Dejtande
Fick reda på idag att två av mina kompisar ska dejta varandra, låter kul och är glad för dom. Försöker ialafall mitt yttersta för att vara det, inte för att jag inte vill det. det känns bara som alla runt omkring mig får den kärlek dom behöver, men min tar bara som fruktansvärd tid. Kanske jag övereagerar igen, eller kanske det är mina gammla känslor som spökar jag vet inte. Men en sak har alltid funnits där och det är ensamheten, jag vet att det kommer en dag men det tar för långt tid. Jag känner mig så liten på något sätt, alla andra har hittat sina vägar alla andra har det bra. Men jag sitter ensam i soffan och saknar någon, önska jag visste vem. Det är svårt att förklara dessa känslor, jag skulle aldrig säga dom rakt ut men det blir så varje gång någon ska på dejt eller till sin pojkvän. Jag känner mig bara så lätt sårad, jag vill inte vara det men blir det ändå. Det är svårt att känna såhär när jag egentligen borde vara lycklig för deras skull, jag vill inte sitta och gråta så fort jag hör att någon är lycklig med en partner. Varför har jag så svårt att vara glad för deras skull?, det känns jobbigt att ha ett sjunkande hjärta vid sådanna tillfällen. Att dölja sina tårar bakom en mask av lycka, allt för att visa att jag facktist är glad för dom. Jag önskar dom alltid all lycka i världen, och de har de säkert.
Vart tog mitt liv vägen
vart försvann vägen
vart tog du vägen mitt hjärtas lycka
vart försvann du mitt lyckliga slut
Jag menar inte att vara oförskämd
jag menar inte att vara dum
jag är bara rädd att bli bortglömd
eller försvinner en stund
Mina tårar rinner utan anledning
och mitt hjärta känns tungt
när ska denna plåga sluta
så jag äntligen kan få det lugnt
Vart tog du vägen min kärlek
vart är du nu?
vart försvann du med lyckan
det känns inte som du bara varit försvunnen en stund
En annan tid en annan dag
kanske då får jag ett efterlängtat svar
Hejdå bloggen
