tearsofblue.blogg.se

Mitt liv är inte enkelt, det är ingens egentligen. Min blogg handlar om mitt liv, vad som hände, vart det fört mig idag, vad jag vill gå nu. Allt som jag lever med varje dag, mina oroliga tankar. Ja det mesta som en sådan som jag kanske egentligen borde släppa.

Svårt att alltid göra rätt val

Publicerad 2014-04-18 19:35:40 i Allmänt

Även om jag har tendenser att göra ganska bra val i mitt liv, så är det alltid svårt att säga eller göra rätt jämt. Det kan handla om nästan vad som helst, och det behöver inte alltid gälla en själv. Det kan vara en kompis som behöver hjälp att göra ett val, eller en nära vän som står inför stora svårigheter. Det kan lika väl vara en person i närheten av dig som det gäller, och när man gör rätt är det inte alltid man känner det. Men när man gör eller säger fel då känns det långt inne i märgen.
 Jag försöker alltid se mig som den lilla personen som försöker igen, även om jag misslyckass med en sak försöker jag igen. Men ibland när man verkligen inser att det inte går något mer så gör man ett sista desperat hopp och det är över. Slår du i backen vet du att du förlorade, men om du lyckass kanske det är värt att försöka en sista gång. I mitt fall är jag snart redo och göra det sista hoppet, för att se om jag når den älskade personen jag vil nå. Jag vet att tiderna ständigt förändras, och att alla inte finns i det bittra slutet som man hoppats. Men den här personen är värd att kämpa lite extra för, bara om denna personen tycker det med. 

hejdå bloggen ~~

Rubbad bild

Publicerad 2014-04-17 22:58:20 i Allmänt

Finns alltid den lilla rubbade bilden om hur just DU ska vara, speciellt när det kommer till kvinnor. Jag utesluter inte män i detta, men det finns en större press på oss tjejer i det hela stora. Inte för att jag som person tänker på det varje dag, men samtidigt är det något som man har i baktanken endå. I mitt fall har jag svårt och tro att jag någonsin skulle leva upp till de krav vissa partners har idag, men samtidigt har en liten del av mig insett att jag inte behöver detta. Det är självklart fortfarande svårt att acceptera att jag är fin som jag är, det är spår av det såliga självfötroendet som spökar. En del av mig säger att den föralltid kommer spöka, det är just därför jag försöker att komma sakta men säkert upp på fötter igen.
 Jag ska försöka senare kanske till hösten med psykolog, det har börjat att bli lite grejer och förbereda för och även lite grejer och ta tag i. Men med de få bollarna jag har i luften redan blir det ganska bra. Det känns lite underligt på många sätt att det redan är år 2014, det kändess som igår när man nyss börjat gymnasiet. Ialafall känns det som detta ret är ett år av förändring, och en bra sådan ochså. 
 Nåja nog med tänkande för idag, nu ska man se lite Shingeki no kyojin(attack on titan) konstigt nog den enda serien jag facktist orkar se ensam. 

