Dansande snöflingor Ett skrik av tystnad
Misstag är väldigt enkla saker att göra, dom finns i alla former och storlekar. Vissa av dom lär vi oss av, vissa av dom förstör oss helt. Jag lärde mig mycket av mitt största misstag, och är endå glad att det hände.
Sakta sakta utanför fönstret seglar de vita flingorna av snö ner till marken, dom kan hamna på något och smälta eller landa på marken för att bli något större än vad de själva kan åstakomma. Osynliga spår i snön av något, sakta tonas den bort av ny snö. Den finns där föralltid, men syns inte lika bra som när den gjordes. Ungefär så funkar vissa människor, när det är färskt syns det men några dagar eller veckor täcks det över. Svek är nog de svåraste att täcka över, för det går djupare än vanliga spår. Allt känns bara som en drömm, jag hade aldrig någon jag kallade för "Älskade". Bara ett dåligt skämt, en drömm som jag inte borde minnas så här bra. Sakta dyker det upp flera partier av drömmen, sådanna saker som gör att jag minns hela bilden. Det övertäckta spåret bränner till, men jag håller masken för att inte nära och kära ska veta det. Jag försöker att inte säga något olämpligt när du berättar om din älskade, förlåt om jag gav dig ett kallt leende men det är då det bränner som mest. Sakta så slutar det bränna, och allt återgår till att vara en dålig drömm jag hade en gång.
Att hålla masken av lycka på i alla lägen är en mycket viktig sak, mest för att inte tynga ner dom runt omkring dig. Det kanske inte är lätt men i slutändan är det oftast värt det, även om jag har svårt att hålla masken på i alla lägen gör jag det så gott jag kan.
Svårt att vara drömmare, svårt att vara önskare. Svårt att ha en vild fantasi, som gör det svårare att nå målet. I mina vildaste drömmar finns du, men jag vet att det aldrig blir vi endå. Att nå dig är omöjligt, och att försöka tala går inte det heller. Antar att jag är lika blyg som i verkligheten, jag står bara och stirrar på dig och hoppas att du säger något. Du ser inte på mig, du hör inte mina tysta skrik. Varför måste jag vara så blyg? kan jag inte bara ta mod och säga nåt. Det är försent nu du är redan långt ifrån mig, du tittar inte ens på mig längre. Sakta tynar hela min värld bort, och jag är ensam i snön igen. Drömmar är smärtsamma, speciellt dom man gillar.
Plötsligt hörs mina tysta önskningar i nattens sken, men bara jag hör dom ingen annan. Tomt, Mörkt, Ensamt, är bara få av de orden som beskriver hur jag känner. Lärdom gör ont, väntan gör ondare men ondast är nog masken som för alltid finns där påklistrad i ur o skur.
Hejdå bloggen
Hejdå bloggen
