha så mycket ljud runt omkring sig i så många år sätter sina spår.
Jag borde väll vara tyst nu, jag har inte det så svårt i mitt liv. Jag borde inte gnälla på de tysta knäppandena i min lägenhet, och det ensamma mörkret. Men hur jag än försöker komma förbi denna känsla av tysthet och orklöshet så står jag stilla. Livet flyter vidare med mig i bakgrunden, jag är som en robot som väntar på ett riktigt liv. Jag går till mitt jobb, jag kommer hem och sover en stund. Sitter vid datorn till runt 6 på kvällen, sen dushar jag en snabbis innan jag sitter här igen. En evig väntan som aldrig tar slut, en evig längtan som aldrig hittar rätt. Hopp fylls ständigt i mina lungor, det är det som håller ögonen torra och hjärtat bankande. Snart så kommer julkänsklan vara så hög att värme fyller hjärtat, och lungorna fylls med nya tag av förväntan. Visst mitt liv är lite ensamt ibland, men jag har stått ut med det ett bra tag nu. Så jag kanske överlever på den lilla magin i mina sinnen som finns kvar.
Hejdå bloggen
Hejdå bloggen