Hejdå bloggen~~
 

Drömmar som vissnar och blir till nya mål

Publicerad 2014-04-15 20:26:01 i Allmänt

De senaste veckorna har varit lite udda, efter allting känns det endå bra i kroppen. Många av mina måsten har nu åkt upp på hyllan, och de viktigaste finns nu kvar i händerna. Även om jag vet att vissa av drömmarna ochså befinner sig på hyllan, vet jag att dom kanske blir mer som mål än drömmar en dag. Jag tar livet lite mer steg för steg nu mera, vill jag gå ut gör jag det och "stormar" det ute så låter jag bli helt enkelt. Jag presterar så gott jag kan på gymmet, men är endå ganska glad att jag kommit igång lite bättre på det. Men det som är mest konstigt för mig är att släppa den drömm som hängt kvar längst, eller mer acceptera att den facktist flög till någon annan. Men inom mig så börjar det sjunka in att jag facktist inte behövde den längre, den som har den nu behöver den mer än mig och bara det gör mig glad.
 Jag har inte beslutat helt om jag ska testa "Lyckopiller" eller ej, för jag vet inte riktigt än om jag orkar dra upp den kampen. Men funderar snart på att boka en tid till ungdomsmottagningen, för ett samtal och se om alla tankarna är det som tynger mig. Jag vill fotfarande göra klart för alla som läser att jag inte ger mig in på något förrän jag vet säkert hur jag känner, det gäller även en speciell komentar jag fick på inlägget om det med "lyckopillerna" men som sagt bestämmer inte än. Själv så ser jag fram emot stockholm i sommar, mest för att jag och min kära sis/Leila funkar perfekt tillsamans. Just våra samtal känns så anorlunda på så många sätt, och jag är lyckligt lottad att ha henne. Om jag kunde skulle jag vilja öka självförtroendet och även våga ta första steget, även om en av de vägarna är de svåraste.
 Lite ständigt på jakt efter ett sätt att få det ochså, jag vet att vissa saker måste övas in men samtidigt så blir det svårt för mig. Men vad är det man säger Övning ger färdighet, och jag hoppas att i mitt fall att den ger mig lite mer mod ochså. Om inte så får jag väll gifta mig med ett tv spel, som alltid finns där när jag behöver den. Nåja lite avstånd ifrån sökandet skadar aldrig, men det svåraste är väl den bitande ensamheten som uppstår då och då. Men samtidigt när jag ser omkring mig i nutidens värld, så kanske det inte längre är bara jag som är ensam. 

Hejdå bloggen

Små tankar om stora saker

Publicerad 2014-04-09 23:36:47 i Allmänt

Jag tänkte såhär nu in på natten om ett samtal jag hade med min nära kompis Rebecca, angående just vikten och skildnader mellan människor och djur. Så kom vi in på detta med varför är tjocka djur söta, men samtidigt kan inte en människa vara tjock och söt. Vissa har väl sina åsikter om detta ochså, men så som jag upplever det är det väldigt svårt idag att känna sig söt som lite överviktig.
 Ett exempel är min tjockis katt, hur mullig som helst men man kan inte sluta älska honom. Nu säger jag inte att djur och människor är skitlika, men jag tror ingen hade älskat mig mer om jag var täckt av hår och kröp på alla fyra. Men det jag säger att man inte känner sig speciellt vacker, visst har det men självförtroendet och göra det med men är det så omöjligt och känna sig vacker som överviktig?. Det känns som de flesta i dagens samhälle är ytliga, kan ju inte påstå att jag är bättre om jag ska vara ärlig. Men samtidigt så känns det nästan gränsfall att man drar på sig en luden kappa och kryper runt på golvet. Inte för att jag skulle se gulligare ut men då kanske man hade fått blickarna på sig, och möjligtvis psykvården ochså men det är en annan femma. 
 Den här bilden är hur jag skulle vilja vara, inte just för elakheten utan för självsäkerheten. 
En dag vill jag bli sådan, och äntligen våga stå upp för mig själv och den jag är på samma sätt.

Hejdå bloggen ~~

En dag och lite drömmande senare

Publicerad 2014-04-09 13:05:54 i Allmänt

Det är konstigt vad ett huvud kan koka ihop ibland,  just inatt var drömandet kanske just det jag behövde för morgondagen. Jag drömde som vanligt om ett romantiskt möte med något, som hade lite samma intressen och gillade mig för mig. Även om det bara var en drömm kändess det lite roligt på något sätt, det är nog mest det jag saknar med att vara singel romantiken. Visst i vissa fall måste man skapa den själv, men samtidigt har en blyg tjej inte en suck och göra det. Jag och min syster(vännen i stockholm) pratar mycket om vår blyghet, hur man planerar en sak och gör en annan. Vissa överkommer sin rädsla och lyckass, andra som jag och hon kommer inte runt blygheten lika lätt. Om jag fick välja skulle jag nog vilja vara utåtriktad, mest för att känna att jag skulle våga ta plats någonstans. Man känner sig nästan pinsam blyg när man känner sig intryckt i ett hörn av rummet, även om vissa av människorna är folk du träffat förut. Familj, vänner eller närstående är det inte riktigt så, men om vi säger vänners vänner eller jobbarkompisar osv då kan jag vara en gnutta blyg.
 I min drömm var jag fortfarande blyg men inte lika blyg, jag lyckadess till och med ge killen nr och skype. Kan ni tänka er vad ett litet ensamt huvud kan egentligen koka ihop. Ialafall känns hjärtat lite mindre tomt, och huvudet fullt av minnesbilder av en person jag aldrig mött. En liten del av en motivationskälla man kanske hade behövt, och som kanske väntar där ute på mig.
Om vi drömde samma drömm kanske han har mitt nr
Om vi drömde samma drömm kanske vi finner varandra
Om vi drömde samma drömm finner vi nog varandra tillslut
Om vi drömde samma drömm kanske vi finner ett lyckligt slut
 Hejdå bloggen

Tidens gåta

Publicerad 2014-04-08 18:50:26 i Allmänt

Tiden är något alla vill ha kontroll över, hur man spenderar den, vad man gör med den osv. Jag till exempel önska för en dag att gå tillbaka till skollivet som det var, inte bara för känslan i sig utan för minnena man skapade just då. Det kanske var lite mindre krångligt just då, även om just då var en "krånglig" period. Då kärleken fortfarande var något som var en distans för en, men samtidigt något man drömde om inte för att man behövde den utan för nyfikenheten. Då livet inte var så mycket mer än du och jag, och när livet facktist inte kunde tolkas så mycket fel. Visst då kanske inte bara var en dans på rosor heller, men då kände man ialafall att man hade orken att se bortom nuet. 
 Men nu känner jag mig någolunda lugn av två anledningar, jag behövde skicka in lite papper till Försäkringskassan och det är klart så förhoppningsvis så kanske man inte blir återbetalningsskyldig. Sedan fick man ett brev ifrån Alingsås tingsrätt att det med god man har gått igenom, så nu är en jag känner väl min gode man villket får mig och känna mig något bättre det med. Det som fattas är väl lite motivation, och en gnutta drömmande så blir kanske man lugn i själen igen. Jag försöker ta det lugnt frammåt med grejer, och bollarna i luften är väl bara tre för tillfället. Jobbet, vikten och motivationen antar jag det blir, även om motivationen är halvt så försöker jag ialafall. Jag ska nog försöka söka mig till ungdomsmottagningen för att prata, fick ett tips ifrån min gode man om en som var bra där. Sedan får man väl se vad som händer, just nu försöker man väll bara stänga ute den lilla ensamhet som försöker leta sig in i kroppen. Just nu är väl det lite ostabilt men jag klarar det, det är inget jag inte hanskats med förut så. Allt jag behöver är ett fungerande wii(fullt fungerande för min har ingen gamecube anslutning D:), villket behövs om man vill spela mitt älskade zelda ocarina of time. Varför drar jag upp spelet?, jo för det hade nog dragit iväg ensamheten för tillfället. 
 Kanske lite barnsligt men det är halvterapi för mig, just för att det är spelet jag spelat genom tiderna. 
nåja just idag får jag nöja mig med lite musik, och en gnutta drömmande tankar.

Hejdå bloggen

Barer pubar och en vilsen tjej

Publicerad 2014-04-06 01:37:58 i Allmänt

 Var på rockbaren igår men min barndomsvän Rebecca, vanligtvis så gillar jag inte barer eller pubbar eller något sådant men gick för hennes skull. Jag vet inte om jag är för blyg eller för skygg, eller om mitt självförtroende ställer till det för mig men det är något med hela miljön som gör mig obekväm. Kanske är det de faktum att man är en plus sizare som sitter brevid några som är något smalare, eller så ser man fortfarande ner på sig själv och vågar inte göra något annat heller. Men för hennes skull så satt jag där från cirka nio på kvällen till efter tolv, och om jag ska vara ärlig så var det värt det. För hon sa det senare den kvällen hur mycket det gladde henne att jag var där, och det för mig är guld värt hur plågad jag än var av miljön. Jag avundas henne lite just med hennes utstrålning och vilja, hon är så glad,posetiv och så utåtriktad där att man nästan inte kunde se något annat. Jag som vanligt satt nästan som i ett hörn och var tyst, visst pratade jag ibland men endå så var mina tankar på annat håll. Jag försökte och prata och se lite aktiv ut, så att vakterna/servitörerna inte skulle tro att man var stupfull men det fick mig säkert och se ännu fullare/dummare ut. Ändå så drack jag inte mycket den kvällen, jag drack cirka en halv cider och typ som en shot. Anledningen är väl att jag är försiktig av mig, jag har hört mycket ifrån pappa att många blir agressiva i vår släkt när dom dricker för mycket. Så jag har alltid varit ett steg före mig själv och tagit det försiktigt, och dessutom kan man ha kul utan alkoholen enligt mig. 
 Jag beklagar mig inte om det är det ni tror, jag bara avundas det liv jag inte vågar leva. Jag skulle bara för en dag vilja våga saker lite mer, nu menar jag inte att ragga på dessa pubar/barer/whatever. Utan vad jag menar är att ha modet att vara social, det är inte lika lätt som man tror inte för mig ialafall. Jag är sällan den som tar första steget och om jag gör det, betyder det att jag antingen är sjuk eller att jag verkligen strävar efter det som händer efter det första steget. Det första steget för mig behöver inte alltid ha med relationer och göra, det kan vara ett hej, förlåt, saknar dig, jag önskar med mera. För jag är nog inte den som bör finna ett ragg på en krog/bar/pub, det i min mening hade nog blivit katastrof. Tills vidare kommer jag nog alltid vara den vilsna tjejen i hörnet på baren, som inte vågar öppna sig eller ens hälsa.

Hejdå bloggen <3 ~~

Tre steg frammåt

Publicerad 2014-04-02 22:55:16 i Allmänt

Jag har haft otroligt många mål i livet, ochså som alla andra många orimliga mål. Som att gå ner jätte mycket i vikt på bara några få veckor, även om man vet innerst inne att det inte är alltid så lätt. Självklart finns det extrem metoder, bantningskurer och annat hokus pokus nu för tiden. Men efter många konversationer med vänner, och speciellt en konversation med min kära syster(inte biologisk syster mer en kompis som känns som en <3). Vi diskuterade mycket om press och stressen att nå sina mål, och att man aldrig riktigt når sina mål under all press av dessa måsten.
 Att man till exempel pressar sig själv för hårt, så hårt att man istället får bakslag för att man inte längre orkar Jag tror där är både ett misstag men ochså en lärdom, så från och med nu slänger jag upp mina "Måsten"på en hylla. Jag "måste" inte längre gå ner i vikt, och jag "måste" inte längre orka gå ut var eviga dag för att gå ner i vikt. Istället för att hålla alla bollar som jag redan har i luften, ska jag börja lägga några åt sidan. Visst det finns fortfarande saker i mitt liv som är "Viktiga" och är "Måsten", men nu kanske jag ändå tar mina "Måsten" lite lättare. För dessa kraven kanske är vad som har fått mig hit, att jag faktist gått upp i vikt för att jag inte längre orkat med måstena och alla kraven så jag bara släpper allt istället. Men trotts att jag lägger lite av detta på is, så har jag endå bestämt mig för 2 saker som jag ska försöka mig på i år. Det första är att kanske försöka prata med en psykolog eller ungdomsmotagningen, för jag känner att många tankar gnager på mig. Men även ett besök från min underbara barndomsvän fick mig att ändra lite uppfattning, och fick mig och tänka att det kanske facktist är värt ett försök till. Jag har ingen bra uppfattning och psykologer alls, för dom man öppnar sig till brukar oftast sluta veckan efter och så kommer nästa och så får man börja om igen. Så inget vidare fan av psykologer, men några sista försök på den biten kan nog hjälpa mig frammåt. Sedan den andra biten är lyckopiller, det kanske låter konstigt,dumt eller helt enkelt förjävligt men det tänker jag kolla om jag kan börja med.
 Har pratat med min kära sis (tjejen från stockholm som jag ser som min egen syster), och på henne har den bra effekter och några egenskaper som jag kanske skulle behöva. Så om den funkar med min kära concerta medecin ska jag försöka mig på det. Jag känner väll att det är dags att vända på saker, men den här gången ska jag inte ha några krav. Jag vill inte leva med dessa onödiga Måsten, för som jag minns det levde jag bättre utan dom. Säger detta igen att jobbet är ett måste som jag endå fortsätter med, det är för att jag vill även om det är ett krav. Jobbet är en av de sakerna som får mig ur det stora ensamma rummet jag bor i. Till sist kanske när alla måsten och krav är ute ur bilden, kanske då kommer jag få tillbaka en liten del av min motivation.

Hejdå bloggen

 
 

Motivation

Publicerad 2014-03-31 17:26:50 i Allmänt

Jag grubblar mycket på vart man finner motivation, det är en milstolpe i mitt liv där jag behöver mycket sådant. Även om de goda nyheterna bara fortsätter strömma in, som till exempel att jag äntligen fått ordning på ekonomin och får hel Aktivitetsersättning. Även att en kär vän ifrån stockholm kommer flytta ner till Göteborg, även om dessa är nyheter som ger mig lite styrka att dra mig frammåt så behövs mer. Jag försöker ständigt sträva emot nya mål, och ett av dom är väll att förlora lite vikt. Jag vet att vissa finner sin motivation genom vänner, andra genom familjen. Jag ja jag vet inte riktigt vart jag ska leta efter min, mi familj och mina vänner finns alltid där och det är alltid en sak jag uppskattar. Men dom är kanske inte riktigt den push jag behöver i motivationsväg. Jag har sökt runt i mig själv, försökt finna anledningar till att orka pusha lite längre. Men jag antar att rädslan för att halka djupare ner fortfarande sitter i, för om jag halkar ner igen vet man inte riktigt om man kommer upp. Det är mest det som snurrar i huvudet just nu.
 Den lilla biten extra, det stora klivet fram.
En känsla som skulle driva mig emot målet, men just nu så gömmer den sig ganska långt in.
Jag ber till mitt innre, och även sinnet att leta fram känslan och ge mig Motivationen att orka åter


Hejdå bloggen ~~


Drömmande

Publicerad 2014-02-28 18:48:18 i Allmänt

 
Jag är inne i en sådan period där livet rullar lite frammåt, bakåt och sedan snabbspolar den sig igenom en vecka. Lite jobbigt men det funkar allt, jobbbigast var nog under söndag och måndagen. Som de flesta vet går jag på ADHD tabletter som hjälper mig mycket i vardagen, men dom tog slut i lördags och endå ringde man flera veckor innan, och även innan helgen men tack o lov så kom dom i måndags. Men nu fattar man verkligen hur mycket tabletterna gör för en, jag menar hela söndagen och halva måndagen så gick man som en zombie. Tankarna snurrade för mycket under söndagsnatten så jag kunde inte sova, och dessutom märkte man vart enda litet ljud. Sedan försöker man kasta sig in lite i dejtinglivet, men ja som mamma sa idag det är som en skål med äkcligt godis. Sötsliskigt, eller bara rent ut sagt godis man avskyr, det känns som det är allt som finns och erbjuda ibland.
 Hade jag själv varit den som hade kontrollen, hade jag väll gjort så mycket mer för att hitta lyckan. Men allt detta letande tar lite knäcken på mig, speciellt de killar som man vet inte kommer funka. När de börjar skriva med dig om saker som är redigt opassande, eller när de bara är dom antar jag så åker musten ur mig. Klart var inte kräsen nu, men jag måste ialafall lite för jag kan inte bygga ett förhållande om jag inte har en pusselbit. Det är som jenga tornet, man kan bygga men tar man bort en del som håller tornet så faller allt isär. Jag måste känna attration till personen, och alla dessa dejtingsidor känns inte ens viktigt för mig längre. Vart ska jag där och göra när jag bara finner  30 plussare, som är ute efter en ung tjej och leva loppan med. Man äcklas av tanken, och tanken på att det finns minns 50 stycken som har fru/sambo/förhållande med en annan skrämmer mig. Ensamheten skrämmer mig inte lika illa nu, men det skär väll fortfarande lite i huden och lämnar lite skrapsår på mig.
 Allt jag behöver i mitt liv är en gnutta lugn
Ett stort mått förstånd
En tredjedels intresse
En liten sked av svar
En liten del av glädjen man söker var dag
Men som sagt det vorre livet på ett fat

Hejdå bloggen <3

 
 
 

Klippa trådar

Publicerad 2014-02-14 00:29:00 i Allmänt

Var ett tag sedan man skrev nu,  det har ju hänt en del och samtidigt inget. Känns som man fortfarande väntar på att all snö ska smälta, även fast den redan är borta här ialafall.
Klippa trådar är en sak jag aldrig gillat, men en sak som ochså måste göras i många lägen. Ibland klipper du dom själv för att det är nödvändigt, och ibland klipps dina trådar av någon annan. Jag fick mina klippta för ett tag sedan, det är smärtsamt speciellt när man gillar personen i fråga. Men efter ett tag kanske man inser att det är bäst så, eller så går bara smärtan över efter ett tag. Jag har klippt många trådar de flesta av dom nödvändiga, några av dom klipptess för att tråden redan nästan var av. Ibland är det minnena av den personen som gör det svårare, ibland så glömmer man bara allt och slutar känna.
 
Till sist till alla mina läsare/ följare vill jag bara önska Glad alla hjärtans dag <3
jag har varit gnällig länge om dagen, och det tar väll lite emot och inte vara det nu. Men samtidigt är det inte bara om de ibland överdrivna kärleksparen, ibland är det människorna i ditt liv ochså. Så må ni finna lite lycka i ett trist väder, under en mysig filt eller som jag i en stor skärm med mitt favvo spel.
 

 

Hejdå bloggen <3 <3
 

Kärleken är tom

Publicerad 2014-01-22 00:35:07 i Allmänt

Tur i kärlek vet jag att jag aldrig haft, och förväntar la ingen tur i det heller. Men det känns så udda att man endå lyckas få fullträff på sådanna som inte funkar för mig, jo visst vissa av dom är okej människor men det är så mycket i mitt pussel som ska funka. Personen i fråga får inte vara alergisk emot katter bara ett exempel, dessutom är atthration är viktigt för mig att man är atthraherad av personen i frågan.
 Klart man önskar sig den bästa, den eviga illisionen av livet det har vi alla. Kanske inte bra och vara kräsen men samtidigt, den jag väljer är den jag ska leva med livet ut(enligt mig). Vad som händer efter detta val är helt upp till ödet. Men om jag är inte är kräsen vad händer då?, då lyckass man kanske få en kopia av mitt ex. Jag strävar inte efter perfektion hoss killar, men endå vill jag ha en som uppfyller lite krav. Det är så svårt när man vet själv att man inte är en tia, men om jag inte få vara lite kräsen så är jag hellre singel hela livet ut. För att välja första bästa är inte okej, och kräsenheten kanske är just det jag behöver denna gången. Kanske dags och tänkte lite mer på mig i valet jag gör, för den jag väljer ska jag vakna upp med varje dag, den ska jag leva med och dela en stor del av allt det hela med. Jag har ju lite skuldkänslor för att man är kräsen, men samtidigt så säger en annan del bra gjort. Det kanske är på tiden att jag går ut och letar efter min prince charming, men samtidigt så blir jag nog fast under det underbara ek trädet ett tag till. För vem kan motstå en svag bris en varm dag, eller solens sken igenom löven på trädet. Vem kan önska sig annat än stanna tiden för en sekund, och få tid och reflektera över alla val. Men mest av allt vem kan önska mer än att ha rätten att välja det som känns bäst för mig. 
 Så jag blir kvar här ett tag till, och om jag har riktigt tur så kanske prince charming sitter fast i detta trädet. En vacker dag kanske han bara rkar trilla ner, även om jag tvekar själv på den drömmen så har jag gott om tid att fortsätta drömma en stund till. Så du där ute, möt mig under denna eken och låt oss upptäcka det som finns. Låt det lilla av livet upptäcka oss, låt även de högre makterna se vad som ska göras. Så när alla måsten inte finns längre, låt oss då vila under eken och för en gång skull känna oss nöjda med allt och ingenting. 

Självkänsla en omänsklig faktor

Publicerad 2014-01-15 01:33:39 i Allmänt

Min självkänsla har aldrig varit bra av många olika anledningar, en del ligger i mig själv den andra delen i samhället. Klart många av folket i samhället kämpar emot dessa utsatt heter, och en hel del smarta personer sätter ner foten och säger att du är okej som du är. Men många som jag som har lite för mycket kött på benen, mår kanske inte alltid bra just av hur samhället behandlar oss. Som sagt nu säger jag INTE att alla säger detta, jag känner en mängd med folk som säger tvärt emot osv. Men många av samhällets modeller är nästan alltid small eller xsmall osv, och därefter följer kläderna. Jo visst man har ju lite skuld själv i att man inte tränar så ofta eller äter rätt mat, men det är alltid lätt och svara just så. Jag menar grönsaker är dyra idag, godis och chocklad är lite billigare än vad en gurka eller lite lök är. Så har man inte mycket pengar i fickorna så blir det kanske inte det nyttigaste, och det blir ju inte billigare heller för den delen.
Jag har mest svårt och gå ner i vikt tack vare mitt handikapp EDS, Elersh Danlos Syndrom som är ärftligt och är en bindvävsdefekt. Detta har jag nästan vetat hela livet, men aldrig riktigt fått hjälpmedel för det. Varför inte? Jo för det kostar pengar idag, och varken sociala eller något slags företag verkar vilja hjälpa inte alla är så men de flesta jag har stött på. Läser dagligen om folk som går under känslomässigt, känner en del som tagit den svängen. Alla vill ha en bra självkänsla det vill man, men man trycks ständigt ner av allt som är "Normalt" att vara. Väger du för mycket är det onormalt och osexigt, väger du för lite ja då är det totalt osexigt det med. Jag kan förstå att man måste själv försöka med dessa grejer, men vad vissa inte ser är den ständiga kampen för att bli lite mer accepterad. Klart jag har funnit ett bra jobb där alla accepterar mig, har bra vänner och familj som gör det med. Men det är oftast inte det som stör mig, det är mer allt omkring dessa grejer som gör det.
 Ni får säga vad ni vill om samhället, men det är en ständig kamp för mig att hålla huvudet över ytan. Jag tror mycket av min antisociala del, blandannat när jag inte känner folk så bra beror just på vikten och hur jag ser på mig själv. Min spegelbild för mig är hemsk, läskig och till och med förödande för mig, varför jo för att man från start inte fick hjälp med just det självkänslan. Nu menar jag så klart mobbing, skolan och allt där till, mina förälrar uppmuntrade alltid mig till det bästa och det är vad jag siktar på idag. Men om varje skola kunda hyra människor som bryr sig istället, vissa av människorna/lärarna på skolorna har ingen känsla alls. Det är som dom inte orkar med en person som är anorlunda, det är som om man är en i mängden men man suddas ut lite för att man helst inte ska ställa till med problem. Speciellt ofta händer det att lärarna grabbar fel person, istället för att ta tag i personen som orsakar det blir det den som är utsatt som får skiten. Ialafall så var det i mitt fall, men jag antar att inget är anorlunda från då till nu. Jag uppmanar alla runt om mig, alla som läser försök finna de goda bitarna av er. Behöver du gå upp i vikt, ja men bjud över din kompis som vet hur man äter. Behöver du gå ner i vikt, ta hjälp av alla runt om dig ta en promenad runt kvateret eller en motionslinga. Jag menar små saker förändrar på lång sikt, jag är nog som många andra som vill att saker händer på en gång. Men ibland är det bättre att förändringen tar sin tid, och att man får uppleva varenda minut av den. 

Hejdå bloggen

Vintern

Publicerad 2014-01-15 01:13:11 i Allmänt

Så kom snön som man önskade till julen, nu när alla ljus och allt med julen är bortstädet från hem och affärer kommer den vackra snön. Även om jag som så många andra älskar snö på julen, är inte den mjuka kalla snön något problem för mig.
 Man blev lite sur när det kom man vill ju i sitt hjärta ha lite vår, men ush vad fel man kan ha ibland. Jag stog ute idag när det snöade som mest, bara känslan att se på snön medans den sakta faller ner emot marken är lugnande. Visst att sedan traska emot affären i snö är mysigt, men det blev lite mycket tillslut. Som sagt snön kom lite men bara lite oförberett, men endå uppskattad. På något sätt glädjer det mig att se snön på morgonen, det är både ljust och piggt på något sätt. De gråa trista dagarna framför oss ger oss lite mer pigghet av den vita snön, eller ialafall mig. Så får man väll försöka önska sig lite snö till denna jul som ska komma, om det sker vet man ju aldrig. 

Nostalgi trip

Publicerad 2014-01-14 00:16:22 i Allmänt

I helgen fick jag väldans lust att spela ett gammalt N64 spel, är det någon mer som får totala nostalgi trippar bara jag skriver ordet?. Ialafall var det Pokémon snap ett spel som jag bara spelat hoss en kompis som liten, och inte länge heller. Ett helt fantastiskt spel i mitt tycke, och väldigt mycket och göra på det. Dock så är kontrollerna lite konstiga tack vare att jag har det på datorn, fick med  Pokémon stadium ochså en till nostalgi trip.
 
Det kanske är löjligt men det var det här man levde för när man var liten, dagarna när man satt och spelade var rena magin för en. Man blev så farcinerad av den andra världen i spelet, nästan så mycket att man gärna hade bytt det emot livet man lever nu. det är därför jag gärna sitter och spenderar timmar med dessa spelen, för dom får mig att bli si sådär 7 år igen. Jag sitter och skrattar och fnissar åt vissa saker, och grafiken är helt underbar. Visst den kanske inte har något emot till exempel de nya pokémon spelen eller något med högklassig grafik. Men den har något ingen av de slår, det har minnen och framföralt nostalgin. Jag planerar och söka upp lite mer sånna spel man spelade på N64,som Super smash ochså en klassiker eller mario kart. Det finns en massa spel man kan söka upp, och då blir jag nog fast i denna lilla värld för alltid. <3
 
Hejdå bloggen

Om

Min profilbild

Angie

Är en tjej på 21 år än så länge som skriver om känsliga delar av livet och ibland inte alls känsliga saker för mig

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